Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Metokinon - Metol - Metonymi - Metop - Metrik - Metritis - Metrologi - Metromani - Metronom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1261
Metokinon—Metronom
1262
Metokinon [-nä’n], ett fotografiskt
fram-kallningsämne, som uppstår genom förening
av två molekyler metol med en molekyl
hydrokinon. J. H-g.
Metol [-tå’l], ett fotografiskt
framkallnings-ämne; eg. sulfatet av
monometyl-para-amido-fenol. J. H-g.
Metonyml, en t rop (se d. o.), bestående i
att orsak sättes i st. f. verkan (ägaren för det
ägda, abstrakt för konkret o. s. v.) oeh
tvärtom, t. ex.: »trumman (för trumslagarn) slår
revelj», »salongen (för åhörarna)
applåderade», »jag läser Heidenstam» (för Heidenstams
verk). Lll.*
Metop [-tä’p] (grek. meto’pe). På byggnader
i dorisk stil är mellersta delen, frisen, av
kolonnens bjälklag fördelad i omväxlande
triglyfer och m. (se Kolonnordningar,
sp. 994). Triglyferna äro ställda så, att
en kommer över varje kolonn och en mitt
över varje mellanrum mellan kolonnerna.
Mellanrummen mellan triglyferna äro fyllda
med fyrkantiga stenhällar, m., i regel prydda
med reliefer, figurscener, vapengrupper, vaser
m. m. I. G. C.*
Metrik (grek, metrike), verslära, eg. läran
om de rytmiska formerna i diktkonsten (jfr
Rytm). Dessa bero av det språkliga
materialets prosodiska egenskaper tidslängd
(kvantitet) och tonstyrka (intensitet); jfr P r o s
o-d i k. I den antika grekiska och romerska
versen var kvantiteten avgörande för
versbyggnaden, i de flesta moderna litteraturer
åter är betoningen, accenten, det
bestämmande, ehuru kvantiteten också har betydelse. —
Antik m. har legat till grund för den moderna,
som därifrån upptagit terminologien och ännu
ej frigjort sig från dess betraktelsesätt i
väsentliga delar, trots olikheterna mellan antik
och modern versbildning. Av gammalt har
man utgått ifrån de minsta delar av
diktspråket, som äga rytmisk växling, versfötter
(el. takter). Som sådana räknas i modern vers
de tvåstaviga j a m b och t r ok é, de
tre-staviga a n a p e s t och d a k t y 1, fyrstaviga
p e o n e r, vartill många lägga enstavig
v e r s f o t. En vers (el. rad), d. v. s. en
rytmisk period, uppdelas i dylika, varigenom
man får ett (vers)s c h e m a. Om versens
rytm går från svagare till starkare
accentuerade stavelser (jamb, anapest), kallas rytmen
stigande, i motsatt fall (troké, daktyl)
fallande. Mer el. mindre regelbundna
versgrupper kallas strofer. Ett stort antal
versarter, versmått, ha särskilda namn
(a 1 e x a n d r i n, hexameter o. s. v.),
likaså åtskilliga strofer och
strofsammanställningar (ottave rime, sonett m. fl.).
Studiet av modern germansk m. har
framför allt gällt analys av regler för förhållandet
mellan ett abstrakt schema el. en versfot och
det språkmaterial, varav dessa faktiskt
utfyllts. Som oeftergivligt metriskt krav har
då vanl. satts, att kongruens skall råda, d.
v. s. att höjningar och sänkningar av
tonstyrkan i en vers noga motsvara det
abstrakta schemats bestämmelser. Mycken
uppmärksamhet har också ägnats rimmen, varvid
akustisk identitet mellan rimorden krävts.
De metriska teoriernas historia,
versformernas och -måttens utveckling ha också livligt
uppmärksammats. Sällsyntare äro
undersök
ningar av melodik och språkklang. Rent
empiriska studier av versrytmen äro få;
upp-slagsgivande i detta hänseende äro E.
Zitel-mann, »Der Rhytmus des fünffüssigen
Jam-bus» (i Neue Jahrbücher für das Klassische
Altertum 1907), och E. Brydolf, »Den
femfo-tade jambens rytm» (1930), som bl. a.
framhåller, att den faktiska versrytmen beror på
höjningarnas förhållande till varandra och på
pauserna samt att den i en mängd fall skiljer
sig från schemat. Betydelsefulla nyare verk
äro även E. Sievers’ studier över
språkmelodien och F. Sarans »Deutsche Verslehre»
(1907). — Jfr specialart. om versmått o. s. v.
samt Vers.
Den äldsta bevarade antika m. skrevs av
Hefaistion (2 :a årh. e. Kr.); nyare arbeten om
grekisk m. föreligga av R. Westphal (3 :e uppl.
1885—89) och U. von Wilamowitz-Moellendorff
(1921), om romersk av Fr. Vollmer (1923) och
F. Crusius (1929). Om fransk m. se arbeten av
A. Tobler (5 :e uppl. 1910), L. E. Kastner (1903),
P. de Bouchaud (1906), om engelsk av G.
Saintsbury (3 bd, 1906—09), P. Verrier (3 bd,
1909), R. Spindler (1927), E. W. Scripture,
»Das Wesen des Verses» (i Die Neueren
Spra-chen 1925). Om tysk m. se arbeten av A.
Leu-mann (1920 ff.) och A. Heusler (3 bd, 1925—29).
Svensk m. vart eg. först vid 1800-talets
början föremål för någon betydelsefullare
bearbetning genom skrifter av G. Regnér (1801),
G. J. Adlerbeth (1804) och V. F. Palmblad
(1811). Senare svenska metriker voro bl. a.
R. von Kræmer och F. A. Wulff. De senaste
handböckerna äro N. Beckmans »Den svenska
versläran» (3:e uppl. 1918) och B. Risbergs
»Den svenska versens teori» (1905—07). Det
största arbetet i svensk m. är O. Sylwans
»Den svenska versen från 1600-talets början»
(1925 ff.). R-nB.
Metrltis, med., se Kvinnosjukdomar,
sp. 374.
Metrologi, kännedomen om de hos olika folk
och under olika tider brukliga mått-,
vikt-och myntsystemen. En sammanfattande
framställning av den antika m:s resultat ger F.
Hultsch i »Griechische und römische
Metro-logie» (2:a uppl. 1882).
Metromani, se Nymf omani.
Metronom [-nå’m], tid-(takt-)mätare i
musiken; i sin enklaste gestalt ett måttband
med tyngd, som sättes
i svängning med
handen; på måttbandet
finnas streck med tal,
som ange
svängnings-talet i minuten på
tyngden; den förbättrade
m. har två vikter, en
i vardera ändan av en
pendelstång. Vid M ä
1-z e 1 s (se d. o.) m.
sättes pendeln i
svängning genom ett urverk.
Pendelstången är
försedd med en tyngd, som
kan höjas och sänkas.
M. M. J 60 anger således, att varje
fjärdedel skall ha samma tidsmått som
pendelstången på en Mälzelmetronom, som har den
flyttbara tyngden på 60. T. N.
Mälzels metronom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
