Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mesas, Mesetas - Meschched (Mesch-hed) - Mesdag, Hendrik Willem - Mesdjid - Mesembrianthemum - Mesen - Mesenkym - Mesenterium, Käx (Tarmkäx), Krös - Mesien - Mesmer, Franz Anton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1211
Meschched—Mesmer
1212
M. sakna i allm. odlingsbar jord, varigenom
de utgöra en skarp kontrast till de ofta
fruktbara dalarna. K. A. G.
Meschched (M e s c h-h e d, »martyrernas
stad»), huvudstad i pers. prov. Chorasan i
övre Keschefdalen, 930 m ö. h., 750 km ö. om
Teheran; omkr. 70,000 inv., därav 4,000 judar.
Staden har vuxit upp kring imamen Ali
Ri-zas grav, innesluten i en praktfull moské
(uppf. 1602), årl. besökt av omkr. 100,000
pilgrimer (»Persiens Mecka»). M. är knutpunkt
för viktiga handelsvägar och centrum för
ullhandeln i n. Persien. Yllefabrikation; export
av mattor m. m.
Me’sdag, Hendrik W illem, holländsk
målare (1831—1915), vann anseende som det
holländska kustlandskapets utmärkte tolkare.
Kusten och havet skildrade han med intim
känsla och kraftigt, brett föredrag. Det 1903
bildade Mesdagmuseet i Haag, med den
konstsamling M. skänkte staden, omfattar omkr.
350 n:r. Jämte holländskt måleri dominerar
franskt. Barbizonmästarna äro enastående
utsökt representerade. Monogr. av Ph. Zilcken
(1896). G-gN.
Me’sd jid, se Moské. — M. e 1 - h a r a m,
se K a b a.
Mesembria’nthemum, grek.,
»middagsblom-ma», växtsläkte av fam. Aizoaceae. M.
utgö-res av suckulenta örter och halvbuskar av
mycket olikartat utseende med korsvis
motsatta blad och rätt stora, sidenaktigt
glänsande blommor av gul, vit el. röd färg.
Blommorna äro vanl. öppna vid middagstiden. De
flesta av släktets omkr. 400 kända arter växa
i Sydafrika, och några finnas i tropiska och
mediterrana Afrika samt Australien och Nya
Guinea. F. n. odlas omkr. 300 arter av dessa
ytterst egendomliga och intressanta växter, i
popularitet tävlande med kaktusväxter om
suckulentälskarnas gunst. Släktet uppdelas
numera av en del systematiker i ett stort
antal släkten. M. acinaciforme, Kaplandet, med
meterlånga, nedliggande grenar och
karminröda blommor är släktets storblommigaste art.
Isört, M. crystallinum, är en
havsstrands-växt från Kaplandet, Kanarieöarna och
Medelhavsområdet. Den enåriga, nedliggande
örten är tätt besatt med stora,
kristallklara papiller, påminnande om frusna
vattendroppar, och dess äggrunda blad kunna
användas till spenat. M. roseum från
Taffel-berget i Kaplandet har 4 cm stora, blekt
rosenröda blommor och är en utmärkt
ampel-växt. Många arter se ut som små kiselstenar,
och som ex. på sådana växter (se S k y d d a
n-de förklädnad) må anföras M.
pseudo-truncatellum, Damaralandet, och M.
turbine-forme, Kaplandet. Några av dessa
»simulerande» arter och M. rhopalophyllum (Fenestraria
rhopalophylla) från Namalandet växa
nedsänkta i sanden, så att blott bladspetsarna
sticka upp. I bladspetsarna saknas klorofyll,
och här intränger ljuset och når sålunda i
diffust tillstånd assimilationsvävnaden i
bladens av sanden skyddade sidoväggar. Varje
blad har sålunda ett »fönster», genom vilket
det erhåller ljus. Trol. nedgräva sig dessa
växter i sanden för att bevara vattnet i
bladen och sålunda skydda sig mot uttorkning.
Se vidst. färgplansch (bild 3 växthusexemplar,
3 a på naturlig växtplats). E. S-g.
Mese’n, flod i n. Sovjetryssland; upprinner
i Timanbergen och utfaller i Vita havet, i
Mesenviken, vid vilken hamnstaden M.
ligger. 870 km lång, segelbar omkr. 330 km.
Mesenkym, zool., embryonalvävnad av löst
sammanfogade celler, mellan ekto- och
ento-dermet (se Fosterutveckling). Ur m.
utvecklas bl. a. stödjevävnader, blod- och
lymfkärl samt en del av muskulaturen.
Mesentörium, även Käx (T a r m k ä x)
el-K r ö s, dubbelveck av bukhinnan, som stiga
fram från bukhålans bakre vägg och omsluta
delar av tarmröret. Detta kommer
härigenom att bli fäst i ett mer el. mindre
fullständigt omklädande fodral av bukhinnan.
Mellan m:s två blad framgå i en fettrik
bindvävs-skiva nerver samt lymf- och blodkärl, och där
ligga lymfkörtlar. Är käxet kort, fästes
tarmen stramt vid bakre bukväggen; så större
delen av tolvtumstarmen, upp- och
nedstigande grovtarmen och ändtarmen. Är det långt,
såsom vid tvärgående grovtarmen och i
synnerhet tunntarmen, där dess längsta stycke
kan nå 15 cm, blir tarmdelen mera rörlig.
Särskilt tunntarmens käx kallas mesenterium;
grovtarmens benämnes mesocolon, ändtarmens
mesorectum och magsäckens omentum. Jfr
Bukhåla. _ (L jd.)
Mésien, lat. Moe’sia, romersk provins
mellan nedre Donau, Svarta havet, Balkan och
Drina, ung. nuv. Serbien och Bulgarien. Där
bodde i äldre tider trakiska stammar, vartill
från omkr. 350 f. Kr. kommo kelter (se d. o.,
sp. 591), senare även andra folk. Området
blev romersk provins omkr. 6 e. Kr. Kejsar
Valens upplät 376 M. åt de av hunnerna hårt
ansatta västgöterna, som därefter kallades
me so goter (se d. o.). H. Sgn.*
Me’smer, Franz Anton, tysk läkare och
magnetisör (1734—1815). Studerade i Wien
först teologi, filosofi och juridik, därefter
medicin, blev 1766 med. dr på en avh. om
planeternas sideriska
inflytande, a n i m a 1
magnetism (se
d. o.), på alla
levande kroppar. Dessa
teoretiska
grundsatser omsatte han även
i praktiken såsom
läkare i Wien. Han
sökte bota sjukdomar
genom att på
patienterna överföra denna
från stjärnorna
stammande magnetism, som
han tänkte sig som ett
fluidum av utomordentlig finhet. Till en
början placerade han mineralmagneter på de
sjuka ställena, men snart fann han, att man
kunde framkalla »magnetiska» tillstånd hos
patienterna utan dessa antingen genom att
lägga händerna på dem el. endast genom att
skarpt fixera dem.
På grund av en misslyckad kur med en av
kejsarinnan Maria Teresia gynnad blind
pianist, Maria Paradis, måste han lämna Wien
och slog sig 1778 ned i Paris. Hans
mottagningsrum fylldes snart av väldiga skaror,
särskilt ur den förnäma världen. Det var här
han uppfann sin berömda baquet, ett stort
vattenfyllt kärl, från vilket järnrör utgingo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
