Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Monofysiter - Monogami - Monografi - Monogram - Monograptus - Monogynia - Monoika växter - Monokarpisk - Monokel - Monoklin - Monoklina systemet - Monokocker - Monokord - Monokotyledoner, Enhjärtbladiga växter - Monokrom - Monokulär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255 Monogami-
gamla kyrkan, som i motsats till den i
Chal-kedon 451 fastställda läran om två naturer
i Kristi person hävdade en enda natur. De
fortsätta tidigare tankegångar (se K r i s t
o-1 o g i). Den inflytelserike kyrkofursten
Ky-rillos av Alexandria ansåg, att man
visserligen rent abstrakt kunde skilja mellan två
naturer, men in concreto ägde en »hypostatisk
enhet» rum, varvid den mänskliga naturen
fattades på ett opersonligt sätt, så att säga som
logos’ klädedräkt. Den »monofysitiska»
tendensen ligger däri, att — trots talet om de
två naturerna — den mänskliga
individualiteten prisgivits för att vinna personenheten.
Hos alexandrinen Eutyches träder detta
»monofysitiska» drag ännu tydligare fram: han
förnekar, att Kristi mänskliga natur vore
av samma art (homousios) som vår, samt
förfäktade, att man visserligen före men icke
efter människoblivandet kunde tala om två
naturer. Chalkedondogmen fastslog nu, att
Kristus vore en person i två naturer (i
överensstämmelse med den västerländska
traditionen och terminologien), vilka voro — mot
Eutyches — förenade utan
sammanblandning el. förvandling men också — mot
Nesto-rius (se d. o.) — på ett oupplösligt och
oskiljaktigt sätt. Denna formel kunde ej göra slut
på stridigheterna. Den österländska
majoritetens tänkesätt gick i kyrillisk riktning.
Kejsar Zenos edikt »Henotikon» från
482 gjorde medgivanden i monofysitisk
riktning men lyckades varken tillfredsställa de
ortodoxa anhängarna av Chalkedonformeln
el. de strängare m. lustinianus I (reg. 527—
565) försökte till en början undertrycka m.
men slog snart in på en politik, som genom
tillmötesgående sökte återställa freden:
Chalkedondogmen skulle upprätthållas men tolkas
i kyrillisk anda. Som ett medgivande åt m.
lät lustinianus sanktionera formeln »Gud
korsfäst för oss» samt ombesörjde
fördömandet av tre bland den antiokenska skolans
främsta teologer. Konsiliet i Konstantinopel
(553) instämde i denna dom, en seger för dem,
som ville söka tolka Chalkedonbeslutet i
kyrillisk mening. Emellertid lyckades man dock
ej vinna m., som f. ö. alltmera splittrade sig
i inbördes fientliga riktningar. På
monofysitisk grund bildades småningom separata
kyrkosamfund, näml, de syriska j a k o b
i-ternas kyrka (efter Jakob Baradaeus)
samt de k op t i s k a, abessinska
(etiopiska) och armeniska kyrkorna. De
monofysitiska stridigheterna fortsattes i de
monergistiska och monoteletiska. Jfr de
dogm-historiska handböckerna av A. v. Harnack,
R. Seeberg och F. Loofs samt J. F.
Bethune-Baker, »An introduction to the early history
of christian doctrine» (1903). G. A-n.
Monogami (av grek. mo’nos, en, och ga’mos,
äktenskap), engifte, äktenskap mellan en
man och e n kvinna. Jfr Polyandri,
Po-lygami och Äktenskap.
Monografi, skrift om ett enstaka föremål,
e n person, ett avgränsat ämne.
Monogra’m, namnchiffer (se Chiffer),
bestående vanl. av för- och tillnamnets
begynnelsebokstäver, hopslingade el. på annat sätt
sammanställda. Stundom bildas ock ett m.
av en enda bokstav. I synnerhet äldre tiders
målare, kopparstickare och konsthantverkare
Monokulär 256
signerade gärna sina arbeten med m.
Spegelmonogram, då bokstaven (resp,
bokstäverna) förekommer både rättvänd och
»avspeglad», bakvänd. Se t. ex. Nordisk
Familjeboks eget monogram på försättsbladen och på
titelbladet. — Monogrammister kallas
sådana renässansmästare, vilkas namn äro
okända el. antydda endast genom deras m. Jfr
Bomärke och Kristu smonogram.
Monogra’ptus, paleont., se Graptoliter.
Monogynia, bot., se Linnés
sexualsystem.
MonöPka växter, bot., se E n b y g g a r e.
Monoka’rpisk, bot., se Hapaxant.
Mono’kel, enkellornjett, ögonglas, avsett att
inklämmas i ögonvrån.
Monoklln kallas en växt med tvåkönade
blommor. Se P o 11 i n a t i o n.
Monokllna systemet, se Kr i sta 11 sys t em.
Monoko’cker, se Bakterier, sp. 730.
Monoko’rd, akustiskt instrument, bestående
av en sträng, spänd över en resonanslåda;
under strängen finnes på locket en graderad
skala, utvisande den indelning strängen skall
ha för att vissa angivna intervaller skola
erhållas. Ett el. flera flyttbara stall mellan
sträng och lock reglera tonerna. M. anses ha
givit upphov till klavikordet och den liggande
cittran. Litt.: S. Wantzlaeben, »Das M.»
(1911). T. N.
Monokotyledöner, Enhjärtbladiga
växter, Monocotyledöneae (Monocotyledönes), den
ena stora avd. av angiospermerna,
kännetecknad av att i växtämnet endast finns
ett hjärtblad, vilket vid groningen stannar
kvar innanför fröskalet och hos de flesta
tjänar till att uppsuga frövitan, hos några
som magasin för näring. M. äro vanl.
fleråriga örter, sällan träd (t. ex. palmerna).
Kärlsträngarna äro slutna och ligga oftast
utan bestämd ordning spridda i stammen.
Kambiummantel saknas (undantag hos
drak-blodsträden), och någon betydligare årlig
tillväxt i tjocklek (som hos dikotyledonerna)
äger därför ej rum i stammen. Bladen äro i
regel spiralställda. Blommorna äro oftast
tre-taliga (3 + 3 hylleblad, 3 + 3 ståndare och 3
fruktblad), sällan två- el. fyrtaliga. Frövita
finns hos de flesta. Geologiskt äro m. yngre
än dikotyledonerna, och de anses härstamma
från dessa; närmast ansluta de sig till ser.
Polycarpicae. G. M-e.
Monokrom [-krå’m] (av grek. mo’nos, en,
och chröma, färg), enfärgad; målning,
teckning el. dyl. i olika nyanser av samma färg,
med vitt (undantagsvis även gult el. guld) för
de högsta dagrarna (jfr Camaieu och
Ljusdunkel). Monokroma målningar
fö-rekommo inom dekorationskonsten både under
renässansen och senare, särskilt som
imitation av reliefer i marmor och brons. En
monokrom undermålning, »grått i grått», med
all säkerhet mestadels i tempera som underlag
för oljefärgen, är fr. o. m. renässansen t. o. m.
1600-talet oftast bruklig som underlag för
oljefärgen. — Grafiska konstalster äro i regel
monokroma. — Monokromätisk,
enfärgad; som utsänder (reflekterar,
genomsläpper) endast en enkel (homogen) färg. Jfr
även Ljusfilter. A-e K-n.
Monokulär, fys., avsedd för ett öga (om
optiska instrument, t. ex. tub och mikro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
