Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Monroe, James - Monroedoktrinen - Monrovia - Mons - Monseigneur - Monsieur (M. el. Mr., MM. el. Mrs.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Monroedoktrinen-—Monsieur
263
dent och omvaldes nästan enhälligt för
perioden 1821—25. Under hans ämbetstid
förvärvades Florida åt Unionen (1819), en
provisorisk uppgörelse träffades i slavfrågan genom
Missourikompromissen (1820; se d. o.), och
riktlinjerna för Förenta staternas
utrikespolitik angåvos genom uppställandet, i ett
budskap från M. till kongressen 2 dec. 1823, av
den s. k. Monroedoktrinen (se d. o.).
Som statsman var han sina företrädare i
ämbetet vida underlägsen. — M:s »Writings»
ha utgivits av S. M. Hamilton (7 bd, 1898—
1903). Biogr. av D. C. Gilman (1883; ny uppl.
1906) och G. Morgan (1921). V. S-g.
Monroedoktrinen [monräu’- el. ma’nräu-], en
serie för Förenta staternas utrikespolitik
bestämmande grundsatser, som f. ggn tydligt
formulerades i ett budskap 2 dec. 1823 från
presidenten J ames M o n r o e (se d. o.) till
kongressen och som sedermera tid efter annan
ytterligare utvecklats men aldrig fixerats i
lagform el. erhållit folkrättslig giltighet. Den
ursprungliga M. formulerades av U. S. A:s
dåv. utrikesminister, John Quincy Adams
(se Adams, sp. 123), närmast med
anledning äv att Heliga alliansens makter
förberedde ett inskridande för att åt Spanien
återförvärva dess frigjorda amerikanska
kolonier, varjämte Ryssland i kolonisationssyfte
gjorde anspråk på vidsträckta delar av
Nordamerikas Stillahavskust. Förberedd var den
genom ett förslag från engelske
utrikesministern Canning s. å. om en gemensam
engelsk-amerikansk varnande förklaring mot
varje europeisk intervention för de forna
spanska koloniernas återförening med
Spanien. Adams föredrog dock att utfärda en
självständig amerikansk deklaration, och en
sådan, formulerad av Adams, intogs i Monroes
årsbudskap till kongressen. Detta framhöll
skillnaden mellan de allierade europeiska
makternas politiska system och det
amerikanska samt fortfor därpå: »Vi skulle anse
varje försök från deras sida att utsträcka
sitt system till någon del av detta halvklot
såsom farligt för vår fred och trygghet».
Vidare förklarades, att varje intervention av
en europeisk makt i syfte att underkuva de
av Förenta staterna som fria stater erkända
f. d. spanska kolonierna el. »på något sätt
bestämma över deras öde måste anses
ådagalägga ovänskaplig sinnesstämning mot
Förenta staterna, som ej kunde betrakta en
sådan intervention i någon form med
likgiltighet». Å andra sidan förkunnades som
komplement till dessa satser: »I europeiska
makters krig rörande deras inbördes
angelägenheter ha vi aldrig tagit någon del, ej heller
överensstämmer det med vår politik att så
göra». På tal om Rysslands
kolonisations-planer framhölls, att »de amerikanska k o
n-tinenterna, till följd av det fria och
oberoende tillstånd de ernått och
upprätthålla, hädanefter icke äro att anse såsom
föremål för framtida kolonisation av några
europeiska makter». Som komplement
härtill gäller förklaringen: »Vi ha icke
inblandat oss och skola icke inblanda oss i fråga
om någon europeisk makts nu existerande
kolonier eller besittningar». Dessa satser
utgöra den ursprungliga M. Någon
formlig skyddsplikt för andra amerikanska
264
republiker iklädde sig Förenta staterna
icke. Sedermera har emellertid denna doktrin
tid efter annan utvidgats och omformats, så
att den i populär amerikansk uppfattning
kommit att innebära förbud mot varje
europeiskt landförvärv på v. halvklotet el. rent
av anspråk på dettas frigörande från varje
slag av europeisk kontroll el. rätt till
inblandning i amerikanska angelägenheter. Den
åberopades bl. a. mot Frankrikes
intervention i Mexiko på 1860-talet, och med
åberopande av M. inblandade sig Förenta staterna
1895 (med Cleveland som president) i en
gränstvist mellan Brittiska Guayana och
Venezuela (se d. o., historia). Lord Salisbury
förnekade då doktrinens folkrättsliga
giltighet men medgav dock till sist gränstvistens
avgörande medelst skiljedom. Av presidenten
Roosevelt utlades M. i budskap till
kongressen i samband med Venezuelas konflikt 1903
med flera europeiska stater, varvid Förenta
staternas regering protesterade mot varje
stadigvarande besittningstagande el.
ocku-pering av venezuelanskt territorium.
Däremot har M. ej hindrat Förenta staterna att
de senaste årtiondena uppträda aktivt även
i en del frågor rörande Gamla världen, och
om denna del av doktrinen talas numera föga.
M. nämnes i art. 21 av grundstadgan för
Nationernas förbund (1919) som exempel på
tillåtna »regionala överenskommelser», men
folkförbundsrådet har på förfrågan från
Costarica förklarat, att därmed ej avsetts
att ge något erkännande av eller uttalande
om doktrinens folkrättsliga giltighet. På
senaste tiden har en sådan giltighet allt
oftare i den politiska diskussionen frånkänts
M. från sydamerikanskt håll.
Litt.: W. F. Reddaway, »The Monroe
doc-trine» (1898; ny uppl. 1924); Th. Roosevelt,
»American ideals» (1898); A. B. Hart,
»Foun-dations of american foreign policy» (1901) och
»The Monroe doctrine» (ny uppl. 1929); H.
Kraus, »Die Monroedoktrin» (1913); G. von
Rosen, »The Monroe doctrine» (1923; med
bibliografi). V. S-g.
Monrovia [månrå’via], huvudstad i
väst-afrikanska negerrepubliken Liberia, vid
mynningen av S:t Paul river i Atlanten; omkr.
10,000 inv. Export: palmolja, palmkärnor,
kaffe och gummi.
Mons [mäs], flarn. Bergen, huvudstad i
belg. prov. Hainaut, i det kolrika
Borinage-området, 56 km s. s. v. om Bryssel; 27,719
inv. (1930). Gotisk kyrka, S:te-Waudru,
rådhus med beffroi, konstakad., konservatorium
och bergsskola. Järn- och stålindustri, tillv.
av socker, tvål och tobaksvaror. M. var urspr.
ett av Caesar anlagt läger. Om slaget vid
M. 23 aug. 1914 se Belgisk-franska
fronten, sp. 1153.
Monseigneur [mäsänjo’r], fr. (jfr
Monsieur), förk. Mgr., titel för prinsar av
suveräna hus, katolska ärkebiskopar, biskopar
och andra högre prelafor. Fr. o. m. Ludvig
XIV :s tid nyttjades under Bourbonerna
Monseigneur ensamt såsom titel för dauphin.
Monsieur [måsiö’ el. mosiö’], förk. M. el.
Mr., plur. Messieurs [mäsiö’], förk. MM. el.
Mrs., fr. (av mon, min, och sieur,
sammandragning av seigneur, herre), herre, min
herre, fransk titel och tilltalsord till herrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
