Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Miaulis, Andreas Vokos - Miau-tauöarna - Micellarteori, Miceller - Mich. - Michael - Michaeli, Louise Charlotte Helene, f. Michal - Michaelis, Georg - Michaelis, Johann David - Mcihaëlis, Karin (Katharina Marie), f. Bech Bröndum - Michaëlis, Sophus August Berthel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Miau-tauöarna—Michaélis
12
1822 chef för de upproriskas sjöstridskrafter.
M. vann flera framgångar mot turkarna men
var i allm. underlägsen egypterna. Lord
Cochrane (se d. o.) blev 1827 Greklands
överamiral, men 1828 återfick M. befälet. Han
tillhörde det ryssfientliga partiet och lät 1831
i Poros bränna några av Greklands bästa
krigsfartyg, för att de ej skulle tagas av
ryssarna. Konung Otto utnämnde honom 1835
till viceamiral. V. S-g.*
Miau-tauöarna, kin. ögrupp av 15 öar i
Chi-lisundet av Gula havet.
Mieellärteori, Mice’ller, se N ä g e 1 i.
Mich., förk. för Michigan.
MIchael, se Mikael.
Michaeli [mikaè’li], Louise Charlotte
H e 1 e n e, f. Mich al, sångerska (1830—75),
1860 g. m. köpmannen Ch. J. Michaeli. Var
elev av I. Dannström och J. Günther,
debuterade på Kungl.
teatern 1849, anställdes
där 1852 och vann
snart publikens stora
sympatier. 1854 blev
hon hovsångerska. S.
å. började hon taga
lektioner för Garcla i
London, sjöng med
framgång i Danmark
och Tyskland 1855—
56 och till 1859 vid
Kungl. teatern. Till
1864 uppträdde hon
sedan på Europas
främsta scener (särskilt ofta i London) och
var 1864—73 ånyo engagerad vid Kungl.
teatern, doek med flera avbrott för utrikes
resor. — Hennes röst hade en högst ovanlig
fägring och utmärkte sig särskilt för
fyllighet och malmklang. Koloraturen var hennes
främsta konst, och hon vann därför sina
största framgångar i de stora patetiska
bravurrollerna. Hon har ofta jämställts med
Jenny Lind och ägde måhända större röst
men mindre sceniska förutsättningar än
denna. Till hennes främsta roller hörde
Grevinnan i »Figaros bröllop», Donna Anna i
»Don Juan», Pamina och Nattens drottning i
»Trollflöjten», Isabella i »Robert», Elvira i
»Hernani», Agatha i »Friskytten», Rezia i
»Oberon», Margareta i »Hugenotterna»;
Guil-lemettes roll i Foronis »Advokaten Patelin»
var direkt skriven för henne, och där firade
hon sina största triumfer. Biogr. i T.
Nor-lind, »Allmänt musiklexikon» (1929). T. N.
Michaélis [mi^aè’lis], Georg, tysk
ämbetsman, politiker (f. 1857 8/a)- Blev jur. dr
1885 och var 1885—89 lärare vid tyska
rätts-högskolan i Tokyo.
M. inträdde 1892 i
preussisk
förvaltningstjänst och var 1909—
17 understatssekr. i
preussiska
finansministeriet. Han blev
mars 1915
rikskom-missarie för
beslagtagande av rikets
spannmålsförråd och
juni s. å. ledare för
det nya
ämbetsverket Reichsgetreide-
stelle. Febr.—juli 1917 var han
preussisk statskommissarie för folknäringen.
Känd som energisk och samvetsgrann
ämbetsman men fullständigt obevandrad i
politiken, blev M. 14 juli 1917 till allmän
förvåning Bethmann-Hollwegs efterträdare
som rikskansler och preussisk
ministerpresident. Han var ej vuxen dessa svåra
uppgifter, lyckades ej klart formulera Tysklands
krigsmål och kom i öppen konflikt med
riksdagens majoritet, då han (okt.) lät
marinministern v. Capelle mot flera oavhängiga
socialister i en riksdagsdebatt 9 okt. framföra
ej tillräckligt bestyrkta anklagelser för
delaktighet i en del matrosers högförrädiska
stämplingar. M. avgick 1 nov. s. å. samt var
april 1918—april 1919 överpresident i
Pommern. Varmt religiös, är M. sedan 1913 ordf,
i Deutsche christliche Studentenvereinigung
och har gjort värdefulla insatser i
hjälpar-betet bland tyska studenter efter kriget. Sina
levnadsminnen, »Für Staat und Volk», utgav
han 1922. V. S-g.
Michaélis [mi^aè’lis], Johann David,
tysk lutersk teolog (1717—91). M. blev 1746
prof, i filosofi och 1750 även i österländska
språk vid univ. i Göttingen. Han utövade
inflytelserik verksamhet på teologien genom
sina för den moderna historisk-kritiska och
filologisk-kritiska teologien banbrytande
skrifter, de flesta exegetiska, t. ex. »Einleitung
in die göttlichen Schriften des Neuen Bundes»
(2 bd, 1750; 4:e uppl. 1788). (G. A-n.)
Michaélis [mikaèTis], Karin (K a
tha-rina Marie), f. Bech Bröndum, dansk
författarinna (f. 1872), först g. m. Sophus A. B.
Michaélis, senare (1912) med
norsk-ameri-kanske diplomaten prof. C. Stangeland. Efter
sin debut 1898 (»Höjt spil») har hon utgivit
en lång rad berättelser och romaner, bl. a.
»Barnet» (1902; sv. övers, s. å.), »Den farlige
alder» (1910; sv. övers. 1911), »Glædens skole»
(1914), »Lille unge kone» (1921), »Træet paa
godt og ondt» (5 dir, 1924—30) och »Hjertets
vagabond» (1930). Fru M. skildrar ej utan
humor kvinnligt själsliv, helst på områden,
som beröra det sexuella el. abnorma. P. E-t.
Michaélis [mikaèJis], Sophus August
B e r t h e 1, dansk författare (f. 1865 14/s). Tog
1891 skolämbetsexamen i franska och har
sedan idkat journalistisk verksamhet av olika
slag. Från 1915 är M.
ordf, i
författarföreningen. Som
författare debuterade han
1888 men slog först
igenom kring
sekelskiftet med
diktsamlingarna »Solblomster» (1893), »Sirener»
(1898), »Livets fest»
(1900) och »Palmerne»
(1904) samt romanen
»Æbelö» (1895). M.
visar sig i dessa
böcker som
nyromanti
ker, starkt påverkad av franska förebilder.
Han är utpräglad konstnär och äger stor
formell säkerhet i versen men föga djup i
personskildringen. Utom dikterna har han utgivit
en rad dramer, »Lægen» (1906),
»Revolutions-bryllup» (s. å.), som gjorde stor lycka även i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
