Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minsta kvadratmetoden - Minsta medlets lag - Minstrel - Minstrid - Minstyrman - Minsvep
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Minsta kvadratmetoden—Minsvep
111
Minsta kvadratmetoden, räknemetod, som
kommer till användning i de fall, då det
gäller att ur ett större antal observationer el.
mätningar beräkna det verkliga värdet på
den observerade storheten. Man utgår härvid
från antagandet, att det aritmetiska mediet
(se Medelvärde) av de genom mätning
erhållna värdena el.
+ +
x =––––––––
n
är det sannolikaste värdet på den uppmätta
storheten. Då följer, att summan av
kvadraterna på de olika felen el. avvikelserna
(x—a?i)2+ (x—®2)2+ . . . +(x—Ænj2
blir ett minimum. Väljer man alltså ett
annat värde än ovanstående uttryck på x, så
får denna kvadratsumma alltid ett större
värde. Denna egenskap karakteriserar det
aritmetiska mediet. Noggrannheten hos de
enstaka observationerna mätes genom en
kvantitet, benämnd medelfel och definierad
sålunda, att dess kvadrat är lika med
medelvärdet av de olika felens kvadrater, alltså
lika med 1 av ovanstående kvadratsumma.
n
Ur principen om det aritmetiska mediet
som det sannolikaste värdet på den
observerade storhetens verkliga värde följa vissa
bestämda lagar om felens fördelning alltefter
deras storlek. Förutsätter man andra värden
som de sannolikaste, t. ex. det geometriska
mediet, erhåller man andra sådana fellagar.
Redan Lagrange hade kännedom om m.,
men dess teori grundlädes huvudsaki. av
Gauss och utbildades vidare av Legendre och
Laplace; jfr Fel och
Sannolikhetskalkyl. T. B.
Minsta medlets lag, nationalekonomisk
grundsats, att uppnå ett visst resultat med
minsta uppoffring.
Minstrel [mFnstral], eng., kallades i
England de föga ansedda spelmän, vilka mot
medeltidens slut trätt i st. f. de aktade
barderna. Drottning Elisabet lät behandla m.
som landstrykare. — På biskop Percys
företal till »Reliques of ancient english poetry»
(1765) vilar föreställningen, att en tidigare
periods mera skattade sångare el. barder
burit namnet m. (W. Scotts »Lay of the
last minstrel», Th. Moores »Minstrel boy»
o. s. v.). — Jfr Ménestrels. Kj-t.*
Minstrid, en strid, som framför en fästning
eller starkare fältställning utkämpas under
jordytan. M. började användas omedelbart
efter krutets uppfinnande. Bland bekanta m.
kan nämnas Candia 1667—69, där
försvararen lyckades genom minors användande
förlänga försvaret 24 månader, samt i nyare tid
Sevastopol, där Totleben genom
kontramine-ring uppehöll den anfallande 3 febr.—8 sept.
1855. Under världskriget kom m. till
användning på västfronten och den italienska
fronten nästan omedelbart efter
ställningskrigets början men synes ingenstädes ha lett
till avgörande resultat. Vid strider om
fästningar kom m. däremot föga till användning.
Vid minanfall utgår den anfallande från en
av sina främsta befästningar, där ett
minlogement inrättas, avsett bl. a. till
upplag för all den för arbetet behövliga materie-
112
len. Vid modern m. nyttjas elektriciteten i
hög grad. Från minlogementet framgår man
med mingångar antingen direkt från dess
botten el. från bottnen av sänkta m i n b r u
n-n a r. När mingångarna äro tillräckligt långt
framdrivna mellan eller under försvararens
anläggningar, anläggas minorna, numera i
regel laddade med brisanta sprängmedel,
stundom tusentals kg. Minorna kunna vara
antingen kross- el. i n s 1 a g s m i n o r, som
skola förstöra de fientliga minvägarna utan
nämnvärd förändring i den överliggande
jordytan, eller trattminor, som uppslunga
den överliggande jorden och sålunda
åstadkomma en trattformig fördjupning, m i
n-g r o p, varigenom fiendens arbeten ovan
jord förstöras och den anfallande får en
utgångspunkt för vidare framträngande ovan
jord. Den försvarande har vid en permanent
fästning fördelen att i fred kunna anlägga
ett starkt minsystem, utgående från
eskar-pen. Längs denna lägges en
minförstuga (se Galleri), från vilken utgå murade
huvud-, gren- och lystringsgallerier, vilka
under belägringens gång förlängas medelst
provisoriskt utförda mingrenar och s t
ridsgrenar. Vid den nu nedlagda fästningen
Karlsborg är under erfarenheterna från
Sevastopol ett storartat permanent minsystem
utbyggt framför lantfronterna. Vid en
modern bergbefästning kan m., även med den
moderna teknikens hjälpmedel, ytterst sällan
komma till användning, och numera torde m.
endast undantagsvis böra tillgripas i
fältkriget. L. af P.
Minstyrman, se M i n ö r 2.
Minsvep. Med minsvep förstås varje
bogserad inrättning, avsedd att upptäcka eller
undanröja minor. På grund av m:s olika
verkningssätt indelas de i söksvep, röjsvep
och sky ddss ve p. Söksvep är ett med
relativt hög fart (15—30 knop) framfört m..
avsett att upptäcka och lokalisera
minering-ar. Röjsvep begagnas för systematisk
undan-röjning av mineringar. Skyddssvep är en
anordning, som fastsättes på ett fartyg för att
skydda det mot minsprängning. Beroende på
konstruktionen kan ett m. vara enbåts- el.
flerbåtssvep.
M. är en relativt ny uppfinning. Det
omtalas f. ggn i rysk-japanska kriget. Vid
världskrigets utbrott stod minsvepstekniken på en
låg ståndpunkt men bragtes under detta till
en hög grad av fulländning. Bild 1 visar
ett tyskt söksvep, flerbåtssvep. Sveplinorna
d äro vid e fastsatta med fjädrande
kopplingar, vilka genom dragningen i sveplinan
lossna, då mina fångas, och på så sätt
signalera minans närvaro. Bild 2 visar ett annat
söksvep, paravansvep. Två paravaner (se
nedan) och en drake bogseras akterut. Om mina
påträffas, avskäres ankartrossen, och minan
flyter upp. Bild 3 visar ett röjsvep av fransk
konstruktion, s. k. V-svep. Bild 4 visar det
engelska röjsvepet, det s. k. skärtrossvepet.
Emellan två akterut bogserade drakar
spännes en skärtross. Denna består av en wire,
på vars yta lagts trådar av så hårt stål, att
minornas ankartrossar på kort tid avsågas,
då de glida utefter skärtrossen. Bild 5 och 6
visa skyddssvep, s. k. paravaner. Dessa
bestå av spolformiga kroppar med automa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
