Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mexiko, República Mexicana el. Estados unidos Mexicanos - Förhistoria - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mexiko (Historia)
1285
Aztekerna utvandrade från sitt
mytisk-historiska urhem i n., Aztlan, av vilket de
erhållit sitt namn. På vägen mot s. ändrade
de namn och kallade sig méxica. De voro
tidigare primitiva nomader men blevo ett
erövrarfolk, Fornamerikas romare, som med
Tenochtitlan som huvudstad bildade ett rike
och som underlade sig stora delar av det
omkringliggande landet. Deras maktsfär
utvidgades under 1400-talets regenter och
sträckte sig tvärs över landet samt från
huaxtekerna i n. ö. till mayas i Guatemala.
Endast Tlaxcala och några få andra orter
kunde hävda sitt oberoende. Aztekerna räkna
sin historia som stat från en konung, som
började sin regering 1376. Den åttonde
härskaren efter honom, Montezuma (Moctezuma el.
Motecuhzoma) innehade makten vid
spanjorernas ankomst och mördades av dem 1520.
Genom skatteindrivning från de underkuvade
och garnisoner i deras land samt genom
handelsförbindelser var kulturen inom aztekriket
täml. enhetlig. Delvis hade den även
utvecklats ur samma grund. Under det att azteker,
mayas m. fl. genomgått en lång utveckling
och nått en hög kulturell ståndpunkt, höra
ännu seriindianerna vid Kaliforniska viken
till Amerikas lägst stående folk. De idka
sålunda ej åkerbruk utan äro kringströvande
samlare och stå trol. kulturellt nära de folk,
som föregått dem, av vilkas kultur rester
anträffats i de äldsta arkeologiska lagren i
Méxicodalen. S. L-é.
Historia. M. erövrades åt spanjorerna av H.
Cortez (se d. o.), som 1523 utnämndes till
»guvernör och generalkapten över Nya Spanien»,
och landets gränser flyttades snart genom
upptäckts- och erövringståg åt n. till Oregon och
Florida. I upptäckarnas spår följde munkar,
som inom kort gjorde indianerna till åtm.
namnkristna; M. fick 1547 egen ärkebiskop.
1551 inrättades ett univ., och särskilt
jesuiterna gjorde sig förtjänta om undervisningen,
som helt låg i den rika och mäktiga kyrkans
händer. Stora delar av indianernas jord
utdelades till spanjorer, vilka hade att skydda
och kristna infödingarna; detta
encomienda-(uppdrags-)system ledde i de flesta fall till
hänsynslös exploatering av indianerna. Redan
på 1500-talet infördes negerslavar till
kusttrakterna, men deras antal blev aldrig stort.
Efter stridigheter mellan erövrarna,
con-quistadores, och försök med kungl.
regerings-kommissioner, audiencias, styrdes Nya
Spanien från 1535 av spanska vicekonungar, som
även hade en viss myndighet över
generalkaptenerna i Guatemala och Habana. Den
förste vicekonungen, Antonio de M e
n-doza (reg. 1535—50), pacificerade landet,
införde en ordnad förvaltning och uppmuntrade
upptäcktsfärder men kunde ej avskaffa
enco-miendasystemet. Efterträdaren L u i s de
V e 1 a s c o s mildare politik mot indianerna
gav upphov till en sammansvärjning bland
jordägarna. Spaniens kolonialpolitik
tenderade att pressa stora inkomster av landet och
samtidigt hindra konkurrens med moderlandet.
Odling av vin, silke, oliver och hampa
förbjöds, och utrikeshandeln var ända till slutet
av 1700-talet monopol för köpmännen i Cädiz
och Sevilla, vilket uppmuntrade till
smuggling och fribyteri. Alla viktigare ämbeten
1286
besattes med infödda spanjorer, gachupines
(sporrebärare), vilket väckte missnöje bland
deras i M. födda avkomlingar, kreolerna;
halvbloden, mestiserna, voro till långt in på
1800-talet utestängda från offentlig
verksamhet.
Då Ferdinand VII 1808 störtades av
Napoleon, insattes i M. en regering i Ferdinands
namn, men kreolernas förhoppningar att få
del i regeringsmakten slogo slint. Kort
därefter, 1810—11, ställde sig prästen Miguel
Hidalgo i spetsen för en resning av de
förtryckta massorna men besegrades och
avrättades. Upproret fick en ny ledare i prästen
Maria M o r e 1 o s, men även han
besegrades (1812) och avrättades (1815). Då en
liberal författning 1820 promulgerades i
Spanien, fruktade de privilegierade klasserna i
M., särskilt kyrkan och gachupines, att
förlora sin makt och förmådde general A g u
s-tin de I tu r bid e (se d. o.) att sluta sig
till frihetsrörelsen för att ge den en
mått-fullare riktning. Han förenade sig med
upp-rorsledaren Vicente Guerrero (se d. o.)
om den s. k. Plan de Iguala (1821), som
förutsatte M. som en konstitutionell monarki
med rom.-kat. statskyrka och lika
berättigande för kreoler och spanjorer. Den siste
spanske vicekonungen, Juan O’D o n o j ü,
erkände sept. s. å. M. som oberoende
(Spaniens erkännande kom först 1836).
Då M. inträdde i de självständiga staternas
led, var dess heterogena befolkning knappt
mogen för självstyrelse, och dess första sekel
har på ett par årtionden när varit fyllt av
förbittrade inbördesstrider. Därvid har dock
personligt maktbegär varit den främsta
drivkraften vid de många revolutionerna, i regel
militära pronunciamientos, maskerade med
konstitutionella program. Kampen syntes
först gälla själva styrelseformen, monarki
eller republik, federalism eller stark
centralstyrelse, så liberalismens kamp mot kyrkans
dominerande inflytande, för att efter 1910 få
ett starkt socialt inslag. Efter Iturbides
kejsardöme (1822—23) var M. till 1834
förbundsrepublik efter U. S. A:s mönster. Därpå
följde ett årtionde med en centraliserande
författning och diktatur under Santa Anna
(se d. o.) — varunder Texas som egen
republik bröt sig ut ur M. —, allmän anarki
och återgång till 1824 års
förbundsförfatt-ning. Förenta staternas annexion av Texas,
gränstvister och allmän antipati ledde 1846
till krig mellan U. S. A. och M. Trots tappert
motstånd under Santa Annas ledning tvungos
mexikanerna att vika, huvudstaden intogs
sept. 1847, och i freden följ, år måste M. mot
en ersättning av 15 mill. doll. avträda nära
hälften av sitt område, New Mexico och övre
Kalifornien, samt erkänna Texas’ oberoende.
Efter ett par års relativt lugn under J. J.
H e r r e r a grep Santa Anna 1853 åter
makten och förklarades för diktator på livstid.
Hans på präster och militärer stödda
regemente födde snart uppror, försäljningen av s.
Arizona till U. S. A. sårade mexikanernas
nationalkänsla, och Santa Anna störtades
aug. 1855 definitivt från makten. 1857 års
liberala författning, kompletterad med den
s. k. Ley Lerdo, vilken förbjöd kyrkan att
förvärva jord, som ej direkt behövdes för dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
