Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Montagu, Edwin Samuel - Montaigne, Michel de - Montalembert, Charles Forbes de Tryon de - Montalembert, Marc René de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
Montaigne—Montalembert
268
Georges ministär juli 1917—mars 1922
minister för Indien. På sistnämnda post knöt M.
sitt namn vid de djupgående författnings- och
förvaltningsreformer, som stadgades i
Government of India act av 1919 och åsyftade att
småningom uppfostra Indiens folk till
självstyrelse med dominionställning inom det
brittiska riket (jfr Indien, sp. 519—520 och
530). M. avgick ur ministären efter en
konflikt med utrikesministern Curzon. V. S-g.
Montaigne [måtä’nj el. mäta’nj], Michel
d e, fransk filosof och författare (1553—92),
av adlig släkt, född i Périgord i
Sydfrank-rike. M. var en tid mär och parlamentsråd
i Bordeaux men levde
mestadels på sitt
fädernegods. 1580—81
företog han en resa
i Tyskland och
Italien, som han skildrat
i »Journal du voyage
de M. M. en Italie»
(utg. 1906 av Lautrey).
— M:s viktigaste
arbete är hans »Essais»,
vars två första böcker
utkommo 1580 och en
tredje 1588 i
samlingens femte uppl.
Stilis
tiskt betydande, ha de utövat ett stort
inflytande på den franska prosalitteraturens
utveckling. Deras innehåll är väsentligen en
ingående och öppenhjärtig skildring av M:s
personlighet. Någon systematiskt genomförd
filosofi innehålla de icke men ge uttryck åt
en skeptisk livsuppfattning. Vi kunna icke
veta något om Gud, då vårt ändliga förstånd
icke kan fatta ett oändligt väsen. Vi
föreställa oss Gud i analogi med mänskliga
egenskaper, men djuren skulle väl, om de kunde,
resonera på samma sätt från sin ståndpunkt.
Icke heller finns någon visshet om moralen;
den skiftar med levnadsförhållandena. Våra
sinnen ge oss ej heller någon kunskap om den
yttre verkligheten utan endast om
sinnesorganens egna tillstånd. Förståndet åter
kräver för allting grunder, men dessa grunder
behöva själva andra grunder o. s. v. i det
oändliga. »Vad vet jag?» blir därför det
ständiga uttrycket för M:s skepticism. Men
insikten om de mänskliga meningarnas
otillförlitlighet för oss å andra sidan till insikten
om »vår stora och mäktiga moder naturens»
allmakt och höghet. Denna uppenbarar sig
i en mångfald former. Hos envar finnes en
härskande karaktär (forme maistres) nedlagd,
som förblir oföränderlig gentemot alla väx-’
lande konventioner. Det är vår innersta
karaktär, frigjord från all förkonstling, som är
moralens enda grundval. — M:s skepticism
förbindes osökt med ett drag av politisk och
religiös konservatism.
M:s »Essais» ha utgivits i en mångfald
uppl. (bästa uppl., i 4 bd, 1906—20) och övers.;
på svenska »Blad ur M:s essaier» (1923; i
urval av G. Äman-Nilsson) och »Essayer i
urval» (s. å.; av Dagmar Berg-Sommarström).
Litt.: P. Bonnefon, »M. et ses amis» (2 bd,
1898); P. Villey, »Les sources et 1’évolution
des essais de M.» (2 bd, 1908); W. Weigand,
»M.» (1910); O. Levertin, »Fransk
litteraturhistoria», I (1912). G. O-a.
Montalembert [mätaläbä’r], Charles
Förbe s de Tryon, greve d e, fransk
politiker och författare (1810—70), son till
diplomaten greve René de M., en brorson till
M. R. de M. och
minister i Stockholm
1826—30. M. knöt där
en varaktig
vänskapsförbindelse med K. H.
Anckarsvärd, fördes
genom denne in i den
svenska politiken och
publicerade en
uppmärksammad essä över
Sverige, »De la
liber-té constitutionelle en
Suède et de la diète
de 1828 ä 1830» (i
Re-vue Frangaise, XV,
1830), där han gav en entusiastisk
skildring av den svenska riddarhusoppositionen.
Tidigt sökte han intaga en medlande
ställning mellan liberala reformkrav och
konservativ grunduppfattning. Ett utslag av M:s
strängt katolska livssyn var hans retoriskt
glänsande men historiskt och psykologiskt
föga tillfredsställande biografi över ett
medeltida helgon, »Vie de Sainte-Élisabeth de
Hongrie» (2 bd, 1836). 1835 hade M. tagit
plats i pärskammaren, där han med glödande
och effektfull retorik försvarade frisinnade
idéer, ss. tryckfriheten, samtidigt som han
gjorde sig till tolk för de speciellt katolska
intressena. Småningom fördes M. över till
det konservativa lägret, talade för detta i
konstituerande och lagstiftande
församlingarna under andra republiken samt var 1852
—56 led. av lagstiftande kåren. På grund av
sin opposition mot Napoleon III:s italienska
politik återvaldes han icke 1857. Sin
kampanj mot Napoleon fortsatte M. i pressen,
bl. a. i tidskriften Le Correspondent. Hans
vidlyftiga kyrkohistoriska arbete »Les moines
d’Occident» (7 bd, 1860—77) äger till följd av
författarens totala brist på historisk kritik
föga värde. Sin ungdoms intresse för Sverige
vidmakthöll han alltid, bl. a. genom sin
brevväxling med K. H. Anckarsvärd (i urval utg.
av C. Burenstam i Revue d’Histoire
Diplo-matique 1906). M:s samlade arbeten utgåvos
1861—68 i 9 bd. Hans intressanta
dagboksanteckningar från vistelsen i Sverige äro utg.
av E. Leconnel i »La jeunesse de M.» (i Le
Correspondent 1894). Biogr. av L. Lecanuet
(3 bd, 1895—1901), M:s måg C. de Meaux
(1897) och P. de Lallemand (1927). B. E-r.
Montalembert [måtaläbä’r], M a r c René,
markis d e, fransk general och
militärförfattare (1714—1800).
Ingick 1731 vid
kavalleriet, var 1757—58
militäragent vid svenska
hären under sjuåriga
kriget och lämnade i
»Correspondence» (3
dir, 1777) viktiga
bidrag till detta krigs
historia. Under resor i
Sverige (1758)
studerade han särskilt E.
Dahlberghs torn- och
kasemattbyggnader,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
