Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1167
Menander—Mendel
1168
flodområde 150,000 kvkm, 700 km lång;
upprinner i n. Siarn, nära Mekongdalen, mottager
fr. h. Meping från n. v. Siam, blir därpå
segelbar och förgrenar sig i flera armar samt
utmynnar i Siamviken. M. befruktar med
sina årliga översvämningar den vida
flodslätten och är samtidigt en utmärkt
trafikled. Den anställer dock tidtals skador vid
högvatten. M. är Siarns huvudflod; vid en
av dess grenar ligger Bangkok. A-l W-n.
Mena’nder, se Menandros.
Mena’ndros (grek. Me’nandros, lat.
Mena’n-der), berömd grekisk lustspelsförfattare i Aten
(343—293 f. Kr.), den mest framstående
representanten för den »nya attiska komedien»
(se Grekiska litteraturen, sp. 998).
Redan vid 20 års ålder uppförde han sitt
första lustspel. M. skall ha författat över
100 stycken. Endast ett stort antal
mestadels helt korta fragment hos andra författare
ha bevarats, utg. av A. Meineke i »Fragmenta
comicorum græcorum» (1841) och av T. Kock
i »Comicorum atticorum fragmenta», bd 3
(1888). Härtill ha 1905 kommit i en egyptisk
papyrus återfunna betydliga delar av fyra
lustspel, utg. av upptäckaren G. Lefebvre
(1907) o. a., senast Chr. Jensen, »Menandri
reliquiæ» (1929). Stycken ur M:s komedier
övers, av A. Hallström (1924). — Av Plautus’
och Terentius’ komedier äro åtskilliga att
betrakta som bearbetningar efter M. — Litt.:
I. Harrie, »M.» (i »Athenare», 1927). A. M. A.*
Mena’ndros, grekisk-indisk härskare över
Kabul och Punjab (reg. omkr. 160—140 f. Kr.).
Antages ha företagit ett vidlyftigt fälttåg till
det inre av Nordindien, varvid han
ockuperade Indusdeltat och halvön Kathiawar samt
möjl. framträngde ända till närheten av
Pat-na. Under senaste tiden ha några forskare
velat anta, att detta gäller en tidigare
härskare, Demetrios, vilket är högst osäkert. M.
kallas i den buddistiska litteraturen M i 1 i
n-d a, en av huvudpersonerna i dialogen
»Mi-lindapanho». Mynt, präglade för M., ha blivit
funna i stora mängder från Kabul till hjärtat
av Hindustan. J. Ch-r.
Mena’pier, urspr. germanskt folk, som
småningom sammansmälte med belgierna.
Menarchè, med., se Menstruation, sp.
1183.
Ménard [menä’r], Émile René, fransk
målare (f. 1862). Tillhör den nyidealistiska
riktning inom franskt måleri, som gjorde sig
gällande på 1890-talet. Jämte subtilt
studerade porträtt har han målat ideella
romantiska landskap med sköna kvinnor som
staffage (»Höst», »Klassisk mark», »Templet»,
»Guldåldern», »Pastoralt liv»), även motiv
som »Paris’ dom», »Herdarna», »Arbetet».
Nationalmuseum i Stockholm äger
»Ensamhet» och »Floden». G-g N.
Me’nas (Mina s), martyr under
Diocletia-nus (d. 296), senare egyptiskt nationalhelgon,
vars grav i Mareotisöknen blev medelpunkten
för en inom ortodoxa kyrkan vida utbredd
kult. Ruinerna efter en över graven uppförd
helgedom utgrävdes 1905—07. Litt.: C. M.
Kaufmann, »Die heilige Stadt der Wüste»
(1918). E. Nwn.
Me’ncius (latinisering av orden Meng-tsi,
»mästaren Meng»), kinesisk filosof, hette
Meng Ko och levde 372—289 f. Kr. I det i
upplösning stadda feodala Kina sökte M.
under ständiga resor mellan furstehoven få
landets mäktige att lyssna till de
konfucian-ska visdomsorden och höja den politiska och
sociala moralen, dock utan framgång. Som
författare till en serie dialoger (i 7 böcker,
upptecknade av hans lärjungar) har han
utövat ett utomordentligt inflytande, dels som
spridare av Konfucius’ läror, dels som
prosastilist. B. Kgn.
Mencken, He n ry Lou i s, nordamerikansk
författare (f. 1880), graduerades 1896 vid
poly-teknikum i Baltimore, vart 1898 tidningsman,
var 1908 ff. litteraturkritiker och 1914—23
jämte G. J. Nathan
utgivare av tidskr.
The Smart Set och
utger från 1924 The
American Mercury. I
bokform har M.
utgivit »George Bernhard
Shaw» (1905), »The
philosophy of
Friedrich Nietzsche» (1908),
»A book of prefaces»
(1917), »In defence of
women» (s. å.),
»Pre-judices» (6 bd, 1918—
27), »Notes of demo-
cracy» (1926), »Treatise on the gods» (1930)
m. fl. »The american language» (1922; 3:e
uppl. 1923) är en utomordentligt rikhaltig
framställning av det nutida språket i U. S. A.,
som M. betraktar som ett från engelskan
skilt språk. — M. är en kritiker av kvickhet,
skärpa och självständighet, som hänsynslöst
angripit de populära »standardidealen»,
kon-ventionalismen och puritanismen. Hans
kritik är framför allt kulturkritik, och hans
angrepp på amerikansk demokrati har väckt
lika mycken förargelse bland politikerna som
hans outtröttliga förföljelse av det
filister-mässiga och materialistiska i det gängse
åskådningssättet hos allmänheten. M. har fått
stor betydelse som bildstormare, eggare och
väckare, och hans tidskrift har blivit mycket
spridd. Jfr monogr. av E. Boyd (1925). R-n B.
Me’ndel, H e r m a n n, tysk
musikskriftställare (1834—76), mest känd som utgivare
av ett stort musiklexikon (»Musikalisches
Conversationslexikon», 1870—74). T. N.
Me’ndel, Johann Gregor, österrikisk
ärftlighetsforskare och den moderna
genetikens grundläggare (1822 22/7—84 ®/i), var
katolsk präst och lärare i naturvetenskap samt
blev 1868 prelat för
sitt kloster
(Königin-kloster i Brünn). 1851
—53 studerade han
naturvetenskap vid
Wiens univ. M:s
viktigaste vetenskapliga
arbeten utfördes
under lärartiden (1854
—68), men även under
senare år fortsatte
han sina experiment
med olika växtarter
och bin. Hans
viktigaste arbete, »Ver-
suche über Pflanzenhybride», är tr. i
Na-turforschervereins i Brünn handlingar 1866.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
