Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moscherosch, Johann Michael - Moschos - Mościcki, Ignacy - Mose - Mosebacke - Mose ben Maimon - Moseböcker - Mosel - Moseley, Henry Gwyn Jeffreys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
Moscherosch—Moseley
352
Moscherosch [må^oråj], J o h a n n M
i-c h a e 1, tysk författare (1601—69), krigsråd,
skrev bl. a. »Die wunderlichen und
wahrhafti-gen Gesichte Philanders von Sittewald» (1640),
där han med utgångspunkt i Quevedos
»Sue-nos» med åskådlig kraft och skarp satir
skildrar det av krig sönderslitna Tysklands inre
förhållanden. (R-n B.)
Mo’schos, forngrekisk idyllförfattare från
Syrakusa, trol. på 100-talet f. Kr. M.
betecknar sig själv som Theokritos’ lärjunge men
står långt efter denne. Bevarade äro epylliet
»Europa» och några mindre dikter, utg. bl. a.
av U. v. Wilamowitz-Moellendorff i »Bucolici
græci» (1905). A. M. A.*
MoScicki [måJjtjPtski], I g n a c y, polsk
kemist och statsman (f. 1867 1/i2)- Studerade
vid tekn. högskolan i Riga, emigrerade av
politiska skäl 1892 från dåv. ry. Polen till
London och flyttade
1897 till Fribourg som
assistent vid univ:s
elektrotekniska
laboratorium. M.
grundade en fabrik för
framställning av
syntetiskt kväve efter en
av honom uppfunnen
metod och gjorde
därjämte betydelsefulla
uppfinningar på andra
områden, bl. a. i fråga
om elektrisk
högspänning. 1912 blev han
prof, i elektrokemi vid tekn. högskolan i
Lemberg. Sedan Polen 1921 vunnit en del av
Oberschlesien, gjordes M. till chef för
kvävefabriken i Chorzöw och reorganiserade på kort
tid denna. 1 juni 1926 valdes M., som förut
ej deltagit i politiken, på Pilsudskis förslag
till Polens president, men som sådan har han
alldeles stått i Pilsudskis skugga. A. A-t.
Mose, G. T:s väldigaste gestalt,
israeliternas lagstiftare. Om detaljerna i M:s liv kan
man ofta icke komma längre än till en viss
grad av sannolikhet. Den del av Israel (se
d. o.), som råkat i träldom i Egypten,
befriades av M. och fördes på underbart sätt
genom Röda havet. Genom denna räddning
blev man i Israel orubbligt övertygad om
att Jahve kunde och ville hjälpa sitt folk,
och den räddningen låg till grund för
förbundet vid Sinai. Enl. detta förbund skulle Jahve
vara Israels Gud och Israel Jahves folk samt
Israel tjäna Jahve genom ett rättfärdigt
leverne. Det är omöjligt att avgöra huru många
av Moseböckernas lagar, som gå tillbaka ända
till M:s tid, men det finnes ej tillräckliga
skäl att betvivla de tio budordens mosaiska
ursprung, varvid man dock får förutsätta, att
alla buden urspr. voro mycket korta och att
alltså den vidlyftiga form, som flera av dem
nu ha, beror på senare tillsatser. Den Gud
M. förkunnade var en nitälskande Gud, som
strängt bestraffade dem, som bröto mot hans
bud, framför allt dem, som tjänade andra
gudar. Även om flertalet av Moseböckernas
lagar är av senare datum, måste dock M.
slita israeliternas tvister under
ökenvandringen, och därigenom lade han grunden till
en lagstiftning i Israel. Hans utomordentliga
betydelse på detta område har haft till följd,
att alla senare israelitiska lagstiftare
förblivit anonyma. Deras verk har betraktats
endast som en under andra tidsförhållanden
gjord tillämpning av de
mosaiska’grundtankarna. Såsom religionsstiftare hade M.
naturligtvis även en avgörande betydelse för
kulten, även om de flesta kultbuden i
Moseböckerna tillhöra en långt senare tid. Arken
torde emellertid vara mosaisk och likaså
påskfesten jämte sabbaten och
nymånads-festen. Man kan också förutsätta, att
prästadömet var ärftligt inom religionsstiftarens
släkt, även om också personer av andra
släkter kunde bli präster. — Mose är ett
egyptiskt namn, som betyder son. Det brukades
dels ensamt för sig, dels i sammansättningar,
ss. Tutmosis = (guden) Tots son, R a
m-s e s = (guden) Ras son. S. H-r.
Mosebacke, se Stockholm.
Mose ben Maimön, se M a i m o n i d e s.
Moseböcker, se Pentateuken.
Mosel [mä’zol], fr. Moselle, vänsterbiflod
till Rhen, Lothringens huvudflod; 545 km
lång, därav omkr. 270 km i Frankrike,
flodområde 28,300 kvkm. M. upprinner i s.
Voge-serna, flyter i n. v. riktning men gör vid Toul
en tvär krök mot ö. och antar efter
föreningen med Meurthe n. riktning; mottager
bl. a. Seille vid Metz samt på ty. område Saar
fr. h. Vid Sierck lämnar M. franskt område,
rinner i djupt nedskurna dalar och med starkt
buktande lopp mellan Hunsrück och Eifel
samt inmynnar i Rhen vid Koblenz.
Vatten-föringen är täml. regelbunden, högvatten
inträffar dec.—mars. Genom
Marne—Rhenka-nalen och Canal de l’Est står M. i förbindelse
med Seine och Saöne. I Moselbäckenet i n. ö.
ligga Frankrikes förnämsta järnmalmsfält.
Nedre M:s dalgång är berömd för sina
vinodlingar. — M. förenades urspr. med Meuse
strax ovanför Commercy, men en v. biflod till
Meurthe har genom regressiv erosion infångat
M. vid Toul; den äldre flodfåran återfinnes
i Asnedalen.
Moseley [måu’zli], Henry Gwy n J e f
f-r e y s, engelsk fysiker (1887—1915).
Studerade och graduerades i Oxford, återvände dit
efter två års lektorat vid univ. i Manchester
och studerade
^-strålarnas laddningsför-hållanden. Epokgörande blevo M:s
undersökningar av
röntgenstrålar, där han med
användning av en
röntgenspektrograf bl.
a. bestämde
våglängderna hos olika
grundämnens karakteristiska strålning och fann
den efter honom
uppkallade lagen, att
kvadratroten ur
fre
kvensen för korresponderande linjer för olika
ämnen är en lineär funktion av atomnumret
(se Atom, bild 1 och sp. 444). Han
konstaterade på grundval härav, att tre (och endast
tre) grundämnen då saknades i det
periodiska systemet mellan aluminium och guld,
vilka ämnen sedermera upptäckts och
identifierats med hjälp av M:s lag. M. stupade
vid Gallipoli 10 aug. 1915. (J. T.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
