Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mexiko, República Mexicana el. Estados unidos Mexicanos - Historia - Litteraturanvisningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1287
Mexiko (Litteraturanvisningar)
1288
behov, och tvang den att sälja dylik, ledde
till det s. k. reformkriget 1858—61, under
vilket liberalerna under B. J u ä r e z (se d. o.)
till sist fingo överhand över de konservativa
under M. M i r a m 6 n. Kongressen beslöt
1861 inställa räntebetalningen på utländska
statslån, vilket ledde till väpnad intervention
i Veracruz av Spanien (dec. 1861), Frankrike
och England (jan. 1862). Medan Spanien och
England snart drogo sig tillbaka, lät
Frankrike, som övertagit den schweiziske bankiren
Jeckers nominellt betydande fordringar hos
Miramöns regering, förstärka sin
truppkontingent. General Forey intog 1863 Puebla och
intågade i huvudstaden. Enl. Napoleon III:s
önskan valde ett klerikalt-monarkiskt parti
s. å. ärkehertig Maximilian (se d. o., sp.
1054—55) av Österrike till kejsare av M. Han
ankom till M. 1864, fylld av goda föresatser,
men hade att kämpa mot olika uppror samt
stötte sig även med kyrkan och de
konservativa ledarna. När Frankrike på U. S. A:s
initiativ febr. 1867 drog tillbaka sina trupper,
var Maximilians öde beseglat; 19 juni s. å.
avrättades han. Under kejsardömet hade
Juärez lett en republikansk motregering i
norra M.; han valdes 1867 och 1871 till
president och sökte i samband med kuvandet av
ideliga uppror konsolidera republiken. Hans
antiklerikale efterträdare, S. Lerdo de
T e j a d a, störtades 1876 av P. Diaz (se
d. o.), som sedan, bortsett från tiden 1880—
84, ända till 1911 var M:s president och
fak-tiske diktator. Med järnhand åstadkom han
lugn i landet, spelade ut sina motståndare
mot varandra, lät utländska kapitalister få
exploatera en stor del av M:s naturtillgångar,
byggde järnvägar och kunde med
finansministern J. J. Limantours hjälp få
statsfinanserna i ordning. Industrialiseringen bragte
dock icke välstånd åt de breda lagren, och
indianerna förtrycktes obarmhärtigt. Sedan
Diaz i en intervju 1908 förklarat M. moget
för demokrati, samlade sig många
motståndare till hans upplysta despotism kring F.
M a d e r o (se d. o.). Denne led visserligen
nederlag vid presidentvalet 1910 men ställdes
följ, år i spetsen för en resning, som i maj
1911 störtade Diaz. Därmed hemföll M. åter
till inbördesstrider.
Madero valdes hösten 1911 till president,
men hans svaga styrelse stimulerade till
uppror; febr. 1913 begick regeringstruppernas
chef, V. H u e r t a, förräderi, Madero
mördades, och Huerta grep makten. Han
erkändes icke av president Wilson och kunde trots
skräckvälde ej kuva missnöje och uppror inom
landet. 10 april 1914 arresterades en del av
besättningen på en i Tampico stationerad
nordamerikansk kanonbåt på förbjudet
område, vilket ledde till en hetsig konflikt
med U. S. A. Wilson lät besätta Veracruz,
Huerta fick ingen hjälp utifrån, de
revolutionära fingo överhanden, och Huerta avgick
juli 1914. Så följde en tid av anarki, under
vilken generalerna Villa och Carranza samt
bondehövdingen Zapata spelade de främsta
rollerna. Villa gjorde mars 1916 en raid in
i U. S. A., varpå en nordamerikansk
expedition under general Pershing förföljde honom
på mexikanskt område, eg. utan annat
resultat än ökad antipati mot U. S. A. Okt. 1915
hade den då mest framgångsrike ledaren, V.
Carranza, av nio latinamerikanska stater
erkänts som president de facto. Under hans
regim antogs 1917 en starkt arbetarvänlig,
antiklerikal författning, som dock i brist på
supplerande lagbestämmelser och genom den
allmänna oron i landet t. v. ej fick full kraft.
Med stöd i spansk statsrätt och 1857 års för
fattning hävdade den bl. a., att under jorden
befintliga naturtillgångar vore statsegendom;
detta hade till följd bitter kamp från de
utländska oljetrusterna, diplomatiska konflikter
med U. S. A:s regering,
modus-vivendiuppgö-relser med en del oljeproducenter och stark
nedgång i oljeproduktionen. Spänningen med
U. S. A. var en av orsakerna till att M.
under världskriget iakttog en mot Tyskland
rätt välvillig neutralitet. Carranza störtades
maj 1920. M:s president dec. 1920—dec. 1924,
A. O b r e g 6 n, ledde ett energiskt
återuppbyggnadsarbete efter den långa anarkien och
intog i oljefrågan en fast hållning mot U. S.
A.; statsskulden ordnades, revolutionsarmén
demobiliserades, och konstitutionen
utbyggdes med speciallagar. Obregöns vän P. E.
C a 11 e s, president dec. 1924—dec. 1928,
fortsatte med fast hand Obregöns politik. Han
förde 1926 en irriterad notväxling med U. S.
A. i oljefrågan och gav de mot U. S. A.
fientliga liberalerna i Nicaragua sitt stöd.
1928 nådde oljetvisten äntligen en lösning;
förvärv, som hävdats före 1917, ansågos
giltiga, och senare förvärv gjordes beroende av
statskoncessioner. Stödd på 1917 års
författning utfärdade Calles 1926 dekret om
natio-nalisering av kyrkans egendom, förbud mot
utländska andligas verksamhet i M. och mot
prästernas deltagande i primärundervisningen.
Katolikerna svarade med att nedlägga det
kyrkliga arbetet och ekonomisk bojkott,
varjämte M. belädes med interdikt. Obregön
valdes 1928 åter till president men mördades 17
juli s. å. Våren 1929 utbröto uppror mot den
provisoriske presidenten Portes Gil, men
de kuvades av Calles. Juni 1929 bilades åtm.
delvis striden mellan stat och kyrka;
prästerna skulle inregistreras av staten och fingo
hand om statens kyrkor och rätt till
religionsundervisning i dessa; interdiktet upphävdes.
Nov. 1929 valdes general P. Ortiz-Rubio
till president för tiden 1930—34. A. A-t.
Litteraturanvisningar. C. Lumholtz, »Bland
Mexikos indianer» (2 bd, 1904); J. R.
South-worth, »The mines of Mexico» (1905); W.
Leh-mann, »Methods and results in mexican
re-search»(1909; systematisk redogörelse för äldre
historisk samt arkeologisk och etnografisk
litt.) ;T. A. Joyce, »Mexican archaeology» (1914);
M. Bustamante, »Petröleo en la Repüblica
Mexicana» (1917); J. V. Eriksson,
»Monte-zumas Mexiko» (i Ymer 1919); W.
Freuden-berg, »Geologie von M.» (1921); H. J.
Spin-den, »Ancient civilisation of M. and Central
America» (1922); H. I. Priestley, »The
mexican nation. A history» (1923; med rik
bib-liogr.); G. M. Mc Bride, »The land systems
of Mexico» (s. å.); C. Beals, »M. och
mexikanska problem» (sv. övers. 1924); A. Mohr,
»Kampen om oljan» (s. å.); A. Goldschmidt,
»M.» (1925; sv. övers. 1926); A. Stelzmann,
»Mexico» (1927); P. E. Calles, »Mejico ante
el mundo» (s. å.; eng. övers. 1929); K. Sapper,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
