Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Millefiori - Mille-fleurs - Millefolium - Millenkovich, Max von - Millennium - Miller, Dayton Clarence - Miller, Gerhard Friedrich - Miller, Johann Martin - Miller, Oskar von - Miller, William Hallowes - Miller, Willoughby Dayton - Millerand, Alexandre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
Millefiori—Millerand
62
Millefiori [-å’ri], it. (fr. mille-fleurs), eg.
»tusen blommor». 1. Ett slags parfym. —
2. Tygmönster, i vilket små mångfärgade
blommor el. arabesker nästan h. o. h. täcka
bottnen. — 3. Glas med blomstermönster av
olika färgade, sammansmälta glastrådar.
Mille-fleurs [mil-flÖ’r], se Millefiori.
Millefo’lium, bot., se Rölleksläktet.
Mille’nkovich [-vitj], Max von,
österrikisk musikskriftställare (f. 1866),
sektions-råd i undervisningsministeriet i Wien, dir.
för Burgteatern 1917—18. Har under pseud.
Max Morold utgivit en del
musikbiografier (S. Milow 1897, Hugo Wolf 1912, Anton
Bruckner s. å.) m. fl. skrifter. T. N.
Milie’nnium, tusenårsfest; årtusende.
Miller [miTo], D ay t o n C 1 a r e n c e,
nordamerikansk astronom och fysiker (f. 1866),
sedan 1895 prof, i fysik i Cleveland, Ohio.
Av särskilt intresse äro de avvikande resultat
han erhållit vid eftergörandet av
Micbelson-Morleys berömda experiment ang. omöjligheten
att bestämma jordens rörelse relativt etern
(se Interferometer och M i c h e 1 s o n).
Medan M. ej erhåller några utslag vid
jordytan, synas däremot hans experiment ha
påvisat förekomsten av en rörelse relativt etern
på Mount Wilsons höjd (1,800 m). Ehuruväl
det icke synes antagligt, att M:s experiment
skola kunna kasta relativitetsteorien över
ända, så har man dock, å andra sidan, icke
ännu kunnat förklara anledningen till hans
avvikande resultat. K. Lmk.
Mi’ller, Gerhard Friedrich,
tyskrysk vetenskapsman, se M ü 11 e r, G. F.
MiTler, J o h ann Martin, tysk
författare (1750—1814), tillhörde Göttinger
Dich-terbund, skrev den Wertherpåverkade
romanen »Siegvvart» (1776), sångbara »Gedichte»
(1783) m. m.
Mbller, Oskar von, tysk ingenjör (f.
1855 7/ö). M. var jämte Emil Rathenau
grundare och 1884—90 ledare av tyska
Edison-Ge-sellschaft (det senare
Allgemeine
Elektrizi-täts-Gesellschaft) och
är i övrigt en mycket
framstående ingenjör
på elektricitetens
område. Han har
befordrat utnyttjandet
av Bayerns
vattenkraft och arbetat för
systematisk
elektrifiering av landet. M.
är även grundare av
det stora tekniska
Deutsches Museum i
München, nyöppnat 1925. Led. av sv.
Vet.-akad. (1925).
Miller [mi’lo], William H a 11 o w e s,
engelsk mineralog (1801—80), prof, i
mineralogi i Cambridge från 1832. Genom M:s
viktiga »Treatise on crystallography» (1839)
bragtes till allmännare bruk inom
kristallo-grafien ett för kristallberäkningar mycket
praktiskt och bekvämt samt sedermera efter
M. uppkallat men dock redan av Whewell
1825 föreslaget beteckningssätt för
kristallytor (»Millerska indices»). N. Zn.
Miller [mi’lo], Willoughby D ay t o n,
amerikansk tandläkare (1853—1907). Tog
dok
torsgrad (doctor of dental surgery) i Filadelfia
1879, begav sig till Berlin, blev där 1884
lärare vid univ:s tandläkarinstitut med
professors titel och återvände 1907 till Amerika.
M:s vetenskapliga verksamhet berörde alla
områden inom odontologien. Hans
undersökningar om tandkaries äro grundläggande. 1904
blev han ordf, i Fédération dentaire
inter-nationale, som till hans ära stiftade en M i
1-lermedalj, vilken utdelas vid detta
förbunds kongresser. Svenska
tandläkarsällskapet instiftade 1910 ett pris (Millerska
priset) för förtjänstfullt arbete på
tandläkekonstens område. Ugn.*
Millerand [milrä’], Alexandre, fransk
politiker (f. 1859). Vann tidigt rykte som
advokat, bl. a. genom sitt energiska försvar
1883 för några strejkledare, ägnade sig sedan
åt journalistik (bl. a.
Clemenceaus
medarbetare i La Justice) och
väckte
uppmärksamhet för sin kamp mot
boulangismen och den
parisiska
storfinansen. 1885 invaldes M.
i
deputeradekammaren, där han slöt sig
till yttersta vänstern.
Småningom gled han
över från borgerlig
socialpolitisk
radikalism till »kollekti-
vism» och socialdemokrati men var det
oaktat 1899—1902 som handelsminister medlem
av den borgerliga ministären
Waldeck-Rous-seau, genomdrev bl. a. upprättande av
arbets-råd för fredligt utjämnande av
arbetskonflik-ter och tog initiativet till en senare beslutad
ålderdomspensionering. M., vilken såsom
»oberoende socialist» alltmera gled ifrån sina
forna partikamrater, bekämpade som minister
för offentliga arbeten i Briands första
ministär juli 1909—nov. 1910 den stora
järn-vägsstrejken i okt. 1910 och bidrog som
krigsminister 1912—13 i Poincarés ministär att
öka såväl arméns krigsduglighet som dess
popularitet bland den stora allmänheten. Aug.
1914—okt. 1915 var han ånyo krigsminister
och tog under återstoden av krigstiden livlig
del i parlamentets förhandlingar. M. var april
1919—jan. 1920 den förste franske
generalkommissarien över provinserna Elsass och
Lothringen. Under valkampanjen 1919 hade
M. väsentlig andel i tillkomsten av det
nationella blocket. Vid Clemenceaus avgång jan.
1920 efterträdde han denne som
konseljpresident och ledde de s. å. påbörjade
skadestånds-förhandlingarna med Tyskland
(Spaöverens-kommelsen). 23 sept. s. å. blev han efter
Des-chanel republikens president. Hans försök
att på denna post icke låta sig nöja med
endast en dekorativ roll bragte honom i
konflikt med det vid valen 1924 segrande
vänsterblocket, som vägrade att i
regeringsställning samarbeta med M., och då denne ej
lyckades få till stånd någon ministär med
parlamentarisk majoritet, nedlade han 11 juni
presidentvärdigheten, under betonande av att
vänsterblockets krav på hans avgång strede
mot författningens bokstav och anda och
utgjorde ett farligt prejudikat. 1925 invaldes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
