Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mission
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Mission
134
blivit stort, men kristendomens allmänna
inflytande har ej varit ringa. I Kina fick den
rörelsefrihet först efter 1860 och kom liksom
den katolska in under reaktionen 1900 samt
har på 1920-talet mött ett starkt motstånd
i en antikristlig rörelse, som utgår från
nationella synpunkter och i m. vill se en
»imperialistisk kulturell invasion». I Indien
beredde först Ostindiska kompaniet svårigheter,
och först efter 1833 fick m. rörelsefrihet. Den
har här särskilt koncentrerats till Sydindien.
I Afrika ha framgångarna inom vissa länder
varit betydande. Så finnas t. ex. i Uganda,
Njassaland, Basutoland och på Madagaskar
ansatser till verkliga kristna folkkyrkor. Inom
Polynesiens övärld är missionsarbetet till stor
del avslutat. Under det senaste årtiondet ha
självständighetskraven från de infödda
kristna blivit mer och mer markerade, och
missionärerna ha också börjat överlåta ansvaret
till de infödda själva, särskilt i Asiens
kulturländer. (Det statistiska resultatet av den
samlade protestantiska m. är enl. 1925 års
statistik 6,540,830 infödda kristna. Den
europeiska och amerikanska missionspersonalen
räknar 29,188, och de infödda medarbetarna
äro 151,735. Den katolska m. har alltså långt
större antal kristna, men å andra sidan är
det intressant att konstatera, att
katolicismens dopkandidater utgöra endast 1,534,446
mot protestantismens 1,680,116, alltså absolut
och framför allt relativt betydligt större.)
Svensk mission. Den svenska luterska
kyrkans tidigaste missionsföretag beröra lappar
och indianer. Redan under Gustav Vasa
började kyrklig verksamhet i Lappmarken;
Gustav II Adolf visade ett starkt personligt
intresse för denna m. och hade därvid stöd av
framstående prästmän, bl. a. den nitiske
kyrkoherden i Umeå Niurenius. Verket fördes
vidare under 1600-talet, varvid
kyrkoherdarna Tornæus och Tuderus gjorde
betydelsefulla insatser, och nådde sin blomstring
under 1700-talet, då vi möta lappmissionens
två stora namn, kyrkoherdarna Fjellström och
Högström, bekanta bl. a. för sina
framgångsrika försök att skapa ett lapskt kyrkospråk.
Svensk indianmission började på 1600-talet
i samband med grundandet av kolonien Nya
Sverige; föregångsman var Johannes
Cam-panius (1601—83). Detta missionsföretag,
det första luterska utanför Europa, kunde dock
ej visa några egentliga resultat. Det avbröts,
då holländarna 1655 erövrade Nya Sverige,
återupptogs visserligen vid århundradets slut
men upphörde fullständigt 1725.
Under 1700-talet väckte pietistiska och
herrnhutiska inflytelser ett nytt intresse för
m., och enskilda svenskar inträdde i utländska
missionssällskaps tjänst, bl. a. Kiernander
inom dansk-halleska missionen samt Planta och
Lundborg som Herrnhuts missionärer. Under
herrnhutiskt inflytande tillkom 1829 Svenska
missionssällskapet i Göteborg, och
herrnhu-tare var också Sveriges mest betydande
missionär före den självständiga svenska
missionens dagar, Hans Peter H a 11 b e c k,
som 1817—40 i Sydafrika utförde en mycket
framgångsrik missionsgärning.
Missionstankens genombrott i Sverige är
även att tillskriva impulser från
England (Londonsällskapets appell 1797 och
be
sök av Brittiska bibelsällskapets båda agenter
Paterson och Henderson) samt Peter
Fjell-stedts verksamhet. Svenska
missions-sällskapets bildande 1835 är det första
resultatet av dessa inflytelser, och i detta
sällskap samlade sig vad tiden hade av
mis-sionsintresse, en seger för den vid årh:s
början omhuldade allianstanken på m:s
grund. Stigande missnöje med sällskapets
konfessionslösa karaktär förde till
bildande av en missionsorganisation av
bestämt lutersk färg, Lunds
missions-sällskap 1845, för att få till stånd ett
svenskt missionsinstitut och ett självständigt
svenskt missionsarbete. Dess första
missions-försök i Kina 1850 slog dock icke väl ut:
en av missionärerna, Fast, mördades, och den
andre återvände till hemlandet. De två
följande, Ouchterlony och Lundgren, reste till
Indien, där samarbete inleddes med
Leipzig-sällskapet. 1855 uppgav Lunds
missionssäll-skap sin självständiga ställning och
överlämnade sina fonder till Svenska
missionssällskapet, som förbundit sig att fortsätta den
indiska verksamheten. Redan 1856 hade
biskop Thomander framfört tanken på en
kyrkans egen missionsverksamhet, 1873 års
kyrkomöte gjorde en hemställan till K. m:t i
denna riktning, och följ, år tillkom
Svenska kyrkans missionsstyrelse.
Denna övertog i Sydindien Svenska
missions-sällskapets verksamhet bland tamilerna först
i samarbete med Leipzigsällskapet men fr.
o. m. 1915 såsom en självständig m. Här
grundades såsom resultat av de nationella
rörelserna och den stigande
självständighets-känslan hos de infödda 1921
Evangelisk-luterska tamilkyrkan. I Sydafrika fick Kyrkans
mission sitt andra fält från 1875 (den första
missionsstationen, Oskarsberg, anlades 1878),
och till detta fält lades 1905 ännu ett:
Rhodesia. Dessutom arbetar Kyrkans mission
(sedan 1918) i Kina, provinsen Hu-nan, där
förutom församlingsarbete skolverksamhet
be-drives i form av ett högre läroverk, detta i
samarbete med andra luterska
missionsföretag. En mycket uppskattad gren av arbetet
har varit den läkarverksamhet, som i
Sydindien utövas i Tirupatur under ledning av
dr Kugelberg och i Rhodesia av dr Tilander.
De stora väckelserna i Sverige vid årh:s
mitt skapade nya missionsorgan.
Evangeliska fosterlandsstiftelsen
upptog 1861 den yttre m. på sitt program och
är från 1865 verksam i Östafrika inom det
abessinska kejsardömet och den italienska
kolonien Eritrea. Sitt andra
verksamhetsområde fick denna m. bland gonderna i
Centralprovinserna, där av samma skäl som
inom kyrkomissionen 1923 en självständig
kyrka organiserades, Den
evangelisk-luterska kyrkan i Centralprovinserna. Svenska
missionsförbundet var även från
början inriktat på yttre m. och började 1881 i
Kongos floddal ett arbete, som nått en
betydande utveckling. Förbundet är dessutom från
1890 verksamt i Centralkina och från 1893 i
östturkestan bland muhammedanerna, den enda
svenska mission, som utför ett direkt arbete
inom ett islamitiskt land, och en av de få i
världen, som kan peka på relativt goda
resultat av detta arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
