Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
Molin, A.—Molin, J. P.
216
ou Le cocu imaginaire» (1660; »Sganarel eller
Svartsjuka i otid», uppf. 1866), »L’amour
mé-decin» (1665; »Der man tagit sot skall man
taga bot», uppf. 1859), »Le médecin malgré
lui» (1666; »Läkaren mot sin vilja», uppf. i
Göteborg 1788, Sthlm 1801; opera av Gounod
1858, Sthlm 1864), byggande på en medeltida
fabliå (se d. o.), där åt Sganarelle, den
klassiska franska bondetypen, rests ett evärdligt
monument, som inspirerat bl. a. Holbergs
Jeppefigur, slutligen »Les fourberies de
Sca-pin» (1662; »Mickel Illparig», 1741, »Scapins
skälmstycken», 1863). Komedibaletter av lika
uppsluppet farslynne, där det drastiska
skämtet riktas mot seklets borgerliga uppkomling,
äro »George Dandin» (1668; sv. övers. 1851;
uppf. 1921), »M. de Pourceaugnac» (1669; sv.
övers. 1870; ny av T. Hedberg 1927) och »Le
bourgeois gentilhomme» (1670; »Den välborne
borgaren», uppf. 1783, »Borgaren adelsman»,
uppf. 1881), medan M. i »Le malade imagi
-naire» (1673; »Den inbillade sjuke», uppf.
1769; flera övers.) för sista gången satiriserar
sin tids charlatanmässiga medicinmän. — I
Sverige torde M. först ha spelats av en tysk
skådespelartrupp, som bereste landet 1690—
97, kort därefter i original av Rosidors
franska trupp. På sv. spelades M. tidigast av
Kungl. swenska skådeplatsens amatörtrupp,
sedan på Stenborgska teatrarna.
De bästa Molièreuppl. äro L. Molands (7 bd,
1863—64) samt E. Despois och P. Mesnards (13
bd, 1873—1900; ny uppl. 1907 ff., därav 4 bd
biogr., glossar och bibliogr. till 1893). Jfr
monogr. av É. Fournier (1863), F. Lotheissen
(1880), K. Warburg (1884), G. Larroumet
(1887), N. Erdmann (1898), É. Rigal (2 bd,
1908), ett grundläggande verk, G. Lafenestre
(1909), M. Wolff (1910), B. Matthews (s. å.),
M. Donnay (1911), A. Tilley (1921), H. Küntzel
(1923), H. Heiss (1929), W. Küchler (s. å.),
V. Vedel (s. å.), J. Palmer (1930) och R.
Fer-nandez (s. å.), slutligen G. Michaut, »La
jeu-nesse de M.» (1922), »Les débuts de M.» (1923)
och »Les luttes de M.» (1925). Jfr även Kj.
Strömberg, »M.» (i Ord och Bild 1922), där
nyare forskningsresultat refereras. —På vidst.
pl. återges M:s porträtt. Kj. S-g.
Molin, Adrian, sociolog (f. 1880 5/3). Blev
fil. dr i Göteborg 1906, utgav en politisk
studie, »Svenska spörsmål och kraf» (1905; 2:a
uppl. 1906), och uppsatte 1907 tidskriften Det
Nya Sverige (se d. o.), vars utgivare han var
till 1926 och där han offentliggjort politiska
och socialpolitiska artiklar. Jämte K. A.
Fryxell (se d. o.) tog han 1907 initiativet till
Nationalföreningen mot emigrationen,
sedermera ombildad till Sällskapet Hem i Sverige;
han har varit dess sekr. samt utgivare av
dess tidskrift Hem i Sverige. Han blev 1911
led. av egnahemskommittén och 1912 av
bo-stadskommittén samt bildade 1913 a.-b. Svensk
jordförmedling, vars omfattande
jordstyck-ningsverksamhet han organiserat och
fortfarande leder. M. har utgivit bl. a. »Svensk
egnahemspolitik» (1909), »Vanhäfd» (1911),
»Hur svensk-amerikanerna bo» (1912), »Jorden
och folket» (1914), »Storgårdar eller mindre
jordbruk?» (1917), »Kris. Till belysningen av
svensk demokrati» (1925), »Landskapskynnen»
(1930) och »Amerikaessayer» (s. å.).
Molin, Arthur, ämbetsman (f. 1866 30/b),
son till J. P. M., sedan 1918 byråchef för
lag-och administrativa ärenden i Socialstyrelsen
och sedan 1923 ordf:s ställföreträdare i
Ar-betsrådet. Vid sidan av det betydande arbete
M. i sitt ämbete och genom en mängd
kommittéuppdrag nedlagt inom svensk
socialpolitisk utrednings- och lagstiftningsverksamhet
intar han en framskjuten ställning i det
internationella socialpolitiska samarbetet, bl. a.
som v. ordf, och verkst. led. sedan 1927 i
Delegationen för det internationella
socialpolitiska samarbetet, led. av Internationella
arbetsbyråns styrelse och ombud vid de
internationella arbetskonferenserna. E. Spr.
Molin, Conny, operasångare (f. 1885 8/u),
elev av prof. Lejdström och zur Mühlen i
London. Är operasångare vid Kungl. teatern från
1914 och har där uppburit en mängd
makt-påliggande roller; hans vackra, fylliga,
väl-skolade baryton har gjort honom till en
värderad kraft, särskilt i Wagners verk. Av
roller märkas Wolfram i »Tannhäuser»,
Am-fortas i »Parsifal», Kurvvenal i »Tristan»,
Amonasro i »Aida», Escamillo i »Carmen» och
titelrollen i Verdis »Falstaff». T. N.
Molin, Erik, radikal pietist, teologisk och
filosofisk författare (omkr. 1710—55), blev
student i Uppsala 1725 och tjänstgjorde 1726
—29 som skrivare på landskansliet i Gävle,
där han lärde känna den för sin tro fångne
pietisten P. Schæfer och påverkades av denne.
1729 kom M. åter till Uppsala men måste 1730
taga plats som lärare vid Tolstadius’ skola
i Stockholm. Snart anhängare av Dippels då
aktuella åskådning, avgick M. 1732 från sin
lärartjänst och blev efter en långt
utdragen religionsprocess landsförvisad 1739. Från
Tyskland begav han sig snart till Holland,
där han de närmaste åren utgav en rad
polemiska och apologetiska skrifter på svenska,
tyska, holländska och latin. En ansökan 1751
att få återkomma till Sverige avslogs; han
dog i Amsterdam. Med sin djupa religiositet,
sin fasthet och sitt försynta väsen ter han
sig som en av de mest sympatiska gestalterna
i den svenska folkfromhetens historia. Se E.
Bergman i Kyrkohist. Årsskrift 1903 och E.
Linderholm, »Sven Rosén» (1911). E.Nwn.
Molin, Johan Peter, skulptör (1814 17/3
—7 3 29/7). Var handlande i Göteborg,
övertog efter sin faders död ett bageri, som han
ledde, tills hågen för konstnärlig verksamhet
blev honom
övermäktig. Han hade några
månader 1834
studerat vid Konstakad. i
Stockholm; 1843—45
studerade han
skulptur i Köpenhamn för
Bissen d. y., vistades
därefter i Rom, fick
1850 stipendium från
svenska Konstakad.,
utförde i marmor
»Herdegosse»,
»Ingeborg», »Sovande
bac-kantinna», staty av
Oskar I, »David med slungan» m. fl. Var från
1853 mestadels bosatt i Stockholm, blev s. å.
lärare i teckning vid Konstakad. och 1855
prof, i skulptur. Hans mest
uppseendeväckande verk under detta skede voro »Bälte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
