Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mission - Missionsdagen - Missionsvänner - Missionär - Mississippi (flod)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Missionsdagen—Mississippi
135
Till dessa tre »stora» svenska
missionsföre-tag har kommit ett flertal andra, grundade
av särskilda religiösa samfund eller för
speciella ändamål. Svenska missionen i
Kina, påbörjad 1887 av en svensk student,
Erik Folke, arbetar i nära samband med
Kina-inland-missionen i provinserna Shan-si,
Shen-si och Ho-nan,
Helgelseförbundet har likaledes arbetsfält i n. Kina (från
1890) samt i Natal (från 1891).
Kvinnliga missions arbetare verka bland
muhammedanska kvinnor i Tunisien (från 1898)
samt i n. ö. Bengalen. Svenska
baptistsamfundet fick 1891 ett eget missionsfält
i Shan-tung och började s. å. verksamhet i
Kongo. Fribaptisterna finnas såväl i
Natal (1894) som i n. Kina, och en tredje
baptistisk sammanslutning, Örebro
missionsförening, har missionsfält i n.
Indien, Franska Ekvatorialafrika och n. Kina.
Svenska alliansmissionen började
1893 arbeta i Shan-si, 1900 bland bhilerna i
v. Centralindien och 1903 i Sydafrika.
Svenska mongolmissionen är ett bland
de få missionsföretagen i Mongoliet.
Bibeltrogna vänner upptogo efter
separationen från Evangeliska fosterlandsstiftelsen
1911 självständigt arbete i Abessinien och
Eritrea. Svenska metodistkyrkan
har ej någon självständig mission men
utsänder missionärer i den amerikanska
metodist-episkopalkyrkans tjänst. Speciella
missions-uppgifter medförde bildandet av
Föreningen för Israelsmissionen 1876 och
Svenska Jerusalems föreningen
1900, den senare verksam med skola i
Jerusalem och sjukhus i Betlehem.
Pingstvännerna (Svenska fria missionen) och
frälsningsarmén i Sverige äro givetvis ock
missionerande.
För att motverka olägenheterna av denna
splittrande mångfald av organisationer, som
dock arbetar för samma syfte, ha de flesta av
de nämnda missionsorganen slutit sig
samman i gemensamma allmänna svenska
mission skonferens er, vilka hållits
1912, 1920 och 1930. Vid den förstnämnda
bildades en Allmänna svenska
missionskonfe-rensens arbetskommitté, numera Svenska
missionsrådet, ett utskott för
tillvaratagandet av sådana intressen, som kunna vara
gemensamma.
Svenska missionernas ställning 31 dec. 1929:
Missionsorganisationer: 16; missionsfält: 29;
kristna, anslutna till svensk m. (hela antalet
»anhängare»): 107,616; döpta: 80,136;
natt-vardsberättigade: 58,782; döpta 1929: 5,643;
missionärer: 797; infödda medarbetare: 3,142;
■söndagsskolor: 623; vardagsskolor: 1,191;
skol- och barnhem: 68; sjukhus: 26, med 7,140
patienter 1929; polikliniker: 73, med 178,927
patienter; missionsbidrag från hemlandet
1929: 4,935,793 kr.
Litt.: G. Warneck, »Abriss einer Geschichte
•der protestantischen Missionen» (10:e uppl.
1913); J. Richter, »Evangelische
Missions-kunde» (2:a uppl., 2 bd, 1927), »Indische
Missi onsgeschichte» (1924), »Geschichte der
evan-gelischen Mission in Afrika» (1922) och
»Mission und Evangelisation im Orient» (1930); C.
H. Robinson, »History of christian missions»
•<1915); J. Schmidlin, »Katholische Missions-
136
geschichte» (1925); K. S. Latourette, »A history
of christian missions in China» (1929); G.
Lindeberg, »Protestantismen i Japan» (1918),
»Den evangeliska missionen» (1922; 2:a uppl.
1925), »Märkesmän i missionshistorien» (1929)
och »Katolicismen i ljuset av dess
missionsverksamhet» (1928); E. Folke, »Sveriges yttre
m.» (1927); C. Anshelm, »Svensk m.» (i
Ussing-Anshelm, »Den evangeliska missionen i vår
tid», 1925). Om inre m. se monogr. av E. J.
Ekman (1896—1902) och E. Newman i
»Julboken» 1926. G. Lbrg.
Missionsdagen, se Böndagar.
Missionsvänner, i Förenta staterna sedan
1860-talet vissa svenska immigranter, vilka,
påverkade av de fria religiösa rörelserna i
hemlandet, visat verksamt intresse för inre
och yttre mission. Ur två äldre, mera
konfessionellt inriktade sammanslutningar av
»troende» (Svenska evangelisk-luterska
missions-synoden 1873 och Svenska
evangelisk-luterska Ansgariisynoden 1874) framgick 1885
Svenska evangeliska missionsförbundet i
Amerika, väsentligen luterskt, om också med P. P.
Waldenströms försoningslära och bibeln som
enda officiella läronorm. Detta förbund, som
sedan 1915 har sitt organ i Förbundets
Veckotidning, omfattade 1926 13
distriktsorganisa-tioner i Förenta staterna och Kanada med
357 församlingar och 36,758 medl. En mindre
grupp av m. med det 1877 grundade
Chicago-bladet som språkrör uppgick 1908 i
Svenska evangeliska frikyrkan. Ett fåtal äro
de m., som själva kalla sig
»kongregationa-lister». De ha sedan 1896 sitt organ i Österns
Veckoblad. Litt.: C. W. Bowman, »The
mission covenant of America» (1925). E. Nwn.
Missionär, person, utsänd till främmande
land för att utbreda och befästa en troslära.
MississFppi, flod i Nordamerika, U. S. A.,
med en längd, räknad från Missouris källa,
av 6,970 km, jordens längsta flod, och med
ett flodområde av 3,275,000 kvkm, den tredje
i ordningen av jordens floder. M. upprinner i
n. Minnesota i ett av istidsavlagringar
karakteriserat område, rikt på smärre sjöar,
bl. a. Itascasjön (444 m ö. h.), vars mest
bekanta tillflöde, Nicollet creek, torde få
räknas som M:s källflod. Blott låga
moränryggar skilja här M. från de floder, som avrinna
till Atlanten och Ishavet. M. rinner först i
ett oregelbundet sicksacklopp mot n. ö. till
bl. a. Winnibigoshishsjön, varifrån den antar
sin följ, huvudriktning mot s. s. ö. Den
uppsamlar avloppen från många sjöar och flyter
i regel som en lugn, ståtlig flod men med
avbrott för talrika vattenfall till Minneapolis
i Minnesota (239 m ö. h.), där de sammanlagt
30 m höga S:t Anthony falls bilda de sista
vattenfallen, nedom vilka M. är segelbar ända
till sin mynning. På den följ, sträckan är
dalen i regel djupare nedskuren men
utvidgas ett stycke nedom Minneapolis till
den långsträckta Lake Pepin. M. mottar
många vattenrika tillflöden, bl. a. från
höger Minnesota, Cedar, lowa och Desmoines,
från vänster S:t Croix, Chippeway,
Wisconsin och Illinois. Då den vid S:t Louis
efter 1,600 km lopp möter sin största biflod,
Missouri, är M. därför, oaktat ett 3 gånger
mindre vattenområde, den vattenrikaste med
en medelvattenmängd av 3,300 kbm i sek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
