Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Melville, Andrew - Melville, Herman - Melvillehalvön - Melvillesundet - Melvilleön - Melyridae - Melöy - Mem - Membran - Membre - Membrum - Memel (flod) - Memel (stad) - Memelområdet, Lilla Litauen - Memento - Memfis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1161
Melville, A.—Memfis
1162
Melville [me’lvil], Andrew, skotsk
universitets- och kyrkomän (1545—1622). Ryckte
upp universiteten i Glasgow och S:t Andrews
ur deras förfall och blev, främst genom sin
insats vid utarbetandet och antagandet av
den s. k. »Second book of discipline», den
skotska presbyterianismens verklige
grund-läggare. M:s oböjlighet i kampen mot Jakob
I:s episkopalism förde honom i flerårigt
fängelse. Frigiven 1611, begav han sig till
Frankrike och dog som prof, i Sedan. E. Nwn.
Melville [me’lvil], Herman, amerikansk
författare (1819—91). Gick i sin ungdom till
sjöss, hölls 1842 fången på en av
Marquesas-öarna av infödingarna i fyra månader. — I
»Typee» (1846; »Teipi», 1879) skildrade M.
livet på ön med frisk realism; »Omoo» (1847),
som behandlar liknande motiv, har rikare
humor jämte samma livfullhet och styrka.
»Mardi» (1848) slutar som en aktuell satir,
»Red-burn» (1849) fylls av personlig bitterhet, och
i »Moby-Dick» (1851), M:s betydelsefullaste
verk, växer äventyrsberättelsen ut till en
med grandios fantasi och djup känsla målad
världsbild. Misskänd och besviken, skrev M.
sedan föga; hans sista verk voro dikter. Sami,
verk 1923—24; monogr. av R. Weaver (1921),
J. Freeman (1927), L. Mumford (1929). R-n B.
Melvillehalvön [meTvil-], halvö i n. ö.
Kanada, nästan h. o. h. norr om polcirkeln,
mellan Boothiabukten och Foxkanalen; genom
Fury- och Heclasunden skild från Baffinsland.
Kustlinjen utforskades av Franklin 1821—22.
Melvillesundet [me’lvil-], sund i Ishavet, s.
om Parryöarna (se d. o.).
Melvilleön [me’lvil-], kanad. ö i Ishavet
bland Parryöarna (se d. o.).
Mely’ridae, zool., se Mjukbaggar.
Melöy, herred i Nordland fylke, Norge,
s. s. v. om Bodö; 4,405 inv. (1920). Omfattar
Melöy, Ämöy m. fl. öar samt på fastlandet
v. delen av Svartisen. Kraftverk vid Glom
fjord (se d. o.).
Mem, kanalstation och lastageplats i
Östergötland, Tåby socken, vid Göta kanals
mynning i Slätbaken. Tullstation, sluss. Den
närbelägna egendomen M. nämnes på 1300-talet,
var i slutet av 1400-talet kyrkogods och gick
sedan genom många händer (örnflycht,
Lillje-höök, Fleming, Taube, Hamilton, i nyare tid
von Salza).
Membran (lat. membräna, hud, hinna). 1.
(Anat, och bot.) Hinna, t. ex. trumhinnan,
membrana ty’mpani (se Hörselorgan, sp.
400); i allm. tunn, elastisk skiljevägg. —
2. Pergament; pergamentshandskrift.
Membre [mäbr], fr., medlem, ledamot.
Me’mbrum, lat., lem; medlem; led i
ekvation. — M. virile, manslem.
Memel, flod, se N j e m e n.
Memel, lit. Klaipeda, Litauens enda
hamnstad, vid farleden mellan Östersjön och
Ku-risches Haff; huvudstad i det autonoma
Me-melområdet samt säte för dess parlament och
högsta myndigheter; 36,756 inv. (1930), mest
tyskar. M., som före världskriget endast hade
lokal betydelse som exporthamn för det på
Njemen nedflottade trävirket, har efter
övergången till Litauen betydligt utvecklats;
hamnen har fördjupats (7 m) och försetts med
magasin, oljecisterner, silo- och
fryshusanläggningar; en ny järnvägslinje till Siauliai
Gatubild från Memel.
är under byggnad. 1927 ankommo 831 fartyg
om 430,897 ton; exporten uppgick s. å. till
145,148 ton och importen till 492,502 ton.
Hamnen administreras av en hamnstyrelse,
sammansatt av en representant för Litauens
regering, en för Memelområdet och en för
Nationernas förbund. Sågverk,
trämassefabri-ker, kvarnar m. m.
M. uppväxte kring Memelburg, en av Tyska
orden 1252 på platsen för ett äldre litauiskt
fäste anlagd borg. M. intogs av Gustav II
Adolf 1627 och tillhörde Sverige 1629—35.
Staden ödelädes av ryssarna under sjuåriga kriget,
var efter slaget vid Jena (1806) en tid
residensort för Fredrik Vilhelm III och härjades
svårt av eldsvåda 1854. Under världskriget
besattes och plundrades M. av ryssarna i mars
1915; staden avskildes från Tyska riket 1919
genom Versaillesfreden. Se vidare
Memelområdet. S. F.
Memelområdet, lit. Klaipedos Krastas, även
Lilla Litauen, autonomt område inom
republiken Litauen, vid Östersjön, Kurisches
Haff och nedre Njemen (Memel); 2,417 kvkm,
146,009 inv. (1930); huvudstad: Memel.
Omfattar största delen av Litauens kustland,
däri inbegripet n. delen av Kurische Nehrung.
Av befolkningen 1920 voro 51 % tyskar, mest
i städer och stadsliknande orter, och 49 %
litauer; de flesta äro protestanter. Av
arealen äro 49 % åker; 70 % av befolkningen
livnära sig av jordbruk med binäringar; fiske
i Kurisches Haff, industri i huvudstaden.
Administrativt indelas M. i en stadskrets
(Memel) och tre landkretsar, Memel, Heydekrug
(lit. Siluté) och Pogegen (lit. Pagégiai).
Litauiska och tyska språken äro likaberättigade
inom undervisning och lokal förvaltning.
M., som historiskt tillhör östpreussen, var
i mars 1915 besatt av ryssarna, skildes genom
Versaillesfreden från Tyskland och
bestämdes att tillfalla Litauen (se d. o., sp. 17).
Sedan 1924 är M. ett autonomt område av
Litauen med egen lantdag och regering samt
en av litauiske presidenten utnämnd
guvernör. Jfr F. H. Deu, »Das Schicksal des
deut-schen Memelgebiets» (1927; med akter).
Meme’nto, lat., kom ihåg!, påminnelse,
varning. M. möri!, betänk, att du skall döl;
påminnelse om dödligheten.
MeTnfis, forntida stad vid Nilen, på
gränsen mellan övre och Nedre Egypten. Under
årtusenden var M. en av den
gammalorientaliska kulturvärldens ryktbaraste och folk-:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
