Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musslor - Mussolini, Benito
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
489
Mussolini
490
på vardera sidan två par stora bladlika gälar,
mellan dessa den muskulösa foten.
Andnings-vattnet, med vilket följa som föda tjänande
planktonorganismer o. dyl., intages mellan
mantelkanterna i den bakre ändan av djuret
och föres medelst flimmerrörelse längs
gälarna fram till den av de bladlika
muntentaklerna omgivna munnen för att sedan
avgivas något ovanför det ställe, där det
intagits. Mantelkanterna äro stundom
sammanvuxna utom på tre ställen, ett för foten, ett
för andningsvattnets intagande och ett för
dess bortledande. Innanför det sistnämnda
ligger analöppningen. De inre organen,
mat-smältningsapparaten med en stor lever,
könsorgan, utsöndringsorgan och hjärta, ligga dels
i foten, dels längs ryggsidan. Nervsystemet
utgöres av tre par ganglier, förenade med
långa nervstammar. M. äro bottendjur, som
finnas både i havet och i sött vatten och vanl.
leva nedgrävda i slammet. Somliga äro
fastsittande. Endast några få arter äro i stånd
till hastigare förflyttning antingen hoppande
med foten (hjärtmusslor) el. simmande med
skalen (kammusslor). Ur praktisk synpunkt
äro vissa m. betydelsefulla som farliga
fiender till undervattensbyggnader (borrmusslor),
andra som människoföda (t. ex. ostron,
blåmusslor), åter andra, emedan de alstra pärlor
el. tekniskt användbar pärlemor. T. P.
Mussolfni [moså-], B e n i t o, italiensk
folkledare och statsman (f. 18 8 3 29/7 i kommunen
Predappio nära Forli i Romagna). M. är son
till en smed och lokal socialistledare, var
efter avlagd folkskollärarexamen en kort tid
vikarierande skollärare men utvandrade 1902
till Schweiz för att söka arbete. I Lausanne
var M. murerihantlangare, drev revolutionär
agitation och utvisades därför från
kantonerna Lausanne och Genève, senare även från
Frankrike efter en kort vistelse i Marseille.
Därefter var han till sin utvisning från
Österrike 1909 medarbetare hos C. Battisti (sed. o.)
i dennes irredentistiska tidning II Popolo i
Trient (Trento). Under de följande åren
spelade M. en betydande roll inom det italienska
socialistiska partiet såsom en av ledarna för
dess radikala, revolutionärt inriktade flygel.
Han var 1910—11 utgivare av den mot den
socialistiska partiledningens opportunism
kritiska veckotidningen La Lotta di Classe
(Klasskampen) och blev 1912 huvudred, för det
ledande partiorganet Avanti. I motsats till
partiledningen understödde han energiskt ledarna
av de revoltartade upplopp, som på sommaren
1914 ägde rum i olika italienska städer (»röda
veckan»). Med världskrigets utbrott inträdde
en betydelsefull förändring i M:s utveckling.
Han påyrkade, att Italien skulle deltaga i
kriget på ententens sida, uteslöts ur det
socialistiska partiet (28 okt. 1914) och uppsatte
i nov. s. å. den interventionsivrande tidningen
Il Popolo dTtalia. I kriget deltog han från
aug. 1915, befordrades 1916 till korpral men
blev febr. 1917 livsfarligt sårad av en
exploderande bombkastningsmaskin. I sin tidning
framträdde han som en av de främsta
målsmännen för kravet på en energisk krigföring.
Några månader efter krigets slut bildade M.
22 mars 1919 jämte ett sjuttiotal vänner i
Milano den första fascistgruppen; om denna
rörelses mål och utveckling se Fascism.
Inre byggnaden av en mussla. Si och S2 främre och
bakre slutmuskeln, V munarmar, F fot, G gälar, Mt
mantel, I införsöppning, U utförsöppning för
and-ningsvattnet, M munöppning, Ma mage, L lever, Hj
hjärta, Nj njure, N nervsystem, K könsorgan, A tarm-
• öppning.
Under M:s ledning — »Ledaren», il Duce,
blev den benämning fascisterna gåvo honom
—• fick den fascistiska rörelsen aug. 1922
överhand över de med en generalstrejk
samhällets bestånd hotande kommunisterna, och
genom »marschen mot Rom» (okt. s. å.) vann
han den faktiska regeringsmakten, 31 okt.
av konungen utsedd till konseljpresident. Om
hans styrelse som Italiens diktator se vidare
Italien, sp. 853—854. Genom de 1926—29
beslutade författningsändringarna har M:s
diktatorsställning i viktiga avseenden
legaliserats. Hela samhället har ombildats enligt
fascismens principer, och M:s strävanden ha
därvid gått ut på att hos nationen väcka till
nytt liv den gamla romarandan, parad med
järnhård disciplin och förenad med kraftigt
framförda anspråk på utländskt beaktande av
Italiens återvunna ställning som ledande
Me-delhavsmakt. M. har tidtals hos sig samlat
de viktigaste ministerportföljerna men
därefter återgått till systemet att utöva
dikta-torsmakten såsom konseljpresident och
fascist-partiets ledare. Hans utrikespolitik har
stundom vållat stark spänning i förhållandet till
Frankrike och Jugoslavien; inåt har hans
maktställning konsoliderats genom
kungariket Italiens försoning (febr. 1929) med
påvestolen (jfr därom Påve).
Bland M:s skrifter märkas krigsdagboken
»Il mio diario di guerra» (1923; ty. övers.
1930), en på eng. utgiven självbiografi (1928)
och en mängd samlingar av politiska tal,
varav utdrag översatts till tyska (M. H.
Meyer, 1925), franska (S. Dauguet-Gérard,
1928) och engelska (B. Quaranta di San
Se-verino, 1924).
Litt.: I. Hjertén, »M. och den nya
demokratien» (1924); biogr. av M. G. Sarfatti
(1925; sv. övers. 1927), V.-J. Bordeux (1925),
Spencer Jones (1927), L. von Kemechey (1930)
och A. Saager (1931). Jfr även litt. vid art.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
