Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mynster, Jacob Peter - Münster, Sebastian - Münsterberg, Hugo - Mynt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
523
Münster, S.—Mynt
524
(1775—1854). Blev teol. kand. 1794 och präst
i Spjellerup 1802. Efter en andlig kris blev
M. en av de mest ansedda förespråkarna för
den mera personliga
kristendom, som
avlöste rationalismen.
1811—28 var han
kapellan vid Vor Erue
kirke i Köpenhamn,
blev 1828 kungl.
kon-fessionarius och 1834
biskop över Själlands
stift. Han var en
framstående
predikant, som särskilt
samlade högre
bildade åhörare omkring sig.
M:s »Betragtninger
over de kristelige troslærdomme» (1833; sv.
övers. 1838—39) och samlingar av predikningar
o. a. tal ha varit mycket lästa. Han utgav vidare
en del teologiska och filosofiska verk. Som
biskop var M. myndig och byråkratisk. Han
stod Grundtvig och den vaknande
lekmannarörelsen fjärran och sökte med lagens hjälp
hålla den tillbaka. 1817—34 var han
medlem av direktionen för den högre
undervisningen och hade i övrigt förtjänstfull del i
den reviderade översättningen av N. T. (1819).
Som medlem av Roskilde ständer 1835—48
och den grundlagsstiftande riksförsamlingen
tillhörde M. de konservativa. — Litt.:
Självbiografien »Meddelelser om mit levnet» (1854);
H. Schwanenflügel, »J. P. M.» (2 bd, 1900—
01). P.E-t.
Sebastian Münster. Målning av Chr. Amberger.
Münster, Sebastian, tysk teolog och
kosmograf (1489—1552). Var en tid
fran-ciskanmunk, slöt sig senare till
reformationen samt var prof, i hebreiska 1524—27 i
Heidelberg, från 1529 i Basel. Han utgav 1534
—35 den första fullständiga hebreiska uppl. av
G. T. med latinsk övers, och kommentar,
vidare en kaldeisk grammatik o. a.
gramma-tiska verk. Hans förnämsta arbete är dock
den på tyska skrivna »Cosmographia
universalis» (1543; flera uppl.; övers, till lat., it.
och fr.), den första utförligare
jordbeskrivningen i Tyskland, ett kompilatoriskt arbete,
rikt på kartor, stadsbilder o. a.
kulturhistoriskt intressanta illustrationer. Monogr. av
V. Hantzsch (1898). (O. Sjn.)
Mü’nsterberg [-bärk], Hugo,
tysk-amerikansk filosof och psykolog (1863—1916). Blev
prof, i Freiburg im Breisgau 1891 och vid
Harvard-univ. i Cambridge, Massachusetts, 1892
samt var 1910—11 »bytesprofessor» i Berlin.
Viktigaste skrifter: »Philosophie der Werte»
(1908; M:s filosofiska huvudarbete), »Eternal
life» (1906; sv. övers. 1925), »Grundzüge der
Psychologie» (1900), »Psychologie und
Wirt-schaftsleben» (1912; 5:e uppl. 1922; sv. övers.
1917), »Grundzüge der Psychotechnik» (1914;
2:a uppl. 1920). — M:s filosofi vill vara en
syntes av Fichtes etiska idealism och den
moderna fysiologiska psykologien. Den utgör
en vidare utveckling av den
Windelband-Rickertska värdefilosofien, ett system, som
icke blott upptar vanliga (etiska och
estetiska) värden utan även upplöser’logik,
kunskapsteori och metafysik i värdelära. G. O-a.
Mynt (lat. moneta), präglade
metallstycken av bestämd vikt och halt, avsedda till
betalningsmedel. Som de äldsta m. i egentlig
mening räknas de metallstycken, vilkas vikt
är angiven med särskilda märken. De första
m. i Mindre Asien voro av elektron (en
legering av guld och silver). Sådana m.
präglades på 600-talet f. Kr. i Lydien, och omkr.
550 f. Kr. fanns knappast något grekiskt
område, dit icke bruket av m. trängt.
Härifrån spred det sig till andra folk, t. ex.
fenicier, kartager, etrusker och perser. Då
ett myntstycke i äldsta tider blott var en
bestämd mängd av en viss metall,
samman-föllo de ursprungliga myntvalörerna med
vissa viktenheter i de samtida viktsystemen.
A. Antika mynt. 1. De grekiska
mynten. Utom av konungar präglades m. av
myndigheterna i stadssamhällen samt av
tempelmyndigheter. De äldsta m. saknade oftast
inskrift. Sedermera präglades de med de
första bokstäverna i namnet på myntningsorten,
längre fram ofta även med namnet på
ämbetsmän, som förestått myntpräglingen. På
de av konungar slagna m. finnes d regel
konungens namn. Den äldsta grekiska
mynten-heten var statär. Då statären eg. var en
viktenhet, funnos från början statärer både av
guld och av silver. Medan statären bibehölls
som enhet för guldmyntet, framträdde senare
som enheter för silvermyntet drachme och
obol (—1/« drachme). Grekiska m. voro i
allm. avsedda endast för den lokala
cirkulationen, om ock vissa slag av dem voro
omtyckta betalningsmedel i hela den antika
världen. Alexander den stores mynttyper fortforo
att präglas ännu långt efter hans död, vissa
av dem under närmare 200 år. Se D r a c h m e
o ch Statär.
2. Romerska mynt. Rom fasthöll länge vid
kopparn som främsta myntmetall. Urspr.
brukades som betalningsmedel koppartackor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
