Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Monrad, Ditlev Gothard - Monrad, Johan - Monrad, Marcus Jacob - Monreale - Monrepos - Monro, sir Charles Carmichael - Monro el. Munro, Robert - Monroe, James
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
Monrad, J.—Monroe
262
en ny ministär, då ett samarbete mellan
Kristian IX och Hall visat sig omöjligt. Mot sina
mest betydande tidigare kollegers önskan
påtog sig M. härmed ett oerhört ansvar, som
han icke visade sig vuxen. Han var
konseljpresident, finansminister och minister för
Holstein dec. 1863—juli 1864 samt
utrikesminister dec. 1863—jan. 1864 och april—juli
1864. Krigets utbrott kunde icke hindras,
och Dannevirkes sakligt välgrundade
utrymning kort efter gjorde både M., konungen och
de Meza till föremål för icke oberättigade
angrepp för brist på klarhet och samarbete.
Då Londonkonferensen i juni krävde ett
avgörande, överlämnade M. detta till konungen
och ville därefter fortsätta kriget men
avskedades i juli av konungen. 1865—69 uppehöll
han sig på Nya Zeeland, där han sysslade med
jordbruk, var 1869—71 präst i Bröndbyöster
vid Köpenhamn och från 1871 åter biskop på
Lolland-Falster. Han skrev om politik i
tidningar och böcker, bl. a. »Om politiske
dröm-merier» (1870), sökte flera gånger bli vald
till riksdagen och var 1882—86 medlem av
folketinget, där han förgäves sökte medla
mellan högern och vänstern. Som dialektiker
och glänsande talare står M. högt i Danmarks
historia; som politiker nådde han aldrig full
behärskning. Litt.: Aage Friis, »D. G. M:s
deltagelse i begivenhederne 1864» (1914); F.
Nörgaard, »D. G. M.» (1918); E. Skram i
Sön-derjydske Aarböger 1925; Harald Nielsen,
»Mænd og deres gerning» (1929). P. E-t.
Mo’nrad, J o h a n, dansk memoarförfattare
(1638—1709). Var av borgerlig släkt men
adlades efter sitt giftermål 1682 med den
förnäma och rika Mette Sophie Krabbe. M. var
1683—91 landsdomare på Fyn och fick 1688
titeln etatsråd. Han ägnade sig sedan åt
skötseln av hustruns skånska gods Häckeberga.
M. har efterlämnat memoarer (utg. 1888 av
S. Birket Smith), som, ehuru präglade av stor
självgodhet, äro fängslande genom sina för
tiden märkliga, friska naturskildringar och en
impressionistisk stil. Litt.: R. Paulli i
»II-lustreret dansk litteraturhistorie», I (1929);
Personhist. Tidskr. 1929, s. 251 ff. B. H-d.
Mo’nrad, Marcus Jacob, norsk filosof
(1816—97). Blev teol. kand. 1840, fästes 1841
som stipendiat vid Kristiania univ., studerade
i Berlin Schelling och Hegel, återkom som
fullblodshegelian 1844, blev 1845 lektor och
1851 prof, i filosofi. Utgav »Tolv
forelæs-ninger over det skjönne» (1859; 2:a uppl.
1873), »Tankeretninger i den nyere tid»
(1874), »Udsigt over den höiere logik» (1881).
Hans huvudverk är »Æsthetik» (2 bd, 1889—
90), ett av den Hegelska skolans mera
betydande bidrag till konstfilosofien. Under sina
senare år sysslade M. mycket med
religionsfilosofi. Hans inflytande vid univ. var en hel
mansålder överväldigande; filosofiska
riktningar, som voro honom misshagliga, sökte
han, ej utan framgång, hålla fjärran från
dess lärostolar. Även utanför de akademiska
kretsarna var M. länge en makt i utpräglat
konservativ riktning. K. V. H.*
Monrea’le [mån-], stad på Sicilien, 8 km
s. v. om Palermo, på kammen av Monte
Ca-puto; 24,507 inv. (1925). Normandisk katedral
från 1100-talet och ett gammalt
benediktin-kloster med berömd korsgång.
Monrepos [märapå’], fideikommissegendom
med naturskönt läge invid Viborg, Finland,
innehas sedan 1788 av friherrliga ätten Nicolay.
Större delen med där befintliga förstäder
exproprierades 1921 av Viborgs stad för
möjliggörande av stadens utvidgning; endast
karaktärsbyggnaden och parken återstå.
Stort bibliotek samt betydande samling av
målningar och kopparstick. O. Brn.
Monro [monråu’ el. ma’nråu], sir Charles
Carmichael, engelsk general (f. 1860),
utbildades vid infanteriet och blev generalmajor
1910. Under världskriget förde han först
befäl på västfronten och blev okt. 1915
överbefälhavare på Gallipolihalvön. Han ansåg en
utrymning av halvön vara nödvändig och
ledde truppernas tillbakadragande jan. 1916
så skickligt, att dessa nästan ej ledo några
förluster. M. var en kort tid på västfronten
chef för 1 :a armén samt okt. 1916—nov. 1920
överbefälhavare i Indien, där han kraftigt
verkade för uppsättande av nya trupper. M.
blev general 1917 och baronet 1921. M. B-dt.
Monro [manråu’ el. ma’nr:Tu] el. M u n r o,
Robert, skotsk krigare (d. omkr. 1680),
tjänade, slutligen som överste, i trettioåriga
kriget först under Kristian IV av Danmark,
sedan under Gustav II Adolf och Axel
Oxenstierna; han utgav 1637 ett intressant
arbete, vanl. kallat »Monro his expedition», om
sina krigsminnen. Han återvände till
Skottland omkr. 1638, förde 1642—48 som
generalmajor befälet över de trupper på Irland, som
bekämpade de katolska upprorsmakarna,
tillfångatogs av Monck, då han ej erkände den
vapenvila Karl I ingått, och satt fem år i
Towern. Se F. G. Bengtsson, »Litteratörer
och militärer» (1929).
Monroe [menråu’ el. ma’nråu], James,
president i Förenta staterna (1758 28/4—1831
*/7). Tillhörde en skotsk släkt, som inflyttat
till Virginia omkr. 1650, deltog i
oavhängighetskriget och
avancerade 1778 till
överstelöjtnant. Han blev
förtrolig vän till Th.
Jefferson, utsågs 1782
genom dennes
inflytande till led. av
Virginias lagstiftande
församling och dess
verkst. råd, var 1783—
86 delegerad vid
förbundskongressen och
gav 1789 endast med
tvekan den nya
för-bundsförfattningen
sin villkorliga anslutning. Han blev 1790
för-bundssenator för Virginia och tillhörde i
senaten federalisternas ivrigaste motståndare.
1794—96 var han amerikanskt sändebud i
Paris. M. var 1799—1802 guvernör i Virginia
och sändes 1803 av presidenten Jefferson till
Frankrike för att biträda sändebudet där,
Robert R. Livingston, vid underhandlingarna om
inköp av Louisianaområdet, vilka (30 april
s. å.) lyckligt slutfördes. 1803—07 var M.
sändebud i London, 1810—11 ånyo guvernör
i Virginia och därefter till mars 1817
stats-sekr. under Madisons presidentskap, en
kortare tid 1814—15 även krigsminister. M.
efterträdde 4 mars 1817 Madison som presi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
