Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Missbildning - Missbyggnad - Missbörd - Missfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Missbyggnad—Missfall
125
vid första anlaget i sig självt innesluter
or-saksmomenten för en abnorm utveckling
med en primär felaktig beskaffenhet
antingen hos äggcellen eller hos den
befruktande spermien eller hos bådadera eller i
kopulationen själv; i det andra fallet är
första anlaget normalt, men skadande moment
inverka, efter befruktningen, under den
vidare utvecklingen, så att rubbningar i
utvecklingens normala förlopp inträda, vilka
föranleda uppkomsten av en m. Sådana
skadande moment kunna inverka på
embryot under olika tidsperioder av
utvecklingen. Flertalet m. uppstår i tidigare
stadier av den fetala utvecklingen, och alla
mera betydande m. uppstå under de första
tre månaderna av människans fetala
utveckling, emedan organismens morfologiska
huvudkaraktärer komma till utveckling
under denna tid. Som allmän regel kan man
säga, att ju mera höggradig en m. är, desto
tidigare har den rubbning i utvecklingen
ägt rum, som föranlett densamma.
Orsaker till m. äro yttre och inre.
Yttre orsaker äro sådana, som inverka på
ett till sitt anlag normalt embryo. Inre
orsaker äro sådana, som ha sin grund i
felaktig beskaffenhet av könscellerna, antingen
båda eller endera av dem. En skarp gräns
mellan yttre och inre orsaker är ej möjlig
att uppställa, och ofta antages en inre
orsak föreligga, där en yttre ej kan utrönas.
Sannolikheten för att en m. uppstått genom
inre orsaksmoment blir större, om det kan
ådagaläggas, att samma m. varit
förhanden även hos föräldrar och förfäder, i
synnerhet om en genom erfarenhet uppvisad
lagbundenhet i fråga om m:s familjära och
hereditära uppträdande föreligger.
Indelning och klassificering av m. äro
möjliga endast från morfologisk synpunkt. Vid
flertalet m. är det fråga om ett enda
embryoanlag. I andra fall åter föreligga två
(i sällsynta fall flera) embryoanlag,
uppkomna genom fullständig eller partiell
fördubbling av kroppsaxeln. Man skiljer
därför på två stora huvudgrupper av m.: en
individmissbildningar samt
dubbelmissbildningar (resp. f 1 e r i
n-dividmissbildningar). Vid
dubbelmissbildningar, då alltså två mer el. mindre
fullständigt utvecklade individdelar, som
sammansätta dubbelbildningen, förefinnas,
äro de båda individdelarna alltid
samköna-de. Dubbelmissbildningarna
delas i två huvudgrupper: 1) fria
dubbelbildningar; 2) sammanhängande
dubbelbildningar. De förra uppdelas i två
under-avd.: a) sådana med likformigt utvecklade
embryoanlag, d. v. s. vanliga e n ä g g i g a
tvillingar; b) sådana med olikformigt
utvecklade embryoanlag: a c a r d i i. De
sistnämnda utmärkas därav, att hos den ena
tvillingen hjärtat antingen saknas eller
finnes endast ofullständigt utvecklat. En
undergrupp av dubbelmissbildning
kännetecknas därav, att kroppsaxeln icke är
fördubblad i resp, individdelars hela utsträckning;
i dylika fall föreligger alltså till större eller
mindre del en enda individ. Bland
ofullständiga dubbelmissbildningar må nämnas
dice-p h a 1 u s, en individ med två huvuden.
126
Beträffande enskilda kroppsregioner må
följ. m. nämnas. M i k r o c e f a 1 i,
likformig förminskning av huvudet med samtidig
abnorm litenhet av hjärnan; a n e n c e f al i,
frånvaro av hjärna, med vilken m.
fullständig frånvaro av huvudskålens övre delar är
förenad, s. k. akran i; c y k 1 o p i, ögon
och näsa saknas på sina normala ställen, i
stället i trakten av näsroten ett enda öga,
över vilket vanl. ett näsrudiment skjuter
fram; cheiloschisis (»harläpp»),
fullständig vertikal klyvning av läpparna, vanl.
överläppen, på ena sidan eller på båda
(cheiloschisis simplex et
duplex); palatoschisis (»kluven gom»),
tudelning av gommen; fissura s tern i,
defekt av bröstbenet, varvid huden däröver
kan förefinnas eller saknas; äro även
revbenen defekta, kan hjärtat skjuta fram i
springan antingen fritt eller betäckt av
hjärtsäcken: ectopia cordis; fissura
abdominalis, defekt av främre
bukväggen ; fissura vesicogenitalis, defekt
av nedre delen av främre bukväggen samt
sym-physis pubis och urinröret; samtidig defekt
av främre urinblåsväggen, varvid bakre
väggen av urinblåsan ligger blottad: ectopia
vesicae urin ar i ae; urinröret kan
vara öppet i sin övre omkrets: epispadi,
eller i sin undre omkrets: hypospadi;
rachischisis, öppetstående av
ryggrads-kanalen genom rudimentär utveckling av
kotorna ; spina b i f i d a är en partiell r
a-chischisis, varvid blott några få
kotbå-gar saknas samt ryggmärgen på platsen i
fråga är mer eller mindre ofullständigt
utvecklad; synd aktyl i, sammanväxning
av fingrar eller tår sinsemellan; p o
lyda k t y 1 i, övertaliga fingrar eller tår;
herrn af ro di t i sm: manliga och kvinnliga
könskörtlar (testes och ovarier) hos en och
samma individ; p s e u d o h e r m a f r o d
i-t i s m, enkönade individer, med antingen
endast manliga eller endast kvinnliga
könskörtlar men med felaktig utveckling av en
del anatomiska könskaraktärer i övrigt
jämte en del förändringar av även psykiska
könsegenskaper. Gr. H.
Missbyggnad, se Byggnadsskyldighet.
Missbörd, se M o 1 a.
Missfall, Abo’rtus, »olivlig förtidsbörd», d.
v. s. då ett mänskligt foster framfödes så
tidigt, att det icke kan leva utom moderlivet,
således före 28—30 :e veckan av
havandeskapet (se vidare Foster). Man antar, att på
5—6 normala förlossningar förekommer 1 m.,
oftast i 6:e—12 :e havandeskapsveckan och
vanligare bland omföderskor än hos
förstfö-derskor. Orsakerna till m. äro sjukdomar hos
modern, ss. akuta och kroniska
infektionssjukdomar (syfilis), akuta och kroniska
förgiftningar, organsjukdomar, ss. njur- el.
hjärtsjukdomar, sjukdomar i de kvinnliga
könsorganen, särskilt i livmodern, ss.
inflammation (endometrit), svulster, lägeförändringar,
vidare sjukdomar i ägget, hos fostret el. i
ägghinnorna. Endometritis och syfilis anses
som de vanligaste orsakerna till m.
Tillfälliga orsaker äro häftiga rörelser, yttre
skador, stötar, sinnesrörelse (skräck) och häftiga
kongestioner till bäckenorganen. Orsak till
m. kan även vara fosterfördrivning (se d. o.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
