Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Milton, John - Milwaukee - Milvus - Mim - Mimamsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
Milwaukee—Mlmamsa
74
M. I Frankrike beundrade Chateaubriand och
Lamartine hans poesi. I tyska litteraturen
fäste Bodmer redan 1740 sina landsmäns
uppmärksamhet på M., och Klopstock ville bli
en tysk M. I Sverige var M. redan känd men
knappast förstådd på 1760- och 1770-talet.
Kellgren ställde sig avböjande men tog dock
intryck av M. Vidare var Thorild direkt och
indirekt påverkad av M. Oxenstierna
översatte (1815) »Det förlorade paradiset» i fransk
klassisk anda (senare övers, av V. E. öman
— även »Paradise regained» — 1862 samt
F. G. Bengtsson 1926). — Den första saml
uppl. av M:s »Poetical works» utkom 1695;
prosaarbetena samlades först i 3 bd 1698.
Viktigaste nyare uppl. av dikterna äro D.
Massons (3 bd, 1874; ny uppl. 1890), W. A.
Wrights (1903) och H. C. Beechings (1904). —
Biogr.: D. Masson, »Life of J. M.» (6 bd, 1858
-—80; med register 1894; I i ny uppl. 1881);
A. Stern, »M. und seine Zeit» (2 bd, 1877—79).
— M:s porträtt återges på vidstående plansch.
Under de senaste årtiondena har uppstått
en mycket rik litt. om M., med viktiga nya
upptäckter och en annan uppfattning av hans
karaktär, än den idealiserande Masson
framställt. Nämnas må S. B. Liljegrens »Studies
in M.» (Lund 1918) m. fl. Miltonstudier, D.
Saurat, »La pensée de M.» (1920) och »M., man
and thinker» (1925), J. H. Hanford, »A Milton
handbook» (1927). Jfr W. Fischer, »Der alte
und der neue M.» (i Germanisch-Romanische
Monatsschrift 1922). J. M. (S. B. L.)
Milwaukee [milcoå’ki], huvudstad i
Wisconsin, U. S. A., vid floden M:s mynning i
Mi-chigansjön, 136 km n. om Chicago; en av inre
U. S. A:s främsta handels- och industristäder;
544,200 inv. (1928). Floden M. förenas nära
mynningen med bifloderna Menominee från v.
och Kinnickkinnic från s.; dessa tre floder,
som, uppmuddrade och försedda med kajer,
äro trafikabla för fartyg in till stadens
centrum, dela M. i tre huvuddelar: norra, västra
och södra M. Sjöstranden är utnyttjad för
anläggning av parker, ångbåts- och
flyghamnar. Staden har f. ö. stor parkareal,
träd-planterade gator samt vackra
trädgårdsför-orter. Den anses som en av U. S. A:s sundaste
städer. Vatten erhålles från Michigansjön,
genom ett intag 8 km utanför hamnen.
Förnämsta gatan är den i ö.—v. löpande Grand
avenue. Vid denna ligga i centrum
förbunds-byggnaden (post-, tull- och domstolslokaler),
stadshuset och folkbiblioteket (omkr. 800.000
bd) med museum. I M. finnas bl. a. en
episko-pal kyrka, S:t Paul, en rom.-kat., S:t John,
samt en lutersk, Trefaldighetskyrkan (M.
är säte för en rom.-kat. ärkebiskop och en
episkopal biskop). Bland högre
undervisningsanstalter märkes det rom.-kat.
Marquette-univ. (4,400 stud. 1929). Laytongalleriet
inrymmer en värdefull konstsamling. Staden
har en stor zoplogisk trädgård.
M. är med sina utmärkta
järnvägsförbindelser och sin isfria, förträffliga hamn även
Wisconsins kommersiella centrum och en
viktig transitohamn för de nordvästra
staterna; stor spannmåls- och kolhandel.
Industrien är mångsidig. Den av tyskarna
grundlagda, världsberömda bryggeriindustrien i M.
(Pabsts och Schlitz’ bryggerier m. fl.) har
efter förbudslagstiftningens genomförande i
Gatubild från Milwaukee.
U. S. A. lidit avbräck. Främst står
maskinindustrien med tillv. av lyftkranar, hissar,
exkavatorer, turbiner, sten- och malmkrossar,
kvarn- och jordbruksmaskiner. Vidare
märkas stora garverier, kvarnar, slakterier,
tvålfabriker, sågverk m. m. Industriens
tillv.-värde var 1927 853,094,569 doll.— M.
grundlädes som pälshandelsstation på 1830-talet. Den
tyska befolkningen har spelat en stor roll i
M:s utveckling. M.
Mi’lvus, zool., se Gladsläktet.
Mim (grek, mimos, lat. mimus), eg.
»här-mare», person, som till andras förlustelse
härmar människor el. djur. I den antika
litteraturhistorien betecknar mimos (sv. plur. m
i-m e r) en realistisk framställning av enstaka
scener ur vardagslivet. Skapare av m. såsom
litteraturart var S o f r o n från Syrakusa på
400-talet f. Kr., vars mimer, med
karakteriserande och moraliserande tendens, övade ett
betydande inflytande på senare diktare. Flera
av Theokritos’ (se d. o.) idyller höra till denna
diktart, likaså Herondas’ (se d. o.) vida grövre
mimiamber. I Rom upphöjdes m. till
litteraturart vid slutet av republiken av D. L a b
e-r i u s och Publilius Syrus, vilka
närmade den till dramat i övrigt. De mimiska
skådespelarna, även kvinnor, uppträdde utan
mask och buro som fotbeklädnad endast tunna
sulor (därav kallade plani’pedes). Mimen
förekom dels som självständigt dramatiskt
upptåg (mimisk dialog), dels som mellanspel och
efterspel (exodium) till andra dramer. Om den
dramatiska handlingen utfördes blott genom
stumt spel, dans och åtbörder, hette
föreställningen pantomim. Denna genre, med
ämnen mest ur mytologien, var oerhört populär
vid kejsartidens början. Litt.: H. Reich, »Der
Mimos» (1903). M. Pn N-n.
Mlmämsä, skt, »undersökning»,
»utläggning», »spekulation», två av de sex ortodoxa
filosofiska systemen i Indien, näml, den s. k.
pürva-mlmämsä, »första undersökning», el.
karma-mimämsä, »offerspekulation», och den
s. k. uttara-mimämsä, »andra undersökning»
(även brahma-mimämsä, »spekulation över
brahman», el. säriraka-mimämsä, »spekulation
över [brahmans] inkarnation»), den senare
ge-menligen kallad Vedänta (se d. o.). Med M.
ensamt förstås vanl. endast det förra
syste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
