Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mene demos—Menger
1175
el. muntlig förklaring, som avges inför
offentlig myndighet vid sådana tillfällen, då man
är rättsligen skyldig att avge dylik, varvid
straffet ofta väsentligen skärpes, om
förklaringen är beedigad el. eljest avgiven under
edsansvar. (R. B-l.)
Menedèmos, forngrekisk filosof från Eretria
(omkr. 350—278 f. Kr.), omtalas som
anhängare av den eliska skolan och som
grund-läggare av en denna närstående eretrisk skola.
Meneläos (grek. Mene’leos och Mene’laos,
lat. Meneläus), son till konung Atreus i
My-kenai och yngre bror till Agamemnon, ärvde
genom sin gemål, den sköna Helena (se d. o.),
konungadömet i Sparta. Då Helena
bortrövades av Paris, utbröt trojanska kriget, vari
M. var en bland de mest framstående
hjältarna. På hemfärd från Troja vinddrevos han
och Helena och återkommo efter åtta års
irrfärder till Sparta. A. M. A.*
Meneläos från Alexandria, grekisk
matematiker, astronom och fysiker, verksam i Rom
omkr. 100 e. Kr. I övers, finnas hans tre
böcker om sfärisk trigonometri med bl. a. det
efter M. uppkallade teoremet om relationen
mellan de sex segment, vari en sfärisk
triangels sidor delas av en storcirkel. K. Lmk.
Me’nelik, se M e n i 1 e k.
Menéndez Pidal [mänä’ndep pida’l], R
a-m 6 n, spansk språkforskare,
litteraturhistoriker (f. 1869), prof, i romansk filologi i
Madrid sedan 1899. M. är grundläggare av
den moderna romanistiska skolan i Spanien
och är vår tids utan fråga främste
hispano-log. Bland hans större arbeten märkas »La
leyenda de los infantes de Lara» (1896),
»Manual de gramätica historica espanola» (1905;
5:e uppl. 1925), »Orlgenes del espanol» (1926;
2:a uppl. 1929) och »La Espana del Cid»
(1929). — M. grundade 1914 och redigerar
sedan dess den utmärkta tidskriften Revista
de Filologfa Espanola. — Till firande av M:s
tjugufemåriga lärarverksamhet vid
Madrid-univ. överlämnades 1925 till honom en ståtlig
festskrift i 3 dir, med 139 bidrag. E. S-f.
Menéndez y Pelayo [mänä’ndep i päla’jå],
M a r c e 1 i n o, en av Spaniens förnämsta
kritiker och litteraturhistoriker (1852—1912).
Efter en snabb karriär blev han 1898
överbibliotekarie vid nationalbiblioteket i Madrid.
M.s produktion och lärdom gränsade till det
otroliga. Nämnas må hans framställning av
de estetiska idéerna i Spanien (9 bd, från
1883), spansk-amerikanska och spansklyriska
antologiska och kritiska arbeten, en oerhörd
mängd företal m. m. Han redigerade spanska
akad:s stora, ännu (1930) ofullb. uppl. av Lope
och av Quevedo. Honom tillägnades
hyllnings-verket »Homenaje å Menéndez y Pelayo»
(1899). Monogr. av M. Artigas (1927). K. A. H.
Menes, farao, se Egypten, sp. 379, och
M e m f i s.
Ménestrels [menästrä’1] (ay mlat.
ministre’l-lus, lat. minist eriäles, tjänare), i Frankrike
under medeltiden jonglörer (se J o n
g-1 ö r) med fast anställning vid furstligt el.
högadligt hov. M. kallades även oadliga
diktare och sångare; namnet trubadur tillkom
dylika av ridderligt stånd. En ménestrel
måste kunna spela flera instrument, inöva
körsång, komponera musik till
(trubadurernas) sånger och deklamera vers. (K;. S-g.)
1176
Mène tekel üfarsin (så hebreiskt uttal; på
arameiska däremot mené, mené, tekel
ufar-sin), de ord, som vid den babyloniske
konungen Belsassars gästabud av en osynlig
hand skrevos på väggen och tolkades av
Daniel (Dan. 5) såsom »räknad, vägd, delad».
Detta är blott en fri folketymologisk ordlek,
ty den ursprungliga meningen är sannolikt:
»mina», »mina», »sikel», »halvmina» (jfr B e
1-sassar). — Mene tekel har sedan fått
beteckna en av en högre makt beslutad,
omedelbart inträdande dom. (S. H-r.)
Mengden, von, livländsk ätt, urspr. från
Westfalen. Johan von Menge de (d.
1469) blev 1450 Tyska ordens mästare i
Livland. Som hans brorson uppgives stamfadern
för ätten von M., som 1653 fick svensk
fri-herrlig värdighet. Av medlemmarna märkes
bl. a. lantrådet och generalmajoren frih.
Gustaf v. M. (1625—88). Om ätten se A.
Hammarskjöld i Hist. Tidskr. 1889.
Mengel, Paul Fritz, politiker,
tidningsman (1813—89). Blev 1828 student i Lund,
började 1830 lantbruksstudier, inköpte 1833
Klakeborgs säteri i Östergötland, vilket han
snart sålde, och 1845 Valby gård i Tibble
socken, Uppsala län. M. var riksdagsman i
bondeståndet vid 1856—58, 1859—60 och 1862
—63 års riksdagar, vid de båda sistnämnda
led. av konstitutionsutskottet, och intog en
bemärkt plats bland de frisinnade i ståndet.
Efter att ha utarrenderat sin egendom
tillhörde M. 1859—84 Aftonbladets redaktion.
Dessutom skrev han från 1864 till sin död
med märket Göran signerade livfulla
riks-dagsbrev i Göteborgsposten.
Lantmannapartiets politik underkastades där en både kvick
och saklig kritik. V. M.*
Me’ngelberg, Josef Willem, holländsk
dirigent (f. 1871), elev av konservatoriet i
Köln. Har framträtt som dirigent bl. a. i
Amsterdam, Frankfurt a. M.
(Museumkonserterna 1907—17) och London (filharmoniska
orkestern sedan 1913). Han har målmedvetet
verkat för Mahlers kompositioner. T. N.
Me’nger, Anton, österrikisk jurist och
socialfilosof (1841—1906), bror till K. M. Var
prof, i österrikisk civilprocessrätt vid Wiens
univ. 1875—99, »meddelade sociala perspektiv
åt rättsdoktrinen och gav de socialistiska
postulaten en juridisk formulering», bl. a. i
arbetet »Das Recht auf den vollen
Arbeitser-trag in geschichtlicher Darstellung» (1886).
I »Neue Staatslehre» (1903) framlägger M.
sin plan på den nuv. »individualistiska
maktstatens» övergång till den socialistiska el.
»demokratiska folkstaten». I
»Volkspoli-tik» (1906; »Folkpolitik jämte en inledande
studie om Menger och hans idéer», av G.
Schauman, 1909) fastställer han de
grundsatser, av vilka de behärskade folkklasserna
skola låta leda sig vid samhällsordningens
ombildande utan våldsmedel. Nämnas må ock
»Das bürgerliche Recht und die besitzlosen
Volksklassen» (1890; 3:e uppl. 1904).
Me’nger, Karl, österrikisk
nationalekonom (1840—1921), bror till A. M. Var under
1870-talet kronprins Rudolfs lärare i
nationalekonomi och statistik, följde honom på
vidsträckta utländska studieresor och var 1873
—1903 prof, i nationalekonomi vid Wiens
univ. Oberoende av W. S. Jevons (se d. o.) ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
