Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Monaco - Monaco (målare) - Monadelphia - Monader - Monadologi - Monaldesco (Monaldeschi), Gian Rinaldo - Mona Lisa - Monandria - Mon-annamitiska el. Mon-khmerspråk - Monark - Monarki
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Monaco—Monarki
238
ett dominerande läge på en i havet
utskjutande, 65 m hög bergplatå med branta, av den
yppigaste subtropiska vegetation täckta
sluttningar. Här märkas det pittoreska
furstliga palatset, katedralen, regeringsbyggnaden,
det ståtliga oceanografiska museet (invigt
1910), längst ute på klippbranten. I skydd av
Monacoklippan ligger M:s hamn och
därinnanför La Condamine med affärs- och
bostadskvarter. På klipporna n. om hamnen
utbreder sig Monte Carlo, det mondäna
turistlivets stad. Dess centrum är den
beryktade spelbanken (Casino, uppfört 1878—
79); nära intill ligga Palais des Beaux-Arts
(konsertsal m. m.), det luxuösa varmbadhuset
och flertalet stora lyxhotell. Till Monte Carlo
ansluter sig på franskt område det snabbt
uppväxande Beausoleil (11.649 inv.). M.
tillhör Rivierans naturskönaste partier och
be-sökes årl. av omkr. 200,000 turister. Dess
största attraktion är spelbanken (grundad
1858), som 1863 förvärvades av Franqois Blanc,
spelhusägare i Homburg. Denne bildade ett
bolag för bankens skötsel och gjorde
storstilade nyanläggningar, det nuv. Monte Carlo.
Efter hans död (1877) leddes företaget av
sonen Camille Blanc till 1922. Det är M:s
förnämsta inkomstkälla och erlägger f. n. en
årlig koncessionsavgift av 80,000 pd st. M:s
medborgare äga ej tillträde till spelsalarna
men åtnjuta i stället skattefrihet. Av inv.
äro blott omkr. 1,500 infödda el.
naturalise-rade monegasker, övriga äro främlingar,
mest italienare och fransmän. Rättskipning
och undervisning äro ordnade efter franskt
mönster. M. är säte för Internationella
hydrografiska byrån (se Internationella
byråer) och Oceanografiska institutet (se
d. o.); det senare förvaltar, utom den
lik-nämnda institutionen i Paris, det berömda
oceanografiska museet (med bibliotek och
stora akvarier). M. har även ett
antropolo-giskt museum (förhistoriska fynd från M. och
Mentonegrottorna). M. tillhör franska
tullområdet; post, telegraf och telefon samt
hamnväsen administreras av Frankrike.
Flaggan avbildas på pl. vid art. Flagga. S. F.
M:s regent är en furste, tillhörande huset
Grimaldi (se d. o.), formellt konstitutionell
monark, då han enl. 1911 införd författning
delar lagstiftningsmakten med ett på 4 år
genom allmän rösträtt valt nationalråd på
21 led. I praktiken har dock fursten det
dominerande inflytandet, i synnerhet som han
av spelbankens arrendeavgift bestrider M:s
statsutgifter. — Monaeci portus nämnes av
senare latinska författare. Från 1300-talet
har platsen tillhört släkten Grimaldi, som
på 1500-talet antog furstetitel. 1793
förenades M. med franska republiken men återgavs
släkten Grimaldi 1814. Det ställdes 1815
under Sardiniens beskydd och 1860 under
Frankrikes. 1865 förenades M. med det franska
tullområdet. Bland M:s furstar märkes A
1-b e r t (se d. o., sp. 409). Han efterträddes
1922 av sonen L o u i s II (f. 1870 12/7 i
Baden-Baden). Tronföljare är dennes adoptivdotter,
Charlotte, hertiginna av Valentinois (f. 1898
30/9), 1920 g. m. greve Pierre de Polignac
(f. 1895 24/io), sedan 1920 prins av Monaco.
På senare år ha flera gånger slitningar
mellan fursten och befolkningen förekommit.
Litt.: G. Saige, »M.» (1898); P. Macey,
»Statut International de M.» (1913); L. H.
Labande, »Histoire abrégée de la principauté
de M.» (s. å.); Farnet, »France et M.» (1916);
J. G. Richert, »M.» (på sv. 1923). J. F. N.*
Monaco [må’nakå], italiensk målare (1371
—1425), se L o r e n z o.
Monade’lphia, bot., se Linnés
sexualsystem.
Monader (grek. mona’s, enhet, det enkla),
filos., enkla, odelbara beståndsdelar, vanl. i
motsats till atomerna fattade som
immateriella kraftcentra el. förnimmande väsen, av
vilka verkligheten tänkes bestå. Jfr Bruno
och L e i b n i z. G. O-a.
Monadologi, filos., monadlära; en av
Leib-niz’ skrifter.
Monaldesco [månalde’sko] (Monalde’schi),
Gian Rinaldo, markis, italiensk
politiker, mest känd genom sina förbindelser med
exdrottning Kristina av Sverige. Då hon 1656
bröt sin intima förbindelse med Pimentelli
och hela det spanska partiet samt slöt sig
till Frankrike, inträdde M., som tillhörde det
franska partiet i Rom, i hennes tjänst och
blev hennes överstallmästare och intime
förtrogne. Han åtföljde henne på hennes resa
till Frankrike 1657. Under vistelsen här
inträffade M:s tragiska död. Han mördades på
Kristinas befallning och under upprörande
omständigheter i Fontainebleau (10 nov. 1657).
Orsaken till mordet var sannolikt, att M. till
Spanien förrått de planer på Neapel Kristina
vid denna tid hyste. Händelsen gjorde ett
ohyggligt intryck, mest i Frankrike, där
Kristina därigenom gjorde sig omöjlig, men även i
andra länder, icke minst i Sverige. Kristina
tillbakavisade dock klandret med stolt förakt
och hävdade energiskt sin rätt som suverän
drottning att bestraffa brottsliga tjänare.
Litt.: A. Franklin, »Christine de Suède et
1’assassinat de M.» (1912). (G. J-n.)
Mona Li’sa fmå’na-], se Lionardo da
V i n c i, sp. 1288 oeh bild på plansch.
Mona’ndria, bot., se Linnés
sexualsystem.
Mon-annamltiska el. Mon-khmerspråk,
en grupp monosyllabiska språk, omfattar
an-namitiska, kambodjanska el. khmer, mon (se
d. o.) m. fl. bortreindiska språk, möjl.
sammanhängande med kinesiskan och de
tibeto-burmanska språken. Jfr E. Kuhn, »Beiträge
zur Sprachenkunde Hinterindiens» (1889; i
Sitzungsberichte der Bayerischen Akademie
der Wissenschaften). J. Ch-r.
Mona’rk (grek. mo’narchos),
envåldshärs-kare; regent i en monarkisk stat. Jfr
Monarki. — Adj.: Mon a’r k i s k. —
Monark i’s t, anhängare av monarkiens
statsform.
Monarki (grek. monarchi’a, av mo’nos,
ensam, och arché, välde), envälde (jfr d. o.) i
vidsträckt mening; i allm. om en statsform,
där statsöverhuvudet innehar sin ställning på
livstid utan juridiskt ansvar. Man skiljer
mellan ärftlig m., då medlemmarna av en
viss släkt enl. arvsordning efterträda
varandra i styrelsen, och valmonarki, då
monarken utses genom val; det senare
förekommer icke i någon modern stat. Då
monarkens befogenhet i princip är obegränsad,
kallas m. absolut el. oinskränkt; då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
