Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mo, Mo i Rana (stad) - Mo (sand) - M. O. - Moa el. Moafåglar - Moab - Moabit - Moabiter - Moaré - Moatjé - Moawija - Mobb - Moberg, Carl Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
Mo—Moberg, C. A.
182
Mo, M o i R a n a, stad (ladested) i
Nordland fylke, Norge, vid innersta delen av
Ran-fjord; 1,320 inv. (1930). Handelscentrum för
Dunderlandsdalen (se d. o.); stort båtvarv.
Järnväg (från Guldsmedvik) till Storfosshei
gruvor; bilväg bl. a. till Umbukta, därifrån
båtled in i Sverige på Överuman. M. blev
stad 1923.
Mo, en av vanl. fin, ofta rostig sand
bestående mark med högt och torrt läge,
huvudsaki. beklädd med tall (t a 11 m o). — Inom
den mekaniska jordartsanalysen (jfr
Jordarter) beteckning för kornstorleksgruppen
0,2—0.02 mm. Den närmast finare
kornstorleksgruppen, 0,02—O,oo2 mm, kallas mjäla.
Mo är en för känseln sträv, täml.
vattenbe-hållande jordart. Mjäla är mjuk (mjölig),
starkt vattenbehållande och har större
kapillär stighöjd men mindre ledningsförmåga än
mo. Såväl finare mo som mjäla ingå som
beståndsdelar i jäslera o. a. jordarter med
benägenhet för jordflytning. — Om pinnmo se
d. o. Jfr Moler och Mosand.
M. O., förk. för militieombudsman (se d. o.).
Moa el. M o a f å g 1 a r, Dinornlthes,
under-ordn. av ordn. slätbröstfåglar, Ratites,
omfattande numera utdöda strutsliknande fåglar
från Nya Zeeland. Av talrika fynd av hela
skelett el. delar därav, stundom med ännu
fastsittande mjukdelar och fjädrar, samt av
ägg framgår, att m. voro kraftigt byggda
djur med litet huvud, små ögon, lång hals,
kort kropp och grova ben. Näbben var hos
några arter spetsig, hos andra trubbig,
vingarna starkt förkrympta och klorna kraftiga.
Åtskilliga släkten med åtm. 15 olika arter
äro beskrivna. Mest bekanta äro Pachyornis
och Dinornis. Vissa arter nådde en höjd av
intill 3,5 m, och man har anträffat ägg, som
mätte 30 cm i längd och 20 cm i bredd.
Födan utgjordes av växtämnen. Ehuru m.
ut-dogo i förhållandevis sen tid, är det
tvivelaktigt om de setts av någon vit man. T. P.
Mo’ab, enl. G. T. en liten, ganska fruktbar
högslätt ö. om Döda havet och befolkningen
där. Bland landets bergstoppar må särskilt
nämnas Nebo el. Pisga, varifrån enl. 5 Mos.
34: 1 Mose fick skåda in i Heliga landet.
M:s viktigaste städer voro Hesbon, Medeba,
Dibon och Kir-Moab. Såsom förelöpare till
moabiterna nämner G. T. e m é e r n a (5
Mos. 2: 10). Moabiterna betraktades såsom
avkomlingar till Lot (1 Mos. 19: 30 ff.). Då
Israels barn under Moses tid hunno fram till
M:s hedar, lät M:s konung Balak tillkalla
Bileam (se d. o.) för att förbanna dem, men
de blevo enl. 4 Mos. 23 ff. i stället
välsignade. Under domartiden gjorde moabiternas
konung Eglon Israel skattskyldigt, ända tills
domaren Ehud mördade honom (Dom. 3: 12 ff.).
David slog moabiterna och gjorde deras land
till vasallstat under Israel (2 Sam. 8:2), och
Israels rikes konungar Omri och Ahab
förtryckte landet, men M. avföll efter Ahabs
död. Ahabs son Joram sökte i förening med
konungarna över Juda och Edom underkuva
M. men besegrades av konung Mesa, sedan
denne offrat sin son på muren av den
belägrade huvudstaden (2 Kon. 3: 27). Händelsen
beskrives på Mesastenen (se M e s a). Då Joas
regerade över Israels rike, plägade
moabi-tiska strövskaror infalla i landet, men Joas’
efterträdare Jerobeam II ansatte svårt
moabiterna (2 Kon. 13: 20; 14: 25). Från denna
senare tid stammar väl det orakel över M.,
som är inrymt i Jes. 15, 16 och enl. vilket M.
anropar Juda rikes konung om hjälp. Denna
blev emellertid vägrad på grund av M:s
högmod och »opålitligheten i hans lösa tal». Då
konung Jojakim gjort uppror mot
Nebukad-nessar, inföllo moabiterna härjande i Juda,
och vid Juda rikes fall fröjdade sig M. (2
Kon. 24: 2; Hes. 25: 8). — Enl. 5 Mos. 23:
3 ff. skulle ingen från det fientliga M. få
komma in i Jahves församling, men Ruts bok
berättar dock, att Rut från M. blev
stammoder till konung David. S. H-r.
Moabi’t, stadsdel i Berlin (se d. o., sp. 49).
Moablter, se M o a b.
Moaré (fr. moiré), vattrat tyg av siden, ylle
el. halvylle. Vattringens vågformiga el.
oregelbundet flammiga strimmor framkallas på
det färdiga tyget genom pressning.
Varaktigast är den moarering, som åstadkommes
genom att två tygstycken med grövre inslag
än varp fuktas och läggas mecl rätsidorna
mot varandra samt manglas hårt mellan heta
valsar el. pressas mellan heta metallskivor.
Moatjé, sv. stavning av fr. moitié (se d. o.).
Moäwija, kalifer. Se M u ä w i j a.
Mobb (eng. mob), pöbel, pack; folkhop.
Moberg, Carl Axel, orientalist (f. 1872
15/0), broder till dermatologen V. L. M. Blev
1902 docent i semitiska språk vid Lunds
univ. och är sedan 1908 prof, i österländska
språk där. M. är en framstående kännare av
syriska språket; hans förnämsta arbete på
detta område är »Buch der Strahlen, die grös-
Skelett av Pachyornis elephantopus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
