Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
599
Månförmörkelse—Månsson, I.
600
kraterhaven. Dessa strålar höja sig
uppenbarligen icke över den omgivande marken men
passera över berg och dalar utan varje
avbrott och torde därför endast med avseende
på sin färg skilja sig från de
omkringliggande månpartierna.
Det är tydligt av ett flertal iakttagna
förhållanden, att atmosfär och vatten endast
kunna finnas i så små kvantiteter på m., att
det är alldeles omöjligt att påvisa deras
förekomst ens med nutidens förfinade
spektral-analytiska metoder. Den bild vi kunna göra
oss av naturförhållandena på m. betingas
fundamentalt av bristen på lufthölje och vatten.
Intet blått himlavalv höjer sig över
»mån-skapet». I världsrymdens svarta djup ser
man både dag och natt stjärnornas nålvassa
ljusprickar. Mån-dagen varar två veckor,
under vilken tid stjärnorna långsamt passera
från den ö. månranden till den vänstra. En
jättelik himlakropp, jorden, har sedan länge
stått på ung. samma plats på månhimlen.
Solen, vars korona ständigt är synlig och
omkring vilken zodiakalljusets ellipsoid också
kan skönjas, går ned plötsligt utan
skymningsljus och uppstiger utan förmedlande gryning.
Under dagen upphettas månskorpan i hög
grad, men detta värme utstrålar nästan
fullständigt under månnatten. Skillnaden i temp.
mellan dag och natt har uppmätts senast av
S. B. Nicholson och E. P e 11 i t, vilka
funnit den uppgå till 270° C. Det synes
uppenbarligen icke förefinnas några villkor
för organiskt liv på vår drabant, över huvud
har man icke kunnat med säkerhet fastställa
några förändringar på m. De enda
omständigheter, som antyda tillvaron av dylika, äro
de av W. H. P i c k e r i n g o. a. gjorda
iakttagelserna, enl. vilka på kratrarnas
innersidor vissa vita fläckar förekomma, som
försvinna i den mån solen stiger högre på
månhimlen. Dessa företeelser kunde tyda på att
vatten och luft ej alldeles saknas i
fördjupningarna på m. och att ett slags
rimfrostbildningar äro möjliga.
Frågan om m:s uppkomst och de
utvecklingsstadier den haft att genomgå är i trots
av det myckna arbete, som nedlagts på
densamma, ännu alltjämt långt ifrån sin
lösning. Ännu återstå många viktiga
fundamentala spörsmål att besvara, framför
allt frågan om sammansättningen av m:s
bergarter. Härvidlag kunna ej de vanliga
spektralanalytiska metoderna tillämpas, utan
man måste söka på omvägar nå fram till en
analys. Bland nyare försök i denna
riktning må nämnas R. W. W o o d s, vilken
avbildade m. medelst färgfiltra i olika
spektral-områden och därvid upptäckte, att viktiga
olikheter kunde påvisas mellan bilderna i
olika ljussorter. Bestämningar av olika
månpartiers reflexionsförmåga i olika delar av
spektrum ha utförts av J. Wilsing och
J. Scheiner i Potsdam (1921), varvid som
huvudresultat framgått, att m. måste bestå
av vulkaniska bergarter, obsidian o. a.
lava-aktiga bergarter. Med användning av ljusets
polarisation har F. E. Wright (1929) erhållit
betydelsefulla resultat» angående vilka
bergarter, som finnas på m. — Litt.: S. Arrhenius,
»Världarnas utveckling» (8:e uppl., avd. 1,
1924); ö. Bergstrand, »Astronomi» (1925); K.
Lundmark, »Världsrymdens liv» (1926); N. V.
E. Nordenmark, »Stjärnorna» (1928). K. Lmk.
Månförmörkelse, astron., se Förmörkelse.
Mångbyggare, bot., se Linnés
sexualsystem.
Mångcellbildning, bot., se Cell, sp. 770.
Mångfotingar, zool., se Myriapoder.
Mångfålla, dets. som bladmage, se I d i s
s-1 a r e.
Mångguderi, se P o 1 y t e i s m.
Månghörning, mat., se P o 1 y g o n.
Mångsidigt knippe, bot., se
Blomställning.
Mångård, Månring, se Halofenomen.
Månkartor, se Månen.
Månmånad, se Kronologi, sp. 167.
Månsarp, socken i Jönköpings län, Tveta
härad, kring Tabergsån, s. om Jönköping;
65,98 kvkm, 1,627 inv. (1931). Skogs- och
mossmarker; i n. Taberg (se d. o.). I M.
upprinner Lagan. 676 har åker, 3,880 har
skogsmark. Vid foten av Taberg stations- och
industrisamhället Smålands Taberg (omkr.
550 inv. 1921). Ingår i Barnarps och M:s
pastorat i Växjö stift, Tveta kontrakt.
Måns Bengtsson, se Natt och Dag.
Månsbo, kloratfabrik i Grytnäs socken,
Kopparbergs län, vid ett under
ombyggnad varande fall av Dalälven, mitt emot
Avesta. Tillhör Alby nya kloratfabriks a.-b.
Måns Bryntesson, se L i 11 i e h ö ö k.
Månsing. 1. De kringresande
västgötahand-landenas, knallarnas, hemliga språk, känt
genom notiser i N. H:son Dals »Boroesia»
(1719) och S. Hofs »Dialectus westrogothica»
(1773). M. innehöll många zigenarord. — 2.
Förbrytarspråket i nutidens Stockholm, icke
utan samband med det förra. Se A. Thesleff,
»Stockholms förbrytarspråk» (1912). R-n B.
Måns Nilsson i A s p e b o d a, bergs- och
frälseman i Dalarna under Gustav Vasas
regering (vapen: svinhuvud), understödde
Gustav verksamt i befrielsekriget och gjorde
denne även sedermera värdefulla tjänster,
särskilt genom sitt kungatrogna
uppträdande under Daljunkerns resning. 1531 ställde
han sig emellertid i spetsen för det s. k.
klockupproret (se Daluppror), varför han
fängslades vid den stora räfsten på Kopparberget
1533 och fördes till Stockholm, där han 1534
jämte andra ledare av upproret dömdes till
döden och avrättades. — M. var Dalarnas
genom rikedom och politiskt inflytande främste
märkesman under det sista skedet av
landskapets »hundraåriga storhetstid». G. C-n.
Månsson, Ivar, i Trää (Norrvidinge
socken, Malmöhus län),
jordbrukare,
politiker (1845—1911). M.
var 1873—79 och
1885—1903 led. av
Andra kammaren.
Han tillhörde först
Gamla
lantmannapartiet men deltog
sedan i bildandet
av det
protektionistiska Nya
lantmannapartiet, där han
intog en
inflytelserik ställning. Han
var led. av bl. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
