Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mimamsa - Mimas - Mimeograf - Mimer el. Mimir - Mimer (tidskrift) - Mimetesit - Mimiamber - Mimicry - Mimik - Mimnermos - Mimos - Mimosa - Mimosoideae - Mimulus - Mimus (latin) - Mimus (zoologi) - Mimusops - Mina (vikt och mynt) - Mina (sprängladdning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
Mimas—Mina
76
met, som eg. ej är en filosofi i vår mening
utan en med logikens hjälp utformad metod
för en riktig interpretation av de vediska
ritualtexterna. En gud i vår mening
existerar enl. M. icke. Systemet är först
kodifierat i s. k. sütras (»aforismer») av J a
i-m i n i, vars tid anges olika (200 f. Kr. el.
omkr. 200—450 e. Kr.); den mest ansedda
kommentaren till dessa är av S a b a r a s v
ä-m i n. Den senare, auktoritativa utformningen
av systemet härrör från K u m ä r i 1 a
(700-talet) och hans lärjunge Prabhäkara,
ofta kallad Guru. Jfr A. B. Keith, »The
Karma-Mimäipsä» (1921); S. Dasgupta, »A
history of indian philosophy», I (1922), s.
367 ff. J.Ch-r.
Mi’mas, astron., se Planeter.
Mimeogräf, ett slags hektograf. Originalet
skrives med hård penna på särskilt
preparerat papper, vilande på en stålskiva med
skarpa räfflor, som genomtränga papperet och
därigenom återge skriften i form av en rad
fina hål, genom vilka färg kan nedtränga.
Papperet nyttjas som schablon för
överförande av avtryck på under lagda ark.
Föregångare till »stencilförfarandet» vid
duplicering av skrivmaskinsskrift. G. H-r.
Mimer el. M i m i r, mytiskt väsen av oklar
ställning i fornnordisk gudalära. Enl.
»Vp-luspä» har Oden gömt sitt öga i M:s brunn;
M. dricker varje morgon mjöd »från
Valfaders pant». Snorre återger detta så, att
brunnen är full av vishet; Oden har en gång satt
sitt öga i pant för en dryck därur. I
Ynglingasagan berättas, att M. halshöggs av
va-nerna (se Hö ner), som sände hans huvud till
asarna. M:s huvud uppenbarar dolda ting för
Oden och delger honom runornas hemligheter
(»Sigrdrifumål»); och då ragnarök stundar,
rådför sig Oden med M:s huvud (»Vpluspä»).
Av Egil o. a. isländska skalder kallas Oden
för M:s vän. — Möjl. är jätten M.,
vishetsbrunnens väktare, urspr. brunnens egen ande,
ett övernaturligt vattenväsen. Antaglig
härledning av M. är ej känd. E. W-én.
Mimer, svenska tidskrifter. En utgavs 1830
av V. F. Dalman, en annan 1839 av I. F.
Palmblad, E. A. Schröder m. fl., en tredje, en
nyk-terhetstidskrift, utgavs 1902—19 av Johan
Bergman.
Mimeteslt, miner., se Blymineral.
Mimia’mber, »mimer på jamber», kallades
av grekerna dramatiska smådikter (jfr M i m)
på koliamber. Se Herondas. Även hos
romarna omtalas m.
Mimicry [mkmikri]. Denna term brukas
ej längre om skyddande förklädnad
(se d. o.) i vidsträckt bemärkelse utan blott
då ett djur på ett förvillande sätt liknar ett
annat, som ej är närmare besläktat därmed.
