Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
Mirat—Mirza
122
zuela och deltog i nordamerikanska
frihetskriget. Under en rundresa i Europa för att
söka hjälp i de spansk-amerikanska
koloniernas frihetssträvanden ingick M. i franska
revolutionsarmén och utmärkte sig under
Du-mouriez. Efter att i England och U. S. A. ha
avspisats med fagra löften landsteg M. 1806
vid Caracas och proklamerade en efemär
»colombiansk» republik. Under stridigheterna
i moderlandet gjorde han 1810 ett nytt
försök, men hans plan att bilda en
förbundsrepublik av Spaniens sydamerikanska
kolonier rönte motstånd, en svår jordbävning 1812
ansågs betyda högre makters ovilja mot M:s
förehavanden; han måste kapitulera och
fördes mot givet löfte till Spanien, där han dog
i fängelse. Sp. monogr. av R. Becerra (1896),
eng. av W. S. Robertson (1908). (A. A-t.)
Mirat, indisk stad, se M e e r u t.
Mi’rbach, Wilhelm von, greve, tysk
diplomat (1871—1918), 1911—14 föredragande
råd i tyska utrikesministeriet, 1915 sändebud
i Aten, utvisades därifrån nov. 1916 till följd
av krav därom från de allierades sida. M.
tjänstgjorde sedan i Bukarest till dec. 1917.
Han blev därefter, redan april 1918, tyskt
sändebud i Moskva men mördades 6 juli s. å.
av socialrevolutionära motståndare till
bolsje-vikregeringen. V. S-g.*
Mirbänolja, se Bittermandelolja.
Mirbeau [mirbå’], Octave, fransk
författare (1848—1917), var framför allt en
glänsande och stridbar journalist, bonapartist,
anarkist och dreyfusard efter vartannat i
politiskt avseende. Som
konstkritiker röjde
han väg för
impressionismen i måleri
och skulptur med
Manet och Rodin. Som
litteraturkritiker
lanserade han
framgångsrikt Maeter-linck, Rodenbach.
Ver-haeren, kort sagt alla
den belgiska
symbolismens stora diktare.
Boren agitator är han
även som skönlitterär
författare. I sin första roman, »Lettres de ma
chaumière» (1885), bekämpar han
bondekonservatismen i sin normandiska hembygd, i »Le
calvaire» (1887) den romantiskt anstuckna
nationalismens revanschlystna krigsivrare, och i
»L’abbé Jules» (1888) samt »Sébastien Roche»
(1890) bär han till torgs sin våldsamma
anti-klerikalism. »Le jardin des supplices» (1899)
ger uttryck åt hans sadistiskt brutala
människoförakt i en exotisk miljö (boxarupprorets
Kina), och i »Les mémoires d’une femme de
chambre» (1900) ger han en ohöljt cynisk
framställning av det parisiska societetslivet
bakom kulisserna. Som dramatiker blev M.
den naturalistiska skolans främste näst efter
Henry Becque genom »Les affaires sont les
affaires» (1903; »Affär är affär», 1906), som
med besk satir skildrar en modern
uppkom-lingstyp. Se monogr. av E. Pilon (1903) och
M. Revon (1924). Kj. S-g.
Mirbel [mirbä’l] (Brisseau-Mirbel),
Charles F r a n g o i s, fransk botanist (1776
—1854). Till en början målare, blev M. 1808
prof, vid Faculté des
Sciences och var 1817
—27 civil ämbetsman.
Han undersökte
växternas, främst
mossornas, cellstruktur och
framhöll bestämt
cellen som
grundbeståndsdel i
växtorga-nismen. Skr.: »Traité
d’anatomie et de
phy-siologie végétale»
(1802), »Histoire
na-turelle des végétaux»
(1806), »Exposition de
ma théorie» (1808). E-k N-d.
Mirbt, Karl T h e o d o r, tysk
protestantisk teolog (1860—1929), blev prof, i
kyrko-histpria i Marburg 1889, i Göttingen 1912 och
utgav bl. a. »Quellen zur Geschichte des
Papsttums und des römischen Katholizismus»
(1895; 4:e uppl. 1924), »Geschichte der
katho-lischen Kirche von der Mitte des 18.
Jahr-hunderts bis zum Vatikanischen Konzil»
(1913), »Evangelische Mission» (s. å.; sv.
övers. 1918), »Die Grundformen des
Ver-hältnisses von Staat und Kirche» (1921) och
»Das Konkordatsproblem der Gegenwart»
(1927). Hj. H-t.*
MIrchond (Mlrchvän d), Muhammed
bin Chävandschäh bin Mahmüd,
persisk historieskrivare (1433—98). Hans
väldiga universalhistoria, »raudat-ussafä»
(Renhetens trädgård) — den största, som
skrivits på persiska —, är okritisk som alla
österländska historieverk och svulstig i
stilen men innehåller mycket för forskningen
värdefullt material. Arbetet sträcker sig
ända till 1524 och har följaktligen avslutats
av annan person. Litograferade editioner
av hela verket utkommo i Bombay 1845, i
Teheran 1853—57 och i Lucknow 1883. Det
har också helt el. i sammandrag översatts
till flera europeiska språk. (P. L.)
Mirdlter, mäktig albansk (gegisk) stam i
bergen s. om Drin, omkr. 17,000 individer
(katoliker); huvudort: byn Orosi. M:s lokala
självstyrelse lyckades turkarna aldrig helt
nedslå, och mot de av traditionen alltjämt
hävdade Dukagjinlagarna, som bl. a.
sanktionera blodshämnd och röveri, förmår även den
nuv. landsregeringen föga. A. Lbd.
Mirecourt [mirkö’r], Eugène de, fransk
skriftställare (1812—80), hette urspr. J a
c-q u o t. Hans pamflett »Maison Alexandre
Dumas et compagnie, fabrique de romans»
(1845) avslöjade A. Dumas d. ä:s industriella
metoder som romanskribent och gav
anledning till en ryktbar process. M. skrev själv
romaner i samma stil som Dumas. (Kj. S-g.)
Mirèio (Mireille), se M i s t r a 1, F.
Mi’rjam, äldre syster till Mose och Aron.
Under ökenvandringen säges hon en gång
med Aron ha gjort uppror mot Mose.
MPrskij, Svjatopolk-, se
Svjatopolk-Mirskij.
Mirzä el. M i r s ä, av mir (förk. av arab.
emir), »härskare», »furste», och det pers, zä
(urspr. zäde, »född», »son»), persisk titel, som
efter namnet betyder prins av blodet, t. ex.
I b r äh Im Mirzä, »prins Ibrahim», men
före namnet endast betecknar en bildad per-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
