Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Méry, Joseph - Méryon, Charles - Merz, Alfred - Merz, Georg - Merzbacher, Gottfried - Meråker (Meraker) - Mes - Mesa, Meša, Mescha, Mesja - Mesabi range, Mesabikedjan - Mesallians - Mesan - Mesanmast - Mesar el. Mesfåglar - Mesas, Mesetas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1209
Méryon—Mesas
1210
och E. Sues stil. På sv.
ut-kommo flera av M :s exotiska
berättelser (t. ex. »De fridlöse
på Java», 1860). Kj.S-g.
Méryon [meriå’], Charles,
fransk etsare (1821—68).
Utförde bl. a. en mängd utsökta
motiv från det gamla Paris’
gränder och byggnader.
Representerad i
Nationalmuseum i Stockholm. G-g N.
Merz [märts], Alfred,
tysk geograf och oceanograf
(1880—1925), var från 1914
prof, i Berlin samt från 1921
dir. för Institut für
Meeres-kunde i Berlin. Han företog
oceanografiska
forskningsfärder och utgav hydrografiska
avh. M. organiserade och ledde till sin död
Meteorexpeditionen (se d. o.). O. Sjn.
Merz [märts], Georg, tysk optiker och
instrumentmakare (1793—-1867). Blev 1826
chef för den optiska avd. i Utzschneiders
institut, vars innehavare han blev 1845. M.
upptog och fullföljde Fraunhofers optiska
verksamhet och tillverkade ett stort antal
goda astronomiska instrument, ss. refraktorer
och heliometrar, samt slipade astronomiska
objektiv av hög kvalitet. K. Lmk.
Merzbacher [mä’rts-], Gottfried, tysk
alpinist och forskningsresande (1843—1926).
Var en av de framgångsrikaste forskarna i
östalperna, särskilt inom Dolomiterna. Även
i Kaukasus (1891—92) och Tien-shan (1902—
03, 1907—08) företog han lyckade färder och
bestigningar. O. Sjn.
Méråker, förr M e r a k e r, herred i
Nord-Tröndelag fylke, Norge, kring Stjördalselven
och dess källfloder, med huvudbygd i övre
Stjördalen; 2,552 inv. (1920). I M. fanns
förr ett kopparverk (M. verk; urspr.
grundat i Selbu på 1700-talet) med gruvor i de
närliggande fjällen, nedlagt 1895 (tidtals i
gång på 1920-talet); under verket lydde
vidsträckta jord- o. skogsegendomar. Stor
karbidfabrik vid Kopperå. M. genomlöpes av
järnvägen Trondhjem—Storlien (»Meråkerbanen»).
Mes (no. mejs), ställning av trä el. metall
med läderremmar, varpå bördor fästas för att
bäras på ryggen. Nyttjas dels för ryggsäckar,
dels vid armén för bärande av viss utrustning.
Mèsa, M e § a, Mescha, Mesja (hebr.
MésaP), den under Israel (omkr. 850 f. Kr.)
skattskyldige moabitkonungen, som avföll vid
Ahabs död och därför bekrigades av dennes
son Joram (2 Kon. 3). Från denne M. härrör
Mesastenen med den största kända
hebreiska inskriften, historiskt och språkligt
lika viktig. M. meddelar, att han låtit rista
inskriften till guden Kemos’ ära, sedan han
krossat det ok, som pålagts Moab av
israeliternas konung Omri, och erövrat en mängd
av Israels städer. En stor del av texten ägnas
åt M:s vidlyftiga byggnadsföretag.
Moabiter-nas språk visar sig vara en dialekt av
hebreiskan; inskriftens bokstäver likna den äldre
hebreiska skriften. Stenen, ett 113 cm långt
och 70 cm brett basaltstycke, påträffades 1868
av den tyske missionären Klein vid, ruinerna
av Dibän på andra sidan Jordan (Mesas
hemort) och förvärvades av Louvremuseet. Litt.:
Notre-Dame i Paris. Etsning av Ch. Méryon.
Jfr R. Smend och A. Socin, »Die Inschrift des
Königs Mesa» (1886), och K. G. A.
Nordlander, »Die Inschrift des Königs Mesa von
Moab» (1896). K. V. Z.*
Mesabi range [me’sobi reEnd^],
Mesabi-kedjan, bergskedja i Minnesota, U. S. A.,
v. om Lake Superior (720 m ö. h.); ett av
världens mest givande järnmalmsfält,
upptäckt 1892. Utförsel mest över Duluth vid
Lake Superior.
Mesallians [-a’ijs], gifte med person av
lägre samhällsställning.
Mesän (it. mezza/na, av me’zzo, i mitten),
trapetsformat segel, som föres på
mesanmasten (se d. o.). I hårt väder begagnas
ett mindre, trekantigt segel, kallat
mellan-mesan. ö-g.
Mesänmast, aktersta masten på tre- el.
fler-mastat fartyg; på fullriggat fartyg benämnes
m. även kry 6 smast och på barkskepp
barkmast. (ö-g.)
Mesar el. M e s f å g 1 a r, Pa’ridae, fam. av
fågelordn. tättingar, omfattande småfåglar
med konisk näbb, näsborrarna täckta av
fjädrar, kort och trubbig tunga, korta vingar och
kraftiga klor. Alla m. äro livliga fåglar, som
flyga mindre väl men skickligt klänga i träd
för att finna sin föda, som huvudsaki.
utgö-res av insekter, puppor och larver men även
av frön. Under fortplantningstiden leva de
parvis, annars stryka de i spridda flockar
omkring i skogarna året runt. De rugga en
gång årl. Emedan de förtära skadeinsekter,
äro de nyttiga. M. finnas i nästan hela
världen utom i Sydamerika. I Sverige leva två
släkten, messläktet (se d. o.), omfattande
flertalet av de svenska m., svartmes, blåmes,
gråmes, talgoxe m. fl., och stjärtmessläktet (se
d. o.). T. P.
Me’sas, Mese’tas, sp., »bord», »taffel»,
platåer, ofta ganska vidsträckta, vilkas översta,
vanl. horisontella lager bestå av hårda, mot
förvittringen motståndskraftiga bergarter,
vilka genomskurits av rinnande vatten, som
eroderat djupt ned genom underliggande
lager, vilka i stor utsträckning bortsköljts.
Begränsningen av m. är mer el. mindre
beroende av flodernas lopp. M. finnas ganska
utbrett i arida områden, i Spanien, n. och s.
Afrika, Nordamerika i Coloradodistriktet m.
fl. ställen. Synnerligen väl utbildade m.
finnas i sistnämnda trakt, där de skurits ut ur
platån genom flera hundra m djupa kanjoner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
