Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mullusfiskar - Mullvadartade däggdjur - Mullvadsläktet - Mullämnen - Mul- och klövsjuka el. Smittsam mul- och klövsjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
413
Mullvadartade däggdjur—Mul- och klövsjuka
414
50-tal arter i de varma haven. Kroppen är
långsträckt, täckt av stora fjäll;
underkäkens spets bär två skäggtömmar. Flera
arter äro bekanta för sitt välsmakande kött,
så den även någon gång vid Sveriges västkust
fångade, några dm långa gulstrimmiga
m u 11 u s e n el. mullen, M ullus
surmule-tus, som till färgen är röd med gula
längs-strimmor. Den skattades mycket högt av
antikens folk. T. P.
Mullvadartade däggdjur, Ta’lpidae, fam. av
ordn. insektätare, Insectivora, och omfattande
former med grävande levnadssätt. Kroppen
är tjock, mer el. mindre cylindrisk, halsen
kort, nosen utdragen, lemmarna korta och de
främre ombildade till grävorgan, pälsen tät
och mjuk, ögonen och ytteröronen förkrympta.
Kraniet saknar okbåge, överarmbenet är
kort och skivlikt och bäckenhalvorna ej
förenade undertill. Alla äro av ringa storlek
och leva huvudsaki. av insekter, snäckor och
maskar. Se vidare Desmanråtta och
Mullvadsläktet. T. P.
Mullvad, Talpa europaea.
Mullvadsläktet, Ta’lpa, tillhör fam.
mullvadartade däggdjur (se d. o.). Hithörande djur
ha cylindrisk kropp, korta, breda, sidoriktade
framfötter och lång, spetsig nos. De flesta
arter äro blinda. I Sverige finns vanliga
mullvaden, T. europaea, med svartgrå,
något metallglänsande päls och en längd av
omkr. 14 cm, vartill kommer den 2,5 cm långa
svansen. Hos denna art är ögat ej övervuxet
av huden. Mullvaden förekommer täml.
allmänt i Skåne och påträffas norrut ända upp
t. o. m. Södermanland, ehuru där sällsynt.
Stundom förväxlas mullvattensorken med
mullvaden. Den vistas helst i trädgårdar och odlade
fält med lös mylla, där den med stor snabbhet
gräver gångar. En av dessa leder till ett bo
av växlande utseende, och f. ö. genomkorsas
hela jaktområdet av vågräta gångar, vilkas
läge antydes av små högar av uppkastad
mylla. Födan utgöres av insektlarver,
snäckor, grodor o. s. v. men framför allt av
daggmask, varför mullvaden anses göra mer skada
än nytta. Födan uppsökes med luktsinnets
hjälp. Dess stora behov av föda gör den till
ett ensligt och stridslystet djur, som ej tål
andra exemplar av arten inom jaktområdet.
Mullvaden ligger ej i vinterdvala men
förlägger under den kalla årstiden sina gångar
längre ned och uppges även samla förråd av
daggmaskar, som förlamats med ett bett men
ej dödats. Typiskt utbildade företrädare för
m. uppträdde redan under tertiärtiden. T. P.
Mullämnen, dets. som humusämnen (se d. o.).
Mul- och klövsjuka el. Smit t s a m m u
1-och klövsjuka (A’phtae epizoo’ticae),
hastigt förlöpande infektionssjukdom, som
angriper idisslande djur och svin men ytterst
sällan hästar. Symtomen utgöras i början av
en viss dåsighet, minskad foderlust och
lindrig feber, men efter 1—2 dagar uppstå på
tungan, den tandlösa delen av överkäken och
läpparna klara blåsor, som snart brista,
efterlämnande högröda, ytliga sårnader. Äro även
klövarna angripna, visar sig hälta, huden
omkring klövarna sväller, och blåsor uppstå
i klövspalten och på hallarna; även på
spenarna och juvret kunna liknande blåsor och
ytliga sårnader uppkomma.
Sjukdomsorsaken är ett smittämne, vars natur man ännu
ej närmare känner men som visat sig
förekomma särskilt koncentrerat i de vid
sjukdomen bildade blåsorna, i saliven samt i mjölk
och gödsel. — M. är ytterst smittsam och
utbreder sig ofta som farsot över hela
landsdelar. Smittan sprides näml, icke blott från
djur till djur utan även genom personer, som
varit i beröring med sjuka djur, genom
hundar, kattor, råttor, fjäderfä, vilda fåglar o.
s. v. och genom föremål, som förorenats av
smittämnet. Särskilt smittfarlig är mjölken
från angripna besättningar. Efter smittans
upptagande visar sig sjukdomen vanl. inom
2—7 dagar. Utom djurkroppen förstöres
smittämnet lätt, dels genom intorkning och
ljusets inverkan, dels även genom
upphettning el. inverkan av vanliga
desinfektionsmedel; på fuktiga ställen och skyddat mot
ljusets inverkan kan det behålla sin virulens i
flera månader.
M. har i allm. ett lindrigt förlopp, och
hälsa inträder, om inga komplikationer
tillstöta, inom 5—6 dagar; dödsprocenten uppgår
hos vuxna djur knappast till mer än 1/2 %
men är hos kalvar och spädgrisar betydligt
större. Undantagsvis kan sjukdomen inom
vissa orter antaga mera elakartad karaktär
med en dödlighet intill 50 % för vuxna och
ända till 80 % för späda djur. Djur, som
genomgått m., bli i allm. immuna för längre
tid men kunna dock länge vara
smittospri-dare. Vad som gör m. till en av de mest
fruktade och förlustbringande
kreaturssjuk-domarna är dess stora smittsamhet. Summan
av de små förluster, som varje särskilt fall
förorsakar genom djurens avmagring,
minskad mjölkproduktion, följdsjukdomar etc.,
stiger till högst betydande belopp.
M. förekommer i alla världsdelar utom
Australien. I Sverige uppträdde den 1867 i 6
län och därefter sporadiskt i olika landsdelar.
Efter världskriget fick den stark spridning
över nästan hela Europa och härjade 1920
våldsamt i Danmark, varifrån den s. å.
överfördes till Sverige, där 1920—21 särskilt
Malmöhus län svårt hemsöktes. 1924 utbröt
sjukdomen ånyo i Skåne och spred sig hastigt
med en del fall även i Jönköpings, Hallands,
Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län.
Dittills hade man genom nedslaktning av de
angripna besättningarna (s t a m p i n g - o u
t-metoden; f. ggn i Stockholms län 1897),
energiska avspärrningsåtgärder och noggrann
desinfektion lyckats hindra allmännare
utbredning av sjukdomen, ehuru med avsevärda
utgifter. Sålunda utbetalades 1920—21 i
statsersättning 5,007,394 kr. och 1924—25 ej
mindre än 7,720,000 kr. På grund av
sjukdomens våldsamma spridning 1924—25,
varvid även en del synnerligen framstående och
dyrbara avelsbesättningar angrepos,
förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
