Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moltke, Carl - Moltke, Carl Poul Oscar - Moltke, Helmuth Johannes Ludwig von - Moltke, Helmuth Karl Bernhard von - Moltke, Joachim Godske - Moltkenborg - Molto - Moluckerna, Kryddöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
Moltke, C. P. O.—Moluckerna
228
VII:s tronbestigning blev M. jan. 1848
statsminister, utarbetade författningsreskriptet av
28 jan. s. å. och avgick med de andra
ministrarna vid marsrevolutionen s. å. M. var
minister utan portfölj juli—okt. 1851,
minister för Slesvig 1852—54 och sökte dämpa den
nationella kampen genom hårdhänt
byråkra-tism men utan framgång. 1864 avböjde han
att bilda en helstatsministär men var
minister utan portfölj i ministären Bluhme
1864—65. P. E-t.
Moltke, Carl Poul Oscar, greve, dansk
diplomat (f. 1869), sonson till Carl M. Var
först sjöofficer och ingick sedan i diplomatisk
tjänst, var minister i Washington 1908—12
och i Berlin 1912—24. På den senare posten
visade han under de då svåra förhållandena
stor duglighet. 1924—26 var han
utrikesminister i den första danska socialdemokratiska
ministären under Stauning. P. E-t.
Moltke, He 1 m u t h Johannes L u
d-wig von, greve, tysk militär (18 4 8 23/s
—1916 18/e), brorson till H. K. B. v. M.
Deltog i kriget mot Frankrike som
löjtnant, blev 1896
regementschef, 1902
generallöjtnant och chef
för 1 :a
gardesdivisio-nen, 1904
generalkvartermästare och 1906
chef för
generalstaben. Han blev 1906
general av infanteriet
samt jan. 1914
generalöverste. 1906—14
ägnade M. ett
samvetsgrant arbete åt
förberedelserna för ett
eventuellt krig,
sär
skilt ett krig på två fronter. Då kriget bröt
ut, skulle planen, vilken gick i M:s
företrädares, von Schlieffens, anda (se
Belgiskfranska fronten, sp. 1150), tillämpas.
Men redan vid mobiliseringens och
uppmarschens igångsättande uppstod en konflikt
mellan kejsaren och M., och då det verkliga
läget ej stämde med förutsättningarna för
de uppgjorda planerna samt M., vars hälsa
redan förut var försvagad, icke visade sig
vuxen ledningen under slaget vid Marne (se
d. o.), blev följden hans tillbakaträdande som
generalstabschef 14 sept. 1914. Dock kvarstod
han pro forma i befattningen till 3 nov. s. å.
Han blev i dec. s. å. chef för ställföreträdande
generalstaben i Berlin. Hans änka utgav
»Ge-neraloberst von M. Erinnerungen, Briefe,
Dokumente 1877—1916» (1922). M. B-dt.
Moltke, Helmuth Karl Bernhard
von, greve, preussisk generalfältmarskalk
(18 0 0 26/io—91 24/4), son till danske
generallöjtnanten Friedrich Philipp Victor
v. M. (1768-—1845), fick sin första
utbildning i Köpenhamn, blev dansk officer 1818
men lämnade Danmark 1822 och inträdde
som officer i 8:e preussiska inf.-reg:tet. M.
anställdes 1833 vid generalstaben, som han
sedan oavbrutet tillhörde. 1835 blev han
turkisk militärinstruktör, inlade som sådan
stora förtjänster, ledde fästningsbyggnader i
Bulgarien och vid Dardanellerna, for 1838
över till Mindre Asien och följde turkiska
armén under fälttågen mot kurderna (1838)
och egypterna (1839). Återkommen till
Tyskland 1839, användes M. i åtskilliga
general-stabsbefattningar, blev överste 1851 och
generalmajor 1856. I okt. 1857 ställdes han i
spetsen för arméns generalstab och blev 1859
generallöjtnant. Planen för fälttåget mot
Danmark 1864 uppgjordes av M., som blev
prins Fredrik Karls generalstabschef. Den
något djärva men snillrikt uppgjorda planen
för fälttåget mot Österrike 1866 var även
M:s verk, och han fick själv leda utförandet.
Kort före 1866 års krig blev han general av
infanteriet. Under de närmast följ, åren
arbetade M. rastlöst på preussiska
generalstabens utveckling och uppgjorde planer för
arméns samling vid olika krigiska
förvecklingar. Ledningen av fransk-tyska kriget
1870—71 (se d. o.) var M:s sak. Under kriget
fick han grevlig värdighet och utnämndes
1871 til] generalfältmarskalk. M. tog avsked
1888. Tyst och tillbakadragen, utrustad med
ett gott huvud och en skarp blick, förenade
M. med grundliga kunskaper stor
beslutsamhet och kraft i vilja och handling. Som chef
för generalstaben gjorde han denna till en
elitkår. Han var led. av Preussens
Herren-haus (sedan 1878) samt av Nordtyska
förbundsdagen och därefter tyska riksdagen
(sedan 1867). M. utgav flera arbeten om sina
erfarenheter under olika perioder av sitt liv och
hade sin hand med i generalstabsberättelserna
om 1864, 1866 och 1870—71 års fälttåg. 1891—
93 utkommo M:s »Gesammelte Schriften und
Denkwürdigkeiten» (8 bd), 1892—1912 de av
preussiska generalstaben utg. »Militärische
Werke» (13 dir; vissa mindre partier övers,
till sv.), 1925 utgav F. von Schmerfeld
»Aus-gewählte Werke» (4 bd). »Briefe» (1922 och
1924). Biogr. av F. v. d. Goltz (1903), M.
Jähns (2:a uppl. 1906).,— M :s porträtt återges
på vidstående plansch. C. O. N.*
Moltke, Joachim Godske, länsgreve,
dansk statsman (1746—1818), son till A. G. M.
Fick höga ställningar i kollegierna,
avskedades av Struensee 1771 men återkom i tjänst
1772. M. blev 1776 chef för finansstyrelsen,
var 1781—84 statsminister och från 1813 åter
minister. Han ärvde 1792 släktgodset
Bre-gentved. Till de stora jordbruksreformerna
var han motståndare. P. E-t.
Moltkenborg, se G 1 o r u p.
Molto [må’ltå], it., mus., mycket.
Molu’ckerna, Kryddöarna, ögrupper
bland Malajiska öarna (jfr d. o.),
Nederländska Ostindien, mellan Celebes i v., Nya
Guinea i ö., Timor i s. samt Stilla havet i n.
(se karta vid Bortre Indien). Namnet
gavs urspr. åt de vulkanöar, som kanta v.
kusten av Halmahera. Till M. räknas nu vanl.
en nordlig grupp: Halmahera, Batjan (se dessa
ord), Temate, Morotai och Obiöarna m. fl.,
samt en sydlig: Ceram, Boeroe, Amboina och
Bandaöarna (se dessa ord), vidare Sydöstöarna
(Kei- och Aroeöarna, Timorlaoet m. fl.) och
Sydvästöarna; 644,000 inv. (1927), ej
inräknat nederl. Nya Guinea (195,460 inv.), som
administrativt hör till guv. M., före 1923
delat i residentskapen Temate och Amboina.
Huvudstad: Amboina.
Den kedja av vulkanberg, som går genom
Sumatra och Java, fortsätter österut i en
öbåge med ändpunkt på Bandaöarna. ö. här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
