Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mikkola, Maila, f. Winter (Maila Talvio) - Miklagård - Miklas, Wilhelm - Miklosich, Franz von (Miklošič, Franc) - Mikro- - Mikroanalys - Mikrober - Mikrobiologi - Mikrocefali - Mikrocyter - Mikrofon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Miklagård—Mikrofon
40
upprorets dagar. Hennes styrka ligger i den
livliga berättargåvan och i förmågan att få
fram människor med kraftiga, åskådliga
konturer; hennes största svagheter äro det
alltför bjärt tendentiösa och en särskilt i hennes
tidigare arbeten framträdande böjelse för
banalt romantiska effekter. G-r C.
Miklagård (av fsv. mikil, stor), storstaden,
fsv. namn på Konstantinopel.
Mi’klas, Wilhelm,
president i republiken
Österrike (f. 1872 15/io),
sedan 1905 rektor vid
gymnasiet i Horn.
Tillhörde 1907—18
österrikiska riksrådet,
därpå konstituerande
nationalförsamlingen
och nationalrådet, vars
president M. blev
1923. Dec. 1928
valdes M., de
kristligt-socialas kandidat, vid
tredje omröstningen
till förbundspresident.
Miklosich [mFklåsitJ], Franz von,
slo-venska M i k 1 o s i c, Franc, slovensk-tysk
språkforskare (1813—91). Var först lärare i
filosofi i Graz, därpå advokat i Wien,
studerade under Kopitars
(se d. o.) ledning
slavisk filologi och var
1849 (1850)—86 prof,
i detta ämne vid
Wiens univ. M.
använde Bopps och
Grimms metoder på
slavistiken, gjorde
stora materialsamlingar
och utgav en rad
banbrytande, ännu
värdefulla verk, bl. a.
»Ver-gleichende Grammatik
der slavischen Spra-
chen» (4 bd, 1852—74; nytr. 1926), »Die
Bildung der slavischen Personennamen» och
»Die Bildung der’ Ortsnamen aus
Personennamen im Slavischen» (1860—74; nytr. 1927),
»Lexicon palaeo-slovenico-graeco-latinum»
(1862—65) och »Etymologisches Wörterbuch
der slavischen Sprachen» (1886; nytr. 1924).
Bild 1. Schematisk
genomskärning av en
kol-kornsmikrofon. A
ljudtratt, B kapsel, C
klämskruvar, D
metallmembran, G kolkorn.
Bild 2. Elektrisk ljuddosa för
radioutsändning från
grammofonplatta.
Han utgav gamla texter, skrev en rad avh.
i slavisk litteratur- och kulturhistoria samt
om andra språk i deras förhållande till
slaviska, om zigenarspråket o. s. v. A. A-t.
Mi’kro- (framför vokal mikr-; av grek.
mikro’s, liten) betecknar i sammansättning
med någon måttsenhet en milliondel av denna
enhet, t. ex. mikrohm — en milliondel av
en ohm, o. s. v. I övriga ord har det
betydelsen liten, små-.
Mikroanalys, kem., se K e m i s k analys.
Mikrober [-krå’b-] (av grek. mikro’s, liten,
och bi’os, liv), biol., urspr. benämning på
bakterierna, numera på mikroorganismer i allm.
Mikrobiologi, läran om mikroorganismerna.
Mikrocefall, missbildning, bestående av
abnormt litet huvud hos ej dvärgväxta
individer, vanl. beroende på hämmad utbildning
av särskilt stora hjärnan. En särskild typ av
m. är s. k. aztekhuvud, då huvudet har
den form, som de gamla aztekerna m. fl. folk
avsiktligt med konst framkallade.
Karakteristiskt för m. är, att förminskningen av
huvudet främst drabbar den egentliga
huvudskålen. Utpräglad m. medför alltid
outvecklade intellektuella funktioner (idioti).
Mikro-cefaler bli sällan gamla. (S. I-r.)
Mikrocyter, med-, se Makrocyter.
Mikrofon [-få’n] (av grek. mikro’s, liten,
och fonè, ljud), apparat för att omvandla
ljudvågor till elektriska växelströmmar av
motsvarande svängningstal och kurvform. De
äldsta m. bero på att övergångsmotståndet
mellan två ledare (i praktiken alltid av kol)
varierar under inflytande av de mekaniska
svängningar ljudvågorna framkalla hos
ledarna. Om man låter ett konstant batteri
sända en ström genom dem, kommer denna
ströms styrka att variera periodiskt,
allteftersom övergångsmotståndet ändrar sig. Av
denna typ är den inom telefonien allmänt
använda kolkornsmikrofonen,
bestående av två kolplattor, den ena fast och den
andra förbunden med en membran, mot
vilken ljudvågorna infalla. Mellan plattorna
finnes ett stort antal små kolkorn. Då
membranen och den därpå fästa kolplattan sättas
i vibration, sammanpressas kolpulvret mer
eller mindre, och strömmen genom m.
varieras. Vanl. sändes den så erhållna pulserande
likströmmen genom primärlindningen till en
liten transformator för att
förvandlas till växelström av högre
spänning (jfr T e 1 e f o n i). Vid
långdis-tanstelefoni och trådlös telefoni
fordrades förr m., som kunde genomsläppa
stora strömstyrkor; dylika
stark-strömsmikrofoner byggdes
ofta av ett stort antal vanliga m.
med en gemensam tratt. I vissa
typer funnos särskilda kylanordningar
för kolpulvret. Då man numera med
de moderna förstärkarrören kan
förstärka mikrofonströmmen nästan
obegränsat, äro sådana m. onödiga. Man
lägger därför, särskilt inom
grammofon- och radiotekniken, mindre
vikt vid att en m. skall kunna avge
stor växelströmseffekt än vid att
den avgivna växelströmmen skall så
troget som möjligt återge det
mottagna ljudet. Öm villkoren härför se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