Så finnas vissa arter av fjärilar, t. ex.
heli-konier (Ileliconius) och Acraea, mycket
iögonenfallande genom sina bjärta, gula och
svarta vingar samt sin långsamma flykt och
en illaluktande vätska, som de avsöndra ur
bakkroppen och vilken gör fjärilarna
oaptitliga för insektätare. Men blandade med
dessa fjärilar förekomma andra arter av
samma färg och form, vilka tillhöra en helt annan
familj och ej avsöndra någon illaluktande
vätska. Genom sin likhet med de
vätskeav-söndrande fjärilarna komma de i åtnjutande
av samma skydd som dessa. Mot
mimicry-teorien har under senare tid riktats kritik
bl. a. av entomologen F. Heikertinger,
»Schutz-anpassungen im Tierreich» (1929). Jfr även
Descendenslära, sp. 765 ff.,
Skyddande förklädnad och
Varnings-färger. Litt.: E. B. Poulton, »Colours of
animals» (1908); R. Punett, »Mimicry in
but-terflies» (1915). I. T-dh.
Mimik, det stumma spelets konst, kroppens,
lemmarnas och ansiktets samfällda rörelser
såsom konstnärligt uttryck för känslor,
stämningar och tankar. M. leder sitt ursprung
från den primitiva dansen. — Jfr C. Michel,
»Die Gebärdensprache» (2 bd, 1886). — Adj.:
Mimisk. — Mimiker, utövare av m. G.K-g.
MimneTmos, forngrekisk lyriker från
Ko-lofon, levde omkr. 600 f. Kr., då lyderna
an-grepo de grekiska städerna på Mindre Asiens
v. kust, vilket han nämner. Hans diktning
var elegisk och erotisk. Bevarade fragment
utg. av Th. Bergk (i »Poetæ lyrici græci»,
bd 2, 1915).
Mimos, se Mim.
Mimösa, artrikt, förnämligast brasilianskt
släkte bland baljväxterna. Mest buskar el.
fleråriga örter med dubbelt parbladiga blad,
som ofta (t. ex. hos den i växthus odlade M.
pudica m. fl.) äro mycket rethara. Blommorna
äro små, vita el. rödlätta, med vanl. 5. 4 el. 3
kronblad, och sitta i huvud el. ax, frukterna
vanl. ett slags ledbaljor. —
Blomsteraffärernas gulblommiga »mimosor» äro Acacia- el.
Albizzia-arter. G. M-e.
Mimosoldeae, bot., se B a 1 j v ä x t e r.
MImulus, bot., se Gyckelblomster.
Mimus, lat., se Mim.
MImus, zool., se Härmfågeln.
MImusops, bot., se B a 1 a t a och S a p
o-t a c e a e.
Mi’na, lat. (grek, mna), urspr. semitiskt
lånord, vikt- och myntenhet, Veo av en talent,
indelad i 100 drachmer. Olika system funnos;
de viktigaste voro det tyngre eginetiska och
det lättare eubeiska, som infördes i Aten av
Solon. Den eginetiska m. har en vikt av
617 g (något över 70 kr. silvervärde), den
eubeisk-attiska 436.6 g. M. Pn N-n.
Mina, i jord, murverk el. dyl. innesluten el.
i vatten nedsänkt sprängladdning, avsedd att
genom explosion förstöra den omedelbara
omgivningen el. föremål i närheten.
1. Landminor. En i jorden lagom djupt
nedgrävd m. verkar antingen uppåt jordytan
el. åt underjordisk öppning, om sådan ligger
närmare; verkan beror alltså av minsta
motståndsl injen. Vid sprängning
uppstår antingen blott en större el. mindre
skak-ning i jordytan (f 1 a d d e r m i n a) el. en
trattformad mingrop. M. brukas såväl i
fältsom fästningskriget vid anfall och försvar, i
det förra dels vid förstöringsarbetens
utförande, dels som stormhinder (framför en
befäst ställning (se F ä 1 t m i n a och
Stormhinder). Om m. i fästningskriget se
Minstrid. L. af P.
2. S j ö m i n o r. M. är en med
sprängämne laddad behållare av stålplåt, avsedd att
sprängas mot el. nära ett fartyg för att skada
el. förstöra det. M. kunna vara antingen
förankrade, bottenminor, drivminor el.
bogserminor. Förankrade m. indelas i fasta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
