Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
Molla—Moln
222
gäldskontoret, utsågs M. 1912 till
riksbanks-fullmäktig och till förste deputerad. Under
världskrigets och efterkrigsårens
påfrestningar kvarstod M. till sin död som riksbankens
ledare. 1909—29 var han ordf, i styrelsen för
Enskilda järnvägarnas pensionskassa. Han
var led. av olika kommittéer, av
försvarsbe-redningens finanspolitiska avd. 1911—14, av
finansrådet 1917—20 och ekonomiska rådet
1920—21 m. fl. V. M.*
Molla (Må 11 a), bot., se Mål 1 släkte t.
Molla (arab. ma’ulä, herre), titel i Turkiet
för vissa domare och ämbetsmän. I Ostindien
betyder m. »skriftlärd», »rättslärd»,
muhammedansk teolog och jurist i en person, och
detta är även ordets vanligaste betydelse
i europeisk litteratur.
Molla, socken i Älvsborgs län, Gäsene
härad, n. om Borås; 41,51 kvkm, 546 inv. (1931).
Odlad bygd vid Mollasjön och Nossan, i ö.
kuperad skogstrakt. 501 har åker, 1,965 har
skogsmark. Ingår i Ods, M., Alboga och öra
pastorat av Skara stift, Äs kontrakt.
Mollendo [måljä’ndå], hamnstad i s. Peru,
vid Stilla havet; omkr. 9,000 inv. Ändpunkt
för Sydbanan. Uthamn för dep. Arequipa
samt transitoort till Bolivia. Huvudexport ull.
Mollerup [må’l-], William, dansk
historiker (1846—1917). Blev 1880 fil. dr, 1896 dir.
för nationalmuseets andra avd. och 1898 för
den kronologiska samlingen på Rosenborg
samt ordf, i styrelsen för nationalhistoriska
museet på Frederiksborg. M. avsattes 1910
efter upptäckten av ett betydligt underslev,
som ådrog honom ett års fängelse. Han tog
viktig del i utgivandet av »Frederik I:s
danske registranter» (1879) och »Danske
kan-celliregistranter 1535—50» (1881—82).
Dessutom skrev han »Danmarks forhold til
Lif-land 1346—1561» (1880), »Bille-Ættens
his-torie» (I 1893; till 1596; II författades av
Fr. Meidell) samt i »Danmarks riges historie»,
III, tidsskedet 1536—88 (1900—06). 1917
utgav han »Vildskud», en studie över äldre
stadsliv. E. Ebg.*
Mollerus, H e n r i c u s (ty. Heinrich
Möller), tysk-svensk humanist (1528—67).
Var från Hessen och inkallades av Gustav
Vasa till Sverige. M. var lärare för
hertigarna Magnus och Karl och blev sedan
rikshisto-riograf. M. införde i Sverige humanismens
latinska diktning. Han skrev bl. a. epos över
Karl Knutsson (1555) och Sten Sture,
bröllopssånger, hyllningsdikter m. m. Sedan M.
lämnat landet, blev han anställd i Danzig.
Mollskinn, tät, tjock, slitstark
bomullsväv-nad av starkt, tvinnat varpgam och lössnott,
tätt packat inslag; bindningen är
satäng-artad och fordrar åtta skaft (jfr
Vävning). G. H-r.
Mollsläktet, bot., se Mållsläktet.
Mollu’sker, zool., se B 1 ö t d j u r.
Mollwitz [må’lvits], by i Niederschlesien,
s. v. om Brieg. Här segrade preussarna under
Schwerin över österrikarna 10 april 1741.
Mollösund, socken i Bohuslän, Orusts v.
härad; 5,88 kvkm, 871 inv. (1931); omfattar
Orusts sydvästligaste halvö, den s. k.
