Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Monopol - Monopolisera - Monopsykism - Monosjön - Monosulfopersyra el. Caros syra - Monosyllabisk - Monosyllabiska språk, Enstaviga språk - Monoteism - Monoteist - Monoteleter - Monoton - Monotremata - Monotropa - Monotropi - Monotyp - Monotype - Monrad, Cally - Monrad, Ditlev Gothard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
Monopolisera—Monrad, D. G.
260
i de fall, då sålunda m. äro oundvikliga el.
nyttiga, använda till buds stående medel för
att hindra de skadliga verkningarna av m.
att göra sig gällande. D. D.
Monopolisera, göra till föremål för ett
monopol (se d. o.).
Monopsyki’sm, åsikten, att alla individuella
själar äro modifikationer av en enda
universell själ, världssjälen. S-e.*
Monosjön [måtkniTu-], avloppslös saltsjö i
ö. Kalifornien, 200 km ö. om San Francisco,
U. S. A.; 226 kvkm, 1,900 m ö. h., 46 m djup.
M. hade under istiden en areal av mer än 800
kvkm, dess strandlinje låg 207 m högre än nu,
men den var även då avloppslös.
Monosulfopèrsyra el. Caros syra utgör
huvudbeståndsdelen i Caros reagens. M. bildas
vid elektrolys av stark svavelsyra el. genom
behandling av kall konc. svavelsyra med
väte-superoxid och verkar mycket kraftigt
oxiderande. Dess formel är H2SOg. I. B.
Monosylläbisk, enstavig.
Monosyllabiska språk, Enstaviga språk,
se Språk.
Monotei’sm, tro på en enda personlig gud,
som samtidigt innebär förnekande av andra
gudars tillvaro, till skillnad från p o 1 y t
e-i s m (mångguderi) och p a n t e i s m, tron på
en i världen inneboende opersonlig gudomlig
makt. Inom den polyteistiska hedendomen
framträder flerstädes en dragning till m. En
gud dyrkas ensamt framför alla andra och
blir småningom även för tanken den ende.
Så betraktas inom hinduismen Visnu el. éiva
ofta av sina trogna som Isvara, »Herren»,
världens ende skapare och styresman; andra
gudar äro blott höga himmelska väsen, varken
odödliga el. allsmäktiga. För Zarathustra är
Ahuramazda den ende guden, den äldre
folkreligionens gudar bli onda andar. Teologisk
spekulation skapar stundom ett slags m.
genom att framställa de olika gudarna som
uppenbarelseformer av ett och samma
gudomliga väsen. I Grekland har tankens krav på
en enhetlig världsordning redan hos
Xenofa-nes lett till tron på en enda gud, som »utan
möda styr alltet med sin tankes kraft». För
den filosofiska spekulationen är visserligen
den ende guden ofta blott en opersonlig kraft,
men upplyst fromhet känner honom även som
fader och herre. Mot antikens slut omfatta
bildade hedningar allmänt en monoteistisk
gudstro, för vilken folktrons många gudar
blott äro mäktiga andeväsen el. namn och
uppenbarelseformer för den ende guden.
Enastående är utvecklingen till m. i Israel. Ur
tion på Jahve som rättfärdighetens och den
sedliga ordningens världsmakt har den
profetiska m. vuxit fram. Först hos
Deutero-Je-saja leder vissheten om Jahves enastående
ställning till ett klart förnekande av andra
gudars tillvaro. Från judendomen ha
kristendomen och islam tagit m. i arv. T. A-æ.
MonoteFst, anhängare av monoteism (se
d. o.). — Adj.: M o n o t e i’s t i s k.
Monoteléter, ett parti inom den grekiska
kyrkan, vilket, med bibehållande av läran om
två naturer hos Kristus, sökte vinna
mono-fysiterna (se d. o.) för kyrkan genom att hos
Kristus antaga blott ett gudamänskligt
verkningssätt (m o n e r g i s m, av grek.
ene’r-geia) el. blott e n vilja. Kejsar Herakleios
ut
färdade 638 ett edikt, »Ektesis», varigenom den
monoteletiska läran påbjöds. Men de många
protesterna däremot nödgade kejsar
Con-stans II att återtaga »Ektesis», varemot han
648 utgav ett annat edikt, »Typos», vari alla
strider om Kristi verksamhetssätt och hans
vilja förbjödos. Slutligen sammankallade
kejsar Konstantin Pogonatos 680 det 6:e
ekumeniska kyrkomötet i Konstantinopel, där
det fastställdes, att hos Kristus funnes två
viljor och två verkningssätt, dock så, att den
mänskliga viljan vore underordnad under och
lydde den gudomliga. G. A-n.
Monoton [-tä’n], entonig, enformig. —
Monotoni, entonighet, brist på böjlighet och
skiftningar i tonfallen i en röst.
Monotrèmata, zool., se Kloakdjur.
Mono’tropa, bot., se Tallört.
Monotropl, se A 11 o t r o p i.
Monotyp, gammal benämning på matris
inom galvanotekniken (se d. o., sp. 358).
Monotype [månotäPp], eng., se S
ättmas k i n.
Mo’nrad, C a 11 y, norsk sångerska (f. 1879
31/7), sondotter till M. J. M. Har endast
tillfälligtvis sjungit på teater (t. ex. i
Stockholm, Oslo, Berlin) men vunnit så mycket
mera beaktande som romanssångerska, där
hennes välskolade, mjuka röst och
konstnärliga gestaltningsförmåga ypperligt kommit
till sin rätt. Hon har med stor framgång
sjungit i Skandinavien och Tyskland. T. N.
Mo’nrad, Ditlev Gothard, dansk
biskop och politiker (1811 24/n—87 28/3). Blev
student 1830, teol. kand. 1836, fil. mag. 1838
och fil. dr 1854. M. rörde sig i tidens liberala
kretsar, kom 1839 in
i den aktiva politiken,
var 1840—41 medred.
för Fædrelandet och
1843—46 redaktör för
Dansk Folketidende.
1846 blev han präst
i Vester Ulslev på
Lolland, men
marsrörelsen 1848 kallade
honom fram i första
ledet. Han var
natio-nalliberal och lutade
i den nationella
frågan åt helstatspoliti-
ken men stod på yttersta vänstra flygeln i
frågan om valrätten i den nya författningen.
M. blev kultusminister i marsministären och
utarbetade tills, m. O. Lehmann det första
grundlagsutkastet i utpräglat demokratisk
anda. Han avgick som minister nov. 1848
och blev 1849 biskop på Lolland-Falster,
men genom sin agitation i tal och skrift
bidrog han mycket till att junigrundlagen
genomfördes i starkt demokratisk form. 1849
—65 var M. med ett kort avbrott led. av
folketinget och sökte medla mellan riksdagen
och de konservativa ministärerna. 1855 blev
han överskoldirektör och departementschef i
kultusministeriet, 1858 dir. där, var maj—dec.
1859 kultusminister under Hall, febr. 1860—
sept. 1861 inrikesminister och febr. 1860—dec.
1863 kultusminister under denne. Med sin
stora sakliga och oratoriska begåvning
utförde han dessa år ett väldigt parlamentariskt
arbete. Han övertog dec. 1863 bildandet av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
