Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Monmouth (grevskap) - Monmouth, hertigtitel (James Scott) - Monnier, Édouard Henri - Monnier, Henri - Monnika, Monica - Mono- - Monoapparaten - Monoceros - Monochamus - Monocotyledoneae, Monocotyledones - Monod, Adolphe - Monod, Gabriel - Monodi - Monodon - Monoecia - Monofysiter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
Monmouth—Monofysiter
254
kvkm, 469,030 inv. (1926). M. är rikt på
stenkol; även järnmalm bryts. Järn- och
stålindustri. Skildes från Wales 1536.
Huvudstad: Monmouth (5,209 inv. 1926).
Monmouth [må’nmop], hertigtitel, 1663
förlänad James Seott (1649—-85), oäkta son
till engelske konungen Karl II och Lucy
Walters. Han togs 1662 till hovet och
förmäldes 1665 med den
rika skotska
arvta-gerskan Anne Seott,
dotter till earlen av
Buccleuch, varvid han
antog familjenamnet
Snott och upphöjdes
till hertig avBuccleuch
(se d. o.). Mycket
populär, ifrågasattes
han till tronföljare av
dem, som ville
utesluta konungens
katolske broder Jakob
från tronen, vilket
föranledde konungen att tidtals förvisa
honom. Sedan en protestantisk mordkomplott
mot konungen, den s. k.
Ryehousekonspiratio-nen (uppkallad efter Rye house i
Hertford-shire, där mordet skulle förövas 1683),
misslyckats, flydde M. 1684 till Nederländerna.
Efter Jakob II:s tronbestigning gjorde han
1685 ett försök att vinna kronan men
misslyckades, tillfångatogs och avrättades 15 juli
s. å. Litt.: G. Roberts, »Life, progresses and
rebellion of James, duke of M.» (2 bd, 1844),
och A. Fea, »King M.» (1901). (L-ts.)
Monnier [månie’], É d o u a r d Henri,
fransk teolog (f. 1871), fil. och jur. lic. samt
teol. dr, blev 1897 kyrkoherde vid Église
ré-formée de 1’Étoile och 1919 prof, vid Faculté
libre de théologie prdtestante i Paris. M. är
en av franska protestantismens främsta
nutida teologer och kyrkoledare. Skr. bl. a.:
»La mission historique de Jésus» (1906; 2:a
uppl. 1914), »Qu’est-ce que la Bible?» (1909;
2:a uppl. 1914), »Vers 1’union des églises. La
conférence universelle de Stockholm» (1926)
och »Essai sur la rédemption»
(Olaus-Petri-föreläsningar 1924; 1929). Hg Pl.
Monnier [månie’], Henri, fransk
tecknare och författare (1805—77). M., som
tidigt vann popularitet med sina
karikatyralbum från restaurationstidens Paris, gav
genom ett av dessa, »Scènes populaires» (1830),
namn och burskap åt »M. Joseph Prudhomme»,
som blivit ett appellativ för den parisiska
borgarbrackan intill senaste tid. Han
utnyttjade typen i komedien »Grandeur et
déca-dence de M. J. Prudhomme» (1853) och
romanen »Mémoires de M. J. Prudhomme» (1857).
Monogr. av G. Champfleury (1879). Kj. S-g.
Mo’nnika, Mo’nica, helgon (332—388), född
av kristna föräldrar, g. m. dekurionen
Patri-cius i Tagaste i Numidien, änka vid 40 år,
hade flera barn, bl. a. kyrkofadern
Augustinus. I sina »Confessiones» ägnar han
henne en tacksam hyllning som en god,
förståndig och. framför allt efter hennes
beröring med Ambrosius, kristligt from moder
och uppfostrarinna, som övade ett stort och
välgörande inflytande på honom. Hon fick
uppleva glädjen att se honom omvänd och
döpt (387) men dog kort därefter. M.
fram
står som idealet för den kristna modern och
har som sådan ofta behandlats i litteraturen.
Hennes dag är 4 maj. Litt.: J. Nörregaard,
»Augustinus väg till kristendomen» (1928); se
Augustinus. A. G-w.
Mo’no- (av grek. mo’nos, en, ensam), i
sammansättningar = en-, ensam-.
Monoapparaten, av svenske bergsingenjören
Olof Rodhe (f. 1879) uppfunnen, automatisk
apparat för kontinuerlig analys av rökgaser.
M. bar stort värde för den systematiska
eld-ningskontrollen vid industrieldstäder, ss.
ång-panneanläggningar o. dyl. G. H-r.
Mono’ceros, astron., se Stjärnor.
Monocha’mus, zool., se Långhor ningar.
Monocotyledöneae, Monocotyledönes, bot.,
se Monokotyledoner.
Monod [månå’], A d o 1 p h e, fransk
reformert teolog (1802—56). Blev efter studier i
Genève och pastoral verksamhet i Neapel och
Lyon (avsatt 1832 på grund av ultraortodox
aggressivitet) teol.
prof, i Montauban 1836
och pastor vid
Ora-toirekyrkan i Paris
1847. Tidigt känd som
en väldig
väckelsepredikant, vann han
genom sin djupa
personlighet och andliga
vältalighet anseende
som Frankrikes
främste predikant under
1800-talet. Hans
»Ser-mons» utgåvos 1843
(3:e uppl., i 4 bd,
1860). Ett stort antal av M:s skrifter (spridda
predikningar m. m.) är övers, till sv. 1885
utgåvos i 2 bd »A. M., souvenirs de sa vie»
med urval ur M:s brevväxling (3:e uppl. 1898).
Litt.: F. Dahlbom, »A. M. som predikant»
(1923). E. Nwn.
Monod [månå’], Gabriel, fransk
historiker (1844—1912). Som dir. för École des
hautes études, föreläsare vid École normale
supérieure samt prof,
vid Paris’ univ. och
Collège de France
utövade M. ett
genomgripande inflytande.
Bland hans skr.
märkas studier till den
äldre franska
medeltidens och den moderna
franska
historiografiens historia samt en
instruktiv vägledning
för studiet av fransk
historia,
»Bibliogra-phie de 1’histoire de
France» (1888). 1876 grundade han Re-
vue Historique, som han redigerade till sin
död. T. H-r.*
Monodi, enstämmig sång utan självständigt
utfört ackompanjemang; entonig recitation,
som brukades inom den äldsta operan (omkr.
1600—50). T. N.
Mo’nodon, zool., se Valar.
Mon6e’cia, bot., se Linnés
sexualsystem.
Monofysiter (av grek. mo’nos, en, och fy’sis,
natur), beteckning förde riktningar inom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