Tången, samt Mollön m. fl. öar och skär. På
Tångens yttersta del municipalsamhället
Mollösund, 45 har, 805 inv.; tax.-värde
å fastighet 713,700 kr. (1929), tax. inkomst
240,488 kr. Fiskläge (187 yrkesfiskare 1928)
med betydande storsjöfiske utanför Norge och
vid Shetlandsöarna. Ingår i Morlanda,
Käring-öns, M:s och Gullholmens pastorat av
Göteborgs stift, Orusts och Tjörns kontrakt. Se
uppsats i »Sv. kulturbilder», II (1930).
Moln bestå av ett stort antal små
vattendroppar, som på grund av sin ytterst ringa
fallhastighet ge intryck av att hålla sig
svävande i luften. Luften omkring oss innehåller
alltid en större eller mindre mängd
vattenånga. Om nu denna luft avkyles under ett
visst gradtal, som är beroende av luftens
vat-tenångehalt, utfälles vatten i flytande eller
fast form. Denna utfällning äger därvid rum
på små stoft-, damm- el. i synnerhet
saltpartiklar, vilka sistnämnda tillföras luften
från oceanernas yta. Kring dylika partiklar
avsätta sig vid molnbildningen små
vattendroppar. Innan dessa ännu sammanslutit sig
till de större droppar, som hastigt nedfalla
och bilda regn, ha de i allm. en diam, mellan
1 och 7/ioo mm. — Den avkylning hos luften,
som ger upphov till molnbildningen, kan ske
på flera sätt. Antingen kan luften
avkylas genom beröring med en kallare yta,
t. ex. havet eller snöytorna, varvid först
bildas dimma (se d. o.), som emellertid kan höja
sig och då benämnes m. Eller också,
vanligast, kan luften avkylas på grund av det
arbete, som utföres, då den stiger uppåt
(adiabatisk avkylning). Sålunda ser man ofta
m. kondenseras på lovartsidan om berg; heta
sommardagar stiger den luft uppåt, som vid
beröringen med jordytan uppvärmts och
upptagit fuktighet, särskilt på ställen, där
topografien gynnar denna rörelse, och härvid
utfällas ofta cumulusmoln. En dylik
uppåtstigande rörelse hos luften, som ger upphov
till molnbildning, påträffas ofta vid mötet
mellan varma och kalla luftmassor. Den
varmare och specifikt lättare luften tvingas
härvid att stiga upp över den kallare, och härvid
utfällas i regel sammanhängande molntäcken
på högre eller lägre nivå. Enl. »Internationell
molnatlas» (1930) indelas m. i:
A) Höga moln (den undre gränsytans
medelhöjd 6,000 m), cirrus (Ci), cirro-cumulus
(Cicu), cirro-stratus (Cist). B) Medelhöga
moln (medelhöjd omkring 4,000 m),
alto-cu-mulus (Acu), alto-stratus (Ast). C) Låga
moln (höjd omkr. 2,000—3,000 m),
strato-cumulus (Stcu; i äldre litteratur även kallat
cumulo-stratus), stratus (St) och nimbo-stratus
(Nbst). D) Moln med stark
utbildning i höjdled (den övre gränsytans
medelhöjd sammanfaller med de höga
molnens höjd, den undre gränsytans medelhöjd
500 m), cumulus (Cu), cumulo-nimbus (Cunb).
De högsta m. ha i allm. en fin, trådaktig
struktur, äro tunna och vita, stundom med
sil-kesaktig glans. Ci, vilka på grund av sitt
utseende ofta kallas fjädermoln, och Cicu
hänföra sig till isolerade molntappar eller -slöjor,
Cist till ett mera utbrett och
sammanhängande täcke. De medelhöga m. äro något tätare,
visa i allm. mörkare partier och låta vanl.
icke solskivan tydligt lysa igenom. Ingen
nederbörd faller från de höga och ingen
nämnvärd nederbörd från de medelhöga m. De
låga molnen och gruppen D äro mörkare och
tätare än de föregående. Från Stcu och Cu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
