Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1177
Mengs—Menilek
1178
»Parnassen.» Takmålning av A. R. Mengs i Villa Albani i Rom.
arbetade M. »Grundsätze der
Volkswirtschaftslehre» (1871;
ny uppl., utg. av sonen, 1923),
som delvis låg till grund för
den österrikiska skolan, för
vilken begreppet
»gränsnytta» utgör nyckeln till
värdeläran. — De metodologiska
arbetena »Untersuchungen über
die Metliode der
Socialwissen-scbaften» (1883) och »Die
Irr-tüiner des Historismus in der
deutschen Nationalökonomie»
(1884) innesluta det
väsentligaste av de angrepp, som
M. riktat mot den
historiska skolan inom
nationalekonomien, och den strid han
förde med Schmoller (se d. o.).
Nekrolog i Ekonom. Tidskr.
1921. E. H. T.*
Mengs, Anton Raphael, tysk målare
(1728—79), »pryglades till konsten» av sin
danskfödde fader, hovmålaren i Dresden I
s-mael M. (1688—1764). Anton Raphael fick
sin utbildning under faderns uppsikt i Rom
1741—44, där han tvangs att från morgon
till kväll en lång tid teckna efter Rafaels
fresker i Stanzerna. Redan vid 16 års ålder
målade M. de utmärkta pastellporträtten av
fadern, av konung August III o. a., vilket
hade till följd, att M. 17 år gammal
utnämndes till sachsisk hovmålare. 1746 återvände
han till Rom, där han i samband med sitt
giftermål övergick till katolicismen och
målade »Heliga familjen» (1749). De närmaste
åren verkade M. i Dresden, där han målade
»Amor väs«ande sina pilar» (Dresdens
konstgalleri), porträtt (i olja) och altartavlor. Av
betydelse för M. blev hans samvaro med
Winc-kelmann i Rom på 1750-talet; M:s konstteori
går dock i det väsentliga tillbaka till
Baum-garten. Han utförde i Rom »Den helige
Eu-sebius’ apoteos» för kyrkan Sant’ Eusebio
samt takmålningen »Parnassen» i Villa
Al-bani (1761); i det sistnämnda verket bröt M.
med barocken. Spanske kungen utnämnde
honom till sin hovmålare, och han kallades till
Spanien, där han blev ytterst produktiv
(fresker i slotten i Madrid, Aranjuez o. a.). M.
vistades omväxlande i Rom (målningar i
Vatikanska biblioteket, 1769—72), Florens och
Madrid. Han dog i Rom.
Winckelmann och nyklassicisterna satte
M:s konst skyhögt, och t. o. m. ett geni som
Tiepolo kom i andra rummet. Som porträttist
var M. mycket skicklig om ock kylig och
ytlig, som historiemålare var han en
fantasi-fattig eklektiker. Litt.: Förteckning på
skrifter av och om M. i Repertorium für
Kunst-wissenschaft, bd 40 (1917); U. Christoffel,
»Der schriftliche Nachlass des A. R. Mengs»
etc. (1918); K. Gerstenberg, »J. J.
Winckelmann und A. R. M.» (1929); W. Waetzoldt,
»M. als Kunsthistoriker» (i Zeitschrift für
Bildende Kunst 1919). E. L-k.
Meng-tsi, se M e n e i u s.
Menhaden [eng. uttal menhéPdn], zool., se
Sillsläktet.
Menhir [fr. uttal mänPr], arkeol., keltiskt
ord, som betecknar ett av människor under
förhistorisk tid rest, upprättstående
sten
block. M. ha säkerligen rests i kultsyfte, se
Megalitiska monument. H. R-h.
Ménières sjukdom [meniä’rs-], se örats
sjukdomar.
Menig, J o d o c u s, se M e n i u s, J.
Menighetsfakultet, Det teologis k e,
norsk prästskola på ortodox grund.
Utnämningen av den starkt liberale teologen J.
Ording (se d. o.) till prof, vid univ. i Oslo
1906 väckte mycken oro hos det ortodoxa
kyrkofolket, och med Christoffer Knudsen
och S. Odland (se dessa ord) som ledare
uppkom en rörelse för att tillförsäkra de teologie
studerande en mera bekännelsetrogen
utbildning, än den universitetet ansågs giva. För
privat insamlade medel grundades 16 okt.
1907 Det teologiske
menighetsfakultet, som 1913 erhöll examensrätt för
teol. ämbetsexamen mot att regeringen fick
sanktionsrätt vid tillsättningen av dess
lärostolar. Studentantalet var först litet men
har betydligt ökats, särskilt som den
stigande motsättningen mellan de teologiska
läroriktningarna medfört ökad misstro i
bygderna mot de från universitetet
utexaminerade prästerna. Majoriteten av teologerna
tager nu examen vid M.; många åhöra
föreläsningar både där och vid universitetet. J. J-n.
Me’nilek (oriktigt M e n e 1 i k), kejsare av
Abessinien (1844—1913). M. var son till en
av kejsar Teodors medtävlare men bortgiftes
det oaktat med kejsarens dotter. Han flydde
1865 från hovet,
samlade en här i Schoa
och antog
konungati-tel. När Teodors
efterträdare Johannes
upptog kampen med
honom, ödmjukade han
sig inför denne och
kröntes 1879 till
lydkonung i Schoa. Hans
rike omfattade då
landet mellan
Baschi-lo i n., Abai i v.
samt Hawasch i s. och
ö., vartill han under
de följ, åren genom erövringar lade Kaffa,
Enarea, Gurage och Harar. 1889 blev han
Johannes’ efterträdare som kejsare (se vidare
Abessinien, sp. 49 ff.). Han förstod att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
