Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mulcahy, Richard James - Mulde - Mule - Mulei - Mulga-scrub - Mulgedium - Mulgrave, titel - Mulhacén - Mulhouse - Muljerade språkljud - Muljering el. Palatalisering - Mull (ö) - Mull - Mullbär - Mullbärsfamiljen - Millbärsfikonträd - Mullbärsspinnare - Mullbärsträd - Mullen - Mullerup - Mullfjället - Mullidae - Mulljord - Mullmalmer - Mullsork - Mullsyror - Mullus - Mullusfiskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
411
Mulde—Mullusfiskar
412
mén, vars stabschef han blev 1918. Efter
uppgörelsen med engelska regeringen 1921
tillhörde M. den grupp, som försvarade fördraget
gentemot De Valeras (se V a 1 e r a)
republikanska ytterlighetsparti, efterträdde 1922
Collins som överbefälhavare över fristatens
stridskrafter och ledde kampanjen mot De
Valerapartiets friskaror. 1922—24
försvarsminister, inträdde M. 1927 ånyo i regeringen,
denna gång som inrikesminister. V. S-g.*
Mulde [moT-], vänsterbiflod till Elbe i
Sachsen, bildas av två grenar, Zwickauer
M. (128 km) och Freiberger M. (102 km),
som båda upprinna på Erzgebirge och förena
sig vid övergången till sachsiska slättlandet.
De förenade floderna (124 km) utmynna i Elbe
nedanför Dessau. Timmerflottning.
Flodområde: 7,178 kvkm.
Mule, veter., den hårlösa, med endast en
slemhinna beklädda delen av överläppen hos
nötkreatur. E. T. N.
Mulei, titel och tilltalsord, »min härskare»,
för sultanerna i Marocko.
Mulga-scrub [ma’lgo-skra’b], bot., se
Australien, sp. 529.
Mulgèdium, bot., se T o 11 a.
Mulgrave [ma’lgréiv], engelsk adelstitel
inom släkterna Phipps och Sheffield.
l:e earl av M. var Edmund Sheffield
(omkr. 1564—1646), styvson till drottning
Elisabets gunstling Robert Dudley, earl av
Leicester (se d. o.). Bland innehavare av
titeln inom denna släkt märkes hans sonsons
son John Sheffield (se B u c k i n
g-h a m, sp. 166). 1794 gavs samma titel, dock
endast med baronvärdighet, till Henry
Phipps (1755—1831), Pitt d. y:s förtrogne,
som 1805—06 var utrikes- och 1807—10
marinminister. 1812 upphöjdes han till earl av
M., vilken titel närmast ärvdes av hans son
(se N o r m a n b y).
Mulhacén [molapä’n], se Sierra Nevada.
Mulhouse [mylö’z], stad i Elsass, se
Mül-h a u s e n.
Muljerade språkljud, se M u 1 j e r i n g.
Muljering (av fr. mouiller, eg. fukta) el.
Palatalisèring, förändring av en
konsonants uttal, bestående i att konsonantens
normala artikulationsläge (oftast genom
inflytande från ett intillstående palatalt ljud)
kombineras med en höjning av tungryggens
främre del mot hårda gommen, d. v. s. med
uttalsläget för palatalen j (i); sålunda
uppkomna konsonanter kallas muljerade, p
a-lataliserade el. mjuka. Enär
tung-och läpprörelserna äro oberoende av varandra,
bildas muljerade labialer (mjukt b, p, m, v, f)
genom samtidig artikulation av j och resp,
labial. Mjukt d, t, n, l, z, s, resp, mjukt
g, k, skilja sig däremot från vanligt d, t etc.
genom att tungans kontaktställe mot
gommen dragés något bakåt, resp, (för g, k)
framåt. Mycket rika på muljerade ljud äro de
slaviska språken. Vidare finnas mjukt n i
franskan (gn i agneau), mjukt n och l i
italienskan (tecknade gn, gl), spanskan (n, ll)
och portugisiskan (nh, Ih). Franskans
»muljerade l» (som i fille) är numera rent j. Vissa
svenskar uttala mjukt n, l för n+j, l+j i
t. ex. tänjde, följde; tidigare muljerat k har
givit tje-] jud i t. ex. köpa. A. Lbd.
Mull [mal], skotsk ö bland Inre Hebriderna,
Blad och fruktsamlingar
av svartmullbärsträd,
Mo-rus nigra.
n. om Firth of Lome, Argyllshire; 910 kvkm,
3,389 inv. (1921). Fåravel och fiske.
Huvudort: Tobermory.
Mull, se Humusämnen.
Mullbär, bot., se Mullbärsträd.
Mullbärsfamiljen, bot., se M o r a c e a e.
Mullbärsfikonträd, bot., se F i c u s.
Mullbärsspinnare, zool., se Silke sf järilar.
Mullbärsträd, Mörus, släkte av fam.
Mora-ceae, med små, enkönade blommor i
hängelika ax och fyrtaligt hylle, som hos
honblommorna blir köttigt och omger den mogna
nöten. Omkr. 10 arter
i varmare
tempererade länder på n.
halvklotet. Svartmullbärsträdet, Morus
nigra (sannolikt från
Persien), har
kortskaf-tade, brett hjärtlika
blad.
Fruktsamlingarna (»bären») erinra
om hallon och äro
mörkröda, till sist
svarta, angenämt söta
och användas till sylt. [-Vitmullbärsträdet,-]
{+Vitmullbärsträ-
det,+} M. alba (från
Kina), har
långskaf-tade blad och vita bär
med fadd smak. Båda
odlas i varmare tempererade länder; bladen
utgöra föda för silkesmasken. I Sverige
mogna svartmullbärsträdets mullbär under goda
somrar i Skåne och på Gotland. G. M-e.
MuIIen, zool., se Mullusfiskar.
Mullerup, se Maglemose.
Mullfjället, se D u v e d.
Mu’llidae, zool., se Mullusfiskar.
Mulljord kallas en jord (se Jordarter)
med lucker struktur och som är rik på
humusämnen (mullsubstans). Humushalten är
växlande men över omkr. 15 %. M. är svart och
har s. k. klumpstruktur, varmed förstås, att
mindre jordpartiklar äro sammankittade till
klumpar. M. håller väl kvar vatten, är
kväverik och lämpar sig utmärkt till odling,
särskilt av foderväxter. Under långvarig kultur
minskas mängden humussubstans på grund
av fortgående sönderdelning under inflytande
av mikroorganismer. M. förekommer
företrädesvis i fuktiga lägen, och dess
humussubstans har till väsentlig del alstrats av de
växtsamhällen, som funnos, innan marken
uppodlades. O. T-m.
Mullmalmer, mullformiga el. vid
gruvbrytningen till mull sönderfallande malmer (»soft
ores»). I betydande kvantiteter ha i Sverige
vid flera järngruvor (t. ex. Mossgruve- och
Basttjärnsfälten i Västmanland, Stollberg i
Dalarna, Taberg i Värmland) m. påträffats,
som tydligen äro vittringsprodukter av de
normala, kristallina svartmalmerna. Se P.
Geijer och N. H. Magnusson, »M. i svenska
järngruvor» (i Sveriges Geol. Undersökning,
ser. C, n:r 338, 1926). N. Zn.
Mullsork, zool., se Vattensork.
Mullsyror, dets. som huminsyror, se H
u-m u s ä m n e n.
Mu’llus, zool., se Mullusfiskar.
Mullusfiskar, Mu’llidae, fam. av de
abborr-liknande fiskarna (se d. o.), omfattande ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
