Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mosaik - Mosaiksjuka - Mosaisk - Mosaiska församlingar - Mosaiska trosbekännare - Mosambik - Mosambikkanalen, Mosambikströmmen - Mosand - Mosander, Carl Gustaf - Mosasaurus - Moscheles, Ignaz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
Mosaiksjuka—Moscheles
350
ser, vilka ännu i dag behålla sin ursprungliga
glans och skönhet.
Till de märkligaste fornkristna och
bysantinska mosaikerna höra de i kyrkorna Santa
Constanza, Santa Maria Maggiore, San Paolo
fuori le mura, Santa Prassede m. fl. i Rom,
S:t Georg och S:t Demetrius i Saloniki,
bap-tisteriet (se B a p t i s t e r i u m, bild sp. 856),
Galla Placidias mausoleum samt Sant’
Apol-linare, San Vitale o. a. kyrkor i Ravenna (se
Bysantinsk konst, bild 2, och
Kristusbilder, bild 2, 3). Den
fornkristna-bysan-tinska stilkaraktären fortlever i m. från
1100-talet i San Marco i Venezia, i Cappella
pala-tina i Palermo och i domkyrkan i Monreale
(se Kristusbilder, bild 7) på Sicilien,
där en högtstående mosaikkonst utövats
redan under hellenistisk tid.
Under medeltiden utfördes ofta i Italien
kyrkmöbler, ss. predikstolar, med dekoration
av m., vilka bruka kallas cosmatarbeten (efter
konstnärssläkten Cosmaterna, se d. o.).
Freskomåleriet undanträngde småningom den
figurala vägg- och valvdekoreringen i m. I
senare tid har man på sina håll ånyo börjat
smycka interiörer med figurframställningar i
m., så t. ex. i Stockholms stadshus (se d. o.).
Litt.: J. Kurth, »Die Wandmosaiken von
Ravenna» (2:a uppl. 1912); J. Wilpert, »Die
römi-schen Mosaiken und Malereien der kirchlichen
Bauten vom IV. bis XIII. Jahrhundert» (2:a
uppl. 1917); M. van Berchem och E. Clouzot,
»Mosaiques chrétiennes du IVme au Xme
siècle» (1924); C. L. Woolley, »Ur och
syndafloden» (2:a uppl. 1931). E. L-k.
Mosaiksjuka, grupp av smittsamma
växt-sjukdomar, karakteriserade av att de sjuka
växternas blad äro spräckliga genom
mosaik-artad växling av normalt gröna och
blekgröna el. gulaktiga partier samt att
smittämnet, s. k. filtrerbart virus, icke hittills
kunnat vare sig mikroskopiskt el. genom
bakteriologiska metoder påvisas. De missfärgade
bladpartierna hämmas i växten, varigenom
bladen mestadels få oregelbunden form, bli
buckliga el. krusiga. Ofta blir hela plantan
dvärgvuxen; hos potatis minskas
knölalstringen. Även hos blommor och frukter kunna
fläckighet och missbildning uppträda. —
Olika slag av m. förekomma hos en massa
odlade och vilda växter, t. ex. tomat,
gurkväxter, betor (jfr Betsjukdomar), klöver,
ärter, bönor, hallon, kål, humle. I många
fall har m. en synnerligen stor ekonomisk
betydelse, och lagbestämmelser om dess
bekämpande finnas i vissa länder. — Om
smittämnets natur ha flera olika hypoteser
framställts: bakterier, protozoer,
ultramikrosko-piska organismer, enzym. Fastslaget är, att
det kan passera genom filtra, som kvarhålla
alla kända organismer, men icke
genomsläp-pes av vissa ännu tätare filtra. Det torde
alltså bestå av el. vara bundet vid små
partiklar. Mot antagandet, att dessa skulle vara
ultramikroskopiska mikrober, talar bl. a., att
man ej lyckats föröka dem i artificiella
kulturer. — Smittoöverföringen kan i vissa fall
(hos tobak) ske blott och bart genom beröring
men förmedlas i regel av sugande insekter,
framför allt bladlöss. — För bekämpande av
m. bör man vid starten av en odling utgå
från friskt plantmaterial och under odlingens
gång utmönstra sjuka individ, så snart
sådana anträffas; uppdragning av
motståndskraftiga sorter har stor betydelse. Th. Lfs.
Mosaisk, som härrör från Mose; judisk,
hebreisk.
Mosaiska församlingar finnas inom Sverige
i städerna Stockholm. Göteborg, Malmö.
Norrköping, Sundsvall, Växjö, Kalmar,
Oskarshamn, Karlskrona, Hälsingborg, Landskrona.
Mosaiska trosbekännare, se Judar, sp.
1227, och Mosaiska församlingar.
MosambTk, se M o 5a m bi q u e.
Mosambikkanalen, Mosambikströnimen, se
Moqambiquekanalen.
Mosand, äldre namn på den sand, som i
stora delar av Sverige bildar det översta
tunna täcket, sällan mer än en meter mäktigt,
av de lösa jordlagren. Vanl. är m. utsköljd
från högre belägna moränbildningar el.
is-älvsavlagringar och täcker dylika. Numera
användas namnen ishavs-, issjö-, isälvs-,
an-cylus-, litorinasand etc. K. A. G.
Mosa’nder, Carl Gustaf, kemist (1797—
1858), kir. mag. Blev 1836 prof, i kemi och
farmaci vid Karol. inst. samt därjämte 1845
intendent vid
Riksmuseets mineralogiska
avd. och var 1845—57
Ilirare vid
Farmaceuti-ska institutet. M. var
en av Berzelius’ mest
framstående lärjungar
samt den mest
betydande av de äldre
forskarna inom de
sällsynta jordarternas
kemi. 1839 och 1841
upptäckte han lantan och
didym i den dittills
som enhetlig
betrak
tade cerjorden, 1842—43 på samma sätt
ter-bium och erbium i yttrium. Led. av
Vet.-akad. (1833). * G. S-ck.
JWosasau’rus (av Mosa, floden Maas, och grek.
sau’ros, ödla), Maasödla, fossilt
kräldjurs-släkte med korta lemmar, liknande valdjurens,
över hundra ryggkotor, långsträckt
kroppsform, hög, sammantryckt stjärt; längd över
9 m. M. tillhör yngre kritperioden och levde
i havet. Lämningar funna i Belgien
(Maastricht), Nord- och Sydamerika samt i Skåne
(Kristianstadstraktens kritbildningar). K.A.G.
Moscheles [må^äläs], I g n a z, bömisk
pianist (1794—1870), elev av Albrechtsberger och
Salieri. Konserterade
1816—25 på
kontinenten och i England,
verkade därefter som
pedagog och pianist i
London till 1846, då
han blev lärare vid
konservatoriet i
Leipzig. M. blev en av
läroanstaltens främsta
krafter. Han skrev
flera av samtiden högt
skattade pianoverk.
Större betydelse fingo
hans etyder. Som
pia
nist var han särskilt berömd som
Beetho-venspelare. M:s änka utgav hans brev och
dagböcker (2 bd, 1872). T. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
