Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moln - Molnár, Ferenc - Molnbank - Molnighet - Molo - Molo, Walter von - Moloch (ödla) - Molok (gud) - Molokai - Molokaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
Molnår—Molokaner
224
faller sällan nederbörd, eljest åtföljas de låga
molnen ofta härav; särskilt gäller detta de
typiska regnmolnen Nbst och
åskvädersmol-nen Cunb. De sistnämnda äro ofta
sammansatta av en hel mängd molnformer; de undre
partierna bestå av svarta, hotfulla
molnmassor, som uppåt övergå i vitglänsande slöjor
eller strimmiga komplex av Ci. De höga
molnen bestå av iskristaller, de övriga i regel
av små vattendroppar.
Molnformerna gruppera sig i allm. på ett
ganska karakteristiskt sätt kring ett
utpräglat lågtryck eller en cyklon. Där en cyklon
drar fram, ser man vanl. först de höga m.
uppträda: först Ci och därefter alltmer
tätnande Cist; dessa senare övergå i eller
avlösas efter hand av Ast, som i sin tur övergå
i eller avlösas av St och Nbst, från vilka
nederbörd i regel faller mer eller mindre
ymnigt. Sedan cyklonens centrum passerat,
uppträda vanl. molnbankar av Cunb och Stcu.
Molnigheten (molnens mängd och
utbredning) är en viktig meteorologisk
faktor och anges i gradtal från 0, som
betecknar klar himmel, till 10, som betecknar
hel-mulet. Molnigheten är i medeltal, åtm.
under den varma årstiden, störst vid
middagstiden, på grund av att Cu-moln då utbildas
genom den varma luftens uppåtstigande. —
Kännedomen om molnformernas uppträdande
är av stor betydelse för de moderna
väder-leksförutsägelserna, och de till
väderlekstjänsterna rapporterande stationerna ge
numera mycket detaljerade upplysningar
angående molnslagen. A. Å.
Molnår [må’lnär], F e r e n c, ungersk
dramatiker (f. 1878), som vunnit världsrykte.
Började sin författarbana som journalist. M.
skrev en hel serie små skisser ur
Budapest-barnens värld och en
gripande
skolpojksro-man, »A Pälutcai fiuk»
(Pojkarna vid
Pauls-gatan). Sin
berömmelse vann M. genom
dramer och lustspel, som
utmärka sig för
uppslagets fyndighet och
sitt sceniska
raffinemang. M:s första
stycke, »A testör»
(Gar-desofficeren), uppfördes i Sverige redan
1911 på Svenska
tea
tern. Sedan följde »Az ügyvéd ür»
(Försvarsadvokaten; Lilla teatern 1911, som repris
på Dramatiska teatern 1928), »A farkas»
(Sagan om vargen; Svenska teatern 1914), »Az
ördög» (Djävulen; Intima teatern 1915), »A
hattyu» (Svanen; Dramatiska teatern 1922),
»Liliom» (Lorensbergsteatern 1924 och Den
glada åsnan i Stockholm 1931), »Jäték a
kastélyban» (En komedi på slottet;
Oscarsteatern 1928), »Vörösmalom»
(Helvetesmaskinen; Lorensbergsteatern 1929). M:s flesta
teaterstycken ha bearbetats för filmen. B. L-r.
Molnbank kallas i allm. långsträckta, täml.
stora och mörka molnmassor. I synnerhet
låga moln antaga detta utseende och härvid
i främsta rummet Cunb samt uppdragande
Stcu och Nb (se M o 1 n). A. Å.
Molnighet, se Moln.
Molo [må’lå], hamnpir (se Hamn, sp. 430).
Molo [mä’lå], Walter, Keichsritter von,
tysk författare (f. 1880), väckte uppseende
först med sin fyrbandsroman om Schiller,
»üms Menschentum», »Im Titanenkampf»,
»Die Freiheit» och »Den Sternen zu» (1912—
16), som följdes av en trilogi från Fredrik
den stores tid, »Fridericus», »Luise» och »Ein
Volk wacht auf» (1918—22), båda stort
anlagda och intensivt skrivna. Moderna ämnen
behandla »Auf der rollenden Erde» (1923),
»Bobenmatz» (1925) m. fl. M. har även
skrivit dramer: »Der Infant der Menschheit»,
»Der Hauch im All», »Friedrich Staps»,
»Le-bensballade», »Ordnung im Chaos» m. fl.
Mo-nogr. av C. Munck (1924). R-nB.
Moloch.
Möloch, Möloch ho’rridus, omkr. 2 dm lång
ödla, tillhörande fam. agamider (se d. o.) och
hemmahörande i s. och v. Australien.
Kroppen är bred, paddliknande, huvudet litet och
smalt, svansen trind, av kroppens längd, och
benen kraftiga. Kroppen är klädd med
plåtar, som bära stora, törntaggliknande utskott.
Färgen är brokig i svart, brunt och gult. M.
är ett trögt, fullkomligt ofarligt djur, som
huvudsaki. livnär sig av myror. T. P.
Mölok, en kanaaneisk himmelsgud, åt
vilken man offrade barn. Även israeliterna
offrade åtskilliga gånger åt M. Uttalet molok
är helt säkert en förvrängning av melek, som
betyder konung; även Jahve kallades konung
(Jes. 6: 5; Jer. 46: 18). De israeliter, som
offrade sina barn åt M., menade nog ofta,
att de offrade åt Jahve och att Jahve hade
behag till barnoffer. Man kunde därvid
hänvisa till 2 Mos. 22: 29 ff., där ordalydelsen
tycktes gynna en dylik tolkning. Det är
emellertid på omnämnda ställe tal om de
förstfödda, och dessa intogo tvärtom en
privilegierad ställning i Israel (1 Mos. 25: 31;
48: 17 ff.; 49: 3; 5 Mos. 21: 17).
Människo-offren voro helt säkert sällsynta i det äldre
Israel, men efter hand som Juda rike hotade
att gå under och den dittills vanliga kulten
icke syntes kunna avvända en dylik olycka,
tillgrep man i sin förtvivlan allt oftare
män-niskooffret. S. H-r.
Molokai [molekäP], ö bland Hawaiiöarna
(se d. o., sp. 648).
Molokaner, rysk sekt (namnet trol. av att
de under fastan äta mjölkmat, ry. moloko,
mjölk). De stå duchobortserna (se d. o.) nära,
kalla sig själva andliga kristna, tolka
skriften genom inspiration och förkasta
sakramenten. Genom flit, driftighet och nykterhet hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
