Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Memmingen—Menam
1165
av jordbruket industri, främst i Skärblacka,
Ljusfors och municipalsamhället Borgs
villastad. Kommunikationsleder: se kartan vid
Östergötland. Ingår i Finspånga fögderi
samt Bråbygdens och Finspånga läns domsaga.
Me’mmingen, stad i s. v. Bayern, nära Iller,
53 km s. s. ö. om Ulm; 14,049 inv. (1925).
Vävnads-, maskin- och kemisk industri samt
humleodling. M. var fri riksstad 1286—1802;
reformationen genomfördes där 1529.
Me’mnon. 1. [Grek, myt.) En son till Eos,
morgonrodnadens gudinna, och Tithonos,
prisades som den skönaste bland män och tapper
hjälte. Enl. den efterhomeriska sagan var
han konung över Etiopien, varifrån han under
det trojanska kriget efter Hektors fall kom
konung Priamos till hjälp. Efter att ha
nedlagt Antilochos, Akilles’ vän, dödades han
själv av Akilles, varefter hans moder förde
hans kropp till hemlandet och där åt honom
av gudarna utverkade odödlighet.
Memnon-sagan lokaliserades i österlandet, dels i Susa,
dels i Egypten, där två kolossala bildstoder
av Amenofis III kallades Memnons stöder
(se Memnonstoderna). — 2. Grekisk
fältherre från Rhodos i persisk tjänst vid
Alexander den stores anfall på Mindre Asien.
Hans råd att draga sig tillbaka och åt
fienden lämna ett förhärjat land men i stället med
flottan angripa Makedonien och Grekland
vann intet bifall. Hans död 333 befriade
Alexander från denne duglige och energiske
motståndare. M. Pn N-n.
Memnonstoderna, namn på två ännu
upp-rättstående kolossalstatyer (21 m höga), som
urspr. framställt egypt. konungen Amenofis
(Amenhotep) III av 18 :e dynastien men av
grekerna senare satts i samband med Tithonos’
och Eos’ son Memnon (se d. o.). Platsen, där
statyerna stå, ligger ej långt från det nuv.
Medinet Habu på Tebes nekropolområde, där
Amenofis åt sig låtit uppföra ett (numera
förstört) gravtempel, framför vilket de varit
uppställda. 27 f. Kr. blev den n. kolossen
skadad av en jordbävning, och från denna
tid daterar sig dess berömmelse. Man
iakttog näml., att ett klingande ljud om
morgnarna utgick från kolossen, och detta ljud
tyddes som »Memnons sång eller klagan, då
han om morgonen hälsar sin moder, Eos».
Turister i mängd strömmade nu till, varom
de talrika inskrifterna på kolossens ben ännu
bära vittne. Under Septimius Severus
restaurerades statyn, och därefter upphörde det
klingande ljudet. Som förklaring till detta
fenomen har man tänkt sig, att under natten
av kölden sammandragna stenpartiklar av
solvärmen våldsamt utvidgats och sprungit loss.
— Jfr Egyptisk konst, bild 23. E. P-s.
Memoarer (fr. mémoires, av lat. memo’ria,
minne), historisk-biografiska anteckningar av
en person om hans egna levnadshändelser o. a.
samtida personer och tilldragelser. Om m:s
historiska källvärde se Historia, sp. 1059.
MemorabFIier (lat. memorabiGia),
minnesvärda ting, händelser; som boktitel = minnen
Memora’ndum, lat., skriftlig erinran;
diplomatiskt aktstycke, innehållande en
sammanfattande framställning av en frågas läge.
Memorèra, lära sig el. kunna utantill. —
Memoréring, inlärandet, ihågkommandet
av ordalydelsen i roll, tal o. s. v.
1166
Memoriäl (lat. memoriälis). 1. (Jur.)
Skriftligt betänkande, utlåtande, promemoria,
inlaga, anmälan; även minnesanteckningar
(»memorialprotokoll»). — 2. (Hand.)
Handels-bok, i vilken alla förefallande affärer i
kronologisk ordning antecknas, innan de
upptecknas på sina vederbörliga konton.
Begreppet är icke fullt fast. E. K.*
Memorial-day [mimå’riol-déi’], eng., se D
e-coration-day.
Memphis [me’mfis]. Stad i s. ö. Tennessee,
vid Mississippi, U. S. A.; 162,351 inv. (1920).
Vackert läge på flodens 50 m höga ö. strand.
Viktig järnvägsknut med en 791 m lång
järnvägsbro. Tillv. av timmer, bomolja,
oljeka-kor och maskiner. Stor handelsplats för
bomull, trä och spannmål. Nationalkyrkogård
med gravar över 14,000 soldater, som stupat
i slavkriget. — 2. Se M e m f i s.
Memurubreen, glaciär i Jotunfjällen n. v.
om Gjende och ö. om Visdalen, över isfälten
resa sig flera fjälltoppar, M e m u r u t i
n-d e r n e, av vilka Heilstuguhö når 2,313 m
ö. h. Turistled över M. från turiststationen
Memurubu vid Gjende till Spiterstulen i
Visdalen.
Me’na, Juan de, spansk skald (1411—56),
en den spanska konstpoesiens grundläggare.
M:s främsta verk var »El laberinto» (1496),
även kallat »Las trescientas», en dunkel
allegori i 300 daktyler om människans mål och
lyckans växlingar. K. A. H.
Menabre’a, Luigi Federico, greve,
sedermera markis de Valdora, italiensk
krigare och statsman (1809—96). Var en tid
prof, i mekanik och konstruktionslära i
Turin och anlitades från slutet av 1840-talet i
olika militära, politiska och diplomatiska värv
vid italienska enhetsverkets förberedande och
genomförande. Han deltog som generalmajor
i kriget 1859, som generallöjtnant i
krigsföretagen 1860—61, bl. a. som ledare av
Gae-tas betvingande, och var som marinminister
1861—62 särskilt verksam vid byggandet av
arsenalerna i Spezia. M. var 1867—69
konseljpresident och utrikesminister. Han var
italienskt sändebud i London 1876—82 och i
Paris 1882—92. — M. var led. av sv. Vet.
akad. (1871). (L-ts.)
Menäder (grek, mdlna/des, de rasande), även
Back a’n ter, se Backant och D i o n
y-s o s.
Mena’do, stad i Nederl. Ostindien, på n. ö.
kusten av Celebes; 22,767 inv. (1925). Export
av kaffe, copra, muskotnöt, gummi.
Ménage [menä’$], fr., hushåll. — M. ä
t r o i s [-a trcoa’], trekantsäktenskap,
äktenskap, där mannen tolererar hustruns älskare.
Menageri [menajori’] (av fr. ménage,
hushåll), samling av levande djur, som förevisas.
Mènahem, konung i Israels rike under den
orosfyllda tiden närmast före rikets
undergång 722. För att kunna hålla sig kvar på
tronen nödgades M. anlita Tiglatpilesers hjälp,
som han fick betala med en mycket dryg
penningsumma (2 Kon. 15: 16 ff.). S. H-r.
Menaisundet [me’nåi-], sund i Irländska
sjön, mellan Wales och ön Anglesey; 160 m—
3,2 km brett, 5 m djupt. Två broar, därav
den bekanta 559 m långa Britanniabron, leda
över från fastlandet till Anglesey.
Menäm, flod på Bortre Indiska halvön;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
