Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mill, John Stuart - Millais, sir John Everett - Mille (tusen) - Mille (mil) - Mille, Pierre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
Millais—Mille
60
och i tanken, att människan kan känna sig
som en Guds medarbetare i arbetet på
världens fullkomnande. G. O-a.
M:s rent vetenskapliga betydelse som
nationalekonom har vanl. överskattats.
Med avseende på den teoretiska delen har han
i »Principles of political economy» huvudsaki.
sammanfört resultaten av den föregående
engelska forskningen. Större betydelse äga
hans bidrag till frågan om statens uppgifter
inom näringslivet och rörande den sociala
frågan. Han söker visa, att de uppgifter, som
böra tillkomma staten el. det allmänna, äro
omfångsrikare, än vad Manchesterskolan (se
d. o.) antagit. Ehuru skyddstullar i allm.
verka skadligt, kunna de i vissa fall dock
vara nödvändiga, näml, för att inom landet
uppfostra nya lämpliga industrigrenar, vilkas
uppkomst skulle vara omöjlig vid ohejdad
utländsk konkurrens. M. förordade
fabrikslagstiftning för barns och minderårigas skydd
mot överansträngning och skadligt arbete men
gillade icke obetingat, att detta skydd
utsträcktes till fullvuxna kvinnor och ännu
mindre till män. Att mot arbetarnas egen
vilja inskränka arbetstiden ansåg han vara
ett otillbörligt ingrepp i fullmyndiga
personers handlingsfrihet. Skulle de önska en
begränsning av arbetstiden och detta vore
nyttigt för det allmänna, borde staten inskrida
med sin lagstiftning, om arbetarna själva ej
kunde genomföra sina önskemål. Företag,
som enskilt endast kunna utföras av stora
aktiebolag, bör staten antingen själv
övertaga el. ock ingripa i deras verksamhet för
att dels kontrollera, att de betjäna
allmänheten på tillbörligt sätt, dels tillförsäkra
staten vederbörlig andel i deras vinst. Han
förordade vidare, att staten skulle främja och
leda utvandringen till och koloniseringen av
nya länder m. m. — M:s bedömande av
socialismen utmärkes för större fördomsfrihet än
samtidens i allm. Han erkänner socialismens
kritik av de bestående sociala förhållandena
i flera punkter vara ganska träffande, även
om han delvis ställde sig avvisande och delvis
kritisk mot möjligheten av idéernas
genomförande. En reformerad enskild äganderätt
vore vida att föredraga framför varje slags
socialism. Arvsrätten t. ex. borde
inskränkas — endast bröstarvingar skulle äga
arvsrätt och även dessa blott till en del av
föräldrarnas förmögenhet — liksom även den
enskilda äganderätten till jord. Det vore
önsk-ligt, att staten genom en lämplig skatt
tillförsäkrade det allmänna frukterna av den av
jordägarens åtgöranden oberoende
värdestegringen av jorden. M. förnekade obetingad
äganderätt till jord, enär jorden till sin
väsentligaste del är en naturprodukt. Så snart
en jordägare använder sin jord så, att
samhällets intressen därav bli lidande, äger
staten, enl. M :s åsikt, rätt att expropriera den
och överlämna den i andra händer. M. var i
allm. en varm vän av ett jordägande
bondestånd. Han förordade vidare införande av
kooperationssystemet, särskilt i form av
pro-duktionsföreningar. D. D. (E. F. K. S-n.)
Ur den omfattande litt. om M. må anföras:
A. Lange, »M:s Ansichten über die soziale
Frage» (1866); H. Taine, »Le positivisme
anglais, étude sur Stuart M.» (1864); A.
Bain, »J. S. M., a personal criticism» (1882);
H. S. R. Elliot, »Letters of J. S. M.» (2 bd,
1910); E. Wentscher, »Das Problem des
Em-pirismus, dargestellt an J. S. M.» (1922). —
M:s porträtt återges på vidstående plansch.
Millais [mi’lel], sir John Everett, engelsk
målare (1829—96). Studerade från sin tidiga
ungdom vid akad. i London, blev jämte H.
Hunt och D. G. Rossetti upphovsman till det
prerafaelitiska
bröd-raskapet 1848 och
väckte förargelse och l
förtjusning genom sti- |
liserade kompositio- ®
ner, »Jesus som barn S flnQ| jSKg
i sin faders verkstad»,
»Ofelia»,
»Hugenot-tens avsked från sin L
älskade» m. fl. Han , - ,
uppgav snart det poe- JaHfcw- < Ai ’
tiserande legendmåle- ’
riet och blev en kraft- t A’
full realist, vann
ofantlig popularitet
genom bilder som »Nordvästpassagen» (en
åldrad sjöman hör sin dotter läsa i tidningen
om engelska fredliga stordåd), »Soldaten som
återkommer från Krimkriget till sin familj»,
»Väktaren i Towern» och genom en rad
lysande, om också ej själfulla porträtt:
Glad-stone, Disraeli, Carlyle, Salisbury. Hans
damporträtt beundrades ofantligt: »Systrarna»,
»De tre Gladstones». M. målade även
landskap, fotografiskt noggranna el.
poetiserande. Han intog en lysande ställning, vann
anseende som Englands främste samtida målare,
blev baronet 1885 och 1896 akad:s president.
M. är representerad bl. a. i National gallery,
Tate gallery, Victoria and Albert museum och
konstakad. i London samt i Florens
(»Självporträtt» i Uffizigalleriet). Litt.: Monogr. av
M. H. Spielmann (1898) och J. E. Reid (1909),
arbeten om det prerafaelitiska brödraskapet
av J. Ruskin, Holman Hunt, R. de la
Size-ranne m. fl. G-g N.
MiJIe, lat., tusen.
Mille [mil], fr. (av lat. tusen, näml,
steg), (teoretisk) mil = 1,852 m = 1/go
ekva-torsgrad, det mindre av de äldre franska
milmåtten; vanl. nyttjades det störde, lieue.
Mille [mil], Pierre, fransk författare (f.
1864). Som ämbetsman i kolonialministeriet
och krigskorrespondent till olika
Paristidningar har M. genomrest stora delar av Gamla
världen och därvid samlat ymnigt litterärt
stoff till sin kvantitativt högst betydande
alstring. Kongo och Indokina äro
skådeplatser för ett flertal av hans exotiska
romaner och berättelser. I Kiplings fotspår trädde
han med sina populära skildringar av
kolonialsoldatens äventyrliga liv, inledda med
»Barnavaux et quelques femmes» (1908). En
älskvärt humoristisk satir över sydfranskt
lynne är »Le monarque» (1914; »Monarken»,
1924), och Daudets anda svävar även över
barnberättelsen »Caillou et Tili» (1911) samt
»L’illustre Partonneau» (1924). Till sv. ha
översatts tre kortare berättelser under titeln
»Tre kvinnor» (1924). Rapp iakttagelse och
pikant kryddad stil utmärka hans
resekåse-rier, bl. a. från Sverige. Se monogr. av E.
Florian-Parmentier (1923). Kj. S-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
