Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Monarki - Monarkianer - Monarkomaker - Monasterium - Monastir - Monazit - Mon bijou - Monbuttu (Mangbetu) - Monceaux, Paul - Moncey, Jeannot de, hertig av Conegliano - Monck, George - Moncullo (M’Kullo, Monkullo) - Mond, sir Alfred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
Monarkianer—Mond, A.
240
även andra statsorgan med vissa befogenheter
finnas, föreligger en inskränkt el.
konstitutionell m. Vanligast i nutiden är
den parlamentariska m., då de
monarken rättsligen tillkommande
befogenheterna i realiteten utövas av en ansvarig
regering, som ser sitt främsta stöd i
folkrepresentationen el. någon del av denna. (H. T-n.)
Monarkianer, en vid slutet av 2:a årh. inom
gamla kyrkan framträdande riktning, som
mot gnostisk triteism och logoslära ville hävda
Guds enhet och allenavälde (monarchi’a).
Somliga, de s. k. adoptianerna, betraktade
Kristus som en blott människa, uppfylld av
en opersonlig gudomlig kraft (dy’namis) el. så
att säga adopterad av Gud. Andra, de
moda-listiska m. (p a t r i p a s s i a n e r n a),
menade, att Kristus (sedermera också Anden)
blott vore ett sätt (mo’dus), på vilket Gud
själv framträdde. Jfr Antitrinitarier
och Kristologi. E. Nwn.
Monarkomäker (av grek. mo’narchos,
en-våldshärskare, och ma’che, strid), en grupp
franska, skotska och spanska skriftställare i
slutet av 1500-talet, som bekämpade den
absoluta monarkien och hävdade folksuveräniteten
samt i sina stridsskrifter t. o. m. förordade
tyrannmord. Jfr R. Treumann, »Die
Monar-chomachen» (1895).
Monastèrium, kloster, klosterkyrka.
Monastir, stad i Sydserbien, Jugoslavien,
se B i t o 1 j.
Monazit, ett vanl. gult, brunt, rött el.
grönt, hartsglänsande, monoklint
kristalliserande mineral, som utgöres av ett
torium-haltigt (V2—20 % Th O2) fosfat av cerium
m. fl. sällsynta jordartsmetaller med
hårdheten 5—5,5 och spec. v. 4,77—5,47. M.
förekommer dels i graniter och pegmatiter, dels
som ur dylika bergarter utvittrad lös sand.
De ekonomiskt viktiga fyndigheterna utgöras
av sådan monazitsand. Marknadspriset
bestämmes av toriumhalten (i den saluförda
produkten vanl. 6—10 % Th O2).
Världspro-duktionen 1927 var omkr. 500 ton m., mest
från Brasilien (Espirito Santo och Bahia) och
Indien (Travancore). Se även Cerit och
T o r i u m. N. Zn.
Mon bijou [mä bi$o’], fr., se B i j 0 u.
Monbu’ttu (Mangbetu), en grupp rätt
heterogena men genom en härskande klan till
en enhet sammanhållna stammar, omkr. 1
mill., mellan övre Uelle och Aruvimi i
Belgiska Kongo. Deras närmaste grannar i n.
äro asande (niam-niam, se d. o.). Språkligt
höra de till Sudanfolken, dock visar
ordbildningen starka spår av bantuinflytande. Till
sitt yttre äro däremot de äkta m. mera
Ijus-hyade än negrerna och ha ofta rikligare
skäggväxt än dessa (hamitisk inblandning?).
Jfr färgpl. Afrikanska folk (bd I, vid sp.
224). Bananen är huvudnäring; förr voro de
även, vilket framgår av Schweinfurths
skildringar, ivriga kannibaler. M. äro skickliga
smeder, krukmakare och husbyggare. Hyddorna
äro rektangulära, och särskilt berömda äro de
väldiga, öppna församlingshusen. Innan m.
kommo under belgisk kontroll, ägde de en
rätt stark statsbildning med despotiskt
regerande storhövdingar i spetsen. — Litt.:
Schweinfurths (1870) och Junkers (1889—91)
reseskildringar; C. von Overbergh, »Les
mangbetu» (»Collection de monographies
eth-nographiques», 4, 1909); H. Baumann, »Die
materielle Kultur der Azande und
Mangbetu» (Baessler-Archiv, bd XI, 1927, med
litt.-förteckn.). K. G. L.
Monceaux [måså’], Paul, fransk
litteraturhistoriker (f. 1859), prof, i Alger 1884,
senare prof, i latinsk litteraturhistoria vid
College de Erance. Han har bl. a. utgivit
praktverket »Restauration d’01ympie» (1889; tills,
m. arkitekten V. Laloux), »Histoire littéraire
de 1’Afrique chrétienne» (7 bd, 1901—23)
samt den populära »La vraie légende dorée.
Relations de martyre» (1928). J. C.*
Moncey [måsä’], J e a n n o t de, hertig av
Conegliano, fransk krigare (1754—1842).
Var advokatson, utmärkte sig i
revolutionskrigen och blev 1794 divisionsgeneral. Han
bistod Napoleon vid brumairekuppen 1799 och
deltog 1800 i slaget vid Marengo. 1801 miste
M. för en tid sitt befäl men blev 1804
marskalk och 1808 hertig. M. deltog från 1808
i kriget i Spanien. Efter restaurationen blev
M. 1814 generalinspektör för gendarmeriet
och pär, var 1823 armékårschef under kriget i
Spanien och blev efter julirevolutionen 1830
guvernör i Invalidhotellet. Fr. biogr. av
hertigen av Conegliano (1901).
Monck [marjk], George, se Albemarle.
Moncullo (M’K ullo, M 0 n k u 11 o), nära
Massaua i ital. kolonien Eritrea (se karta vid
d. o.), var Evangeliska fosterlandsstiftelsens
första missionsstation i Östafrika, gr. 1879 av
missionär B. Lundahl och länge ett centrum
för missionen men har numera knappast
någon betydelse. G. Lbrg.
Mond [månd], sir A 1 f r e d, sedan 1928
vis-count Melchett, engelsk industriman och
politiker (1868—1930), son till L. M. Blev
1894 advokat och 1895 en av direktörerna i
firman Brunner, Mond
and co., senare även
styrelseordf. i Mond
Nickel co. och ledare
av nickeltrusten. Han
var 1906—10, 1910—
23 och 1924—28 led.
av underhuset och
tillhörde där till 1926
det liberala partiet
men slöt sig sedan,
missnöjd med Lloyd
Georges jordprogram,
till de konservativa.
Dessförinnan hade han
länge tillhört Lloyd Georges intima politiska
vänkrets och suttit i hans kabinett dec. 1916
—okt. 1922, först som minister för
offentliga arbeten, från april 1921 som
hälsovårds-minister. Han blev baronet 1912 och pär
(viscount Melchett) 1928. I tillkomsten av
»skyddsavgifter» (1920) till den brittiska
kemiska industriens stöd hade han betydande
andel, och mot slutet av sin levnad var han
anhängare av tullskyddsprogrammet
»frihandel inom riket». Stort uppseende väckte M:s
initiativ 1928 till en konferens mellan
arbetsgivare och fackföreningsledare om samverkan
för gemensamma intressen och åtgärder för
tryggande av största möjliga arbetsfred.
Denna s. k. m o n d i s m vann efterföljd även
utomlands, bl. a. i Sverige. M. verkade ivrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
