Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mätsticka - Mätstång - Mättad - Mätta Ivarsdotter - Mättningsapparat - Mättningsdeficit - Mättningskapacitet - Mättningsström - Mättningstryck - Mätverktyg - Möbel - Möbius, August Ferdinand - Möbius, Karl August - Möbius, Paul - Möbler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
647
Mätstång—Möbler
648
Då en vinkel mellan två terrängföremål skall
mätas, hålles linjalen med sträckt snöre
framför ögat, så att syftlinjen genom dess
ena ändpunkt träffar det ena föremålet. Den
Mätsticka.
punkt på linjalen, som skäres av syftlinjen
till det andra föremålet, anger nu vinkelns
storlek i streck (se d. o.). — 2. Se
Mått-verktyg. G. af W-dt.
Mätstång, av trä el. järn, begagnas vid
mätning i såväl horisontal- som vertikalplan. M.,
indelad i cm, nyttjas vid distanstubsmätning
för avläsning av avståndet och vid
höjdmätning (avvägning) för avläsning av
höjdskillnaden. — Jfr även Fältmätning. H. Rhn.*
Mättad, se Färg, sp. 137, Kolväten,
sp. 1007, och Lösning.
Mätta Ivarsdotter, riksföreståndaren Svante
Nilsson Stures gemål i dennes andra gifte,
var dotter till danske riddaren Iver Jensen
Dyre och hade, innan hon 1504 äktade herr
Svante, varit förmäld 1) med norska
riksrådet Anders von Bergen, 2) med norska
riksrådet Knut Alvsson (se d. o.). Hon utövade
betydligt inflytande på herr Svante och
visade efter hans död hätsk fiendskap mot
styvsonen Sten Sture d. y. Av denne
berövad Hörningsholm, som hon av Svante Sture
fått i morgongåva, avvek hon 1515 el. 1516
till Danmark, blev föreståndarinna för ett
kloster i Roskilde och stämplade med
Kristian II mot Sten Sture. Efter Kristians
seger 1520 synes hon för en tid åter ha
kommit i besittning av Hörningsholm. Hon levde
ännu 1526. G. C-n.
Mättningsapparat, apparat för mättning av
vätskor med gaser med användning i
synnerhet vid framställning av mineralvatten.
Mättningsdèficit, dets. som fuktighetsdeficit
(se d. o.).
Mättningskapacitet, äldre benämning på
atomvärde el. valens (se d. o.).
Mättningsström, se Radioaktivitet
och Radium.
Mättningstryck, meteor., se Fuktighet.
Mätverktyg, se Mått verktyg.
Möbel, se M ö b 1 e r.
Möbius [mö’bios], August Ferdinand,
tysk matematiker och astronom (1790—1868).
Studerade bl. a. för Gauss och verkade från
1816 i Leipzig, från 1844 som prof, i högre
mekanik och astronomi. Som M:s viktigaste
arbete räknas »Der barycentrische Calcul»
(1827), varigenom en helt ny geometrisk
metod skapades för undersökning av kurvors och
ytors egenskaper. Om »Möbius’ band» se
Analysis situs. T. B.
Möbius [mo’bios], Karl August, tysk
zoolog (1825—1908), prof, i Kiel 1868, direktor
för zoologiska museet i Berlin 1887. Hans
verk »Die Fauna der Kieler Bucht» (2 bd,
1865—72; tills, m. H. A. Meyer) blev
banbrytande för modern ekologi. M. deltog i flera
större havsexpeditioner samt verkade som
fiskerizoolog. E-k N-d.
Möbius [mo’bios], Paul, tysk läkare (1853
—1907), sonson till A. F. M.; 1883—93 docent,
sedan nervläkare i Leipzig, skrev
uppslagsrika verk särskilt om psykoneuros. M:b
Ȇber den physiologischen Schwachsinn des
Weibes» (1900; 10 :e uppl. 1912) väckte häftig
strid men anses nu klassisk. I »Ausgewählte
Werke» (8 bd, 1903—08) ingå M:s patografier
över Goethe, Nietzsche, Schopenhauer m. fl.
Möbler (sing. Möbel), i allm. de,
företrädesvis lösa, inredningsföremål, som
användas till förvaring av kläder o. a. föremål, att
sitta och ligga på samt att framsätta mat
och föremål på. Deras viktigaste material
har alltid varit trä, fast även metall, sten
o. a. kommit till användning. M., som från
början varit enkla och primitiva, ha följt den
mänskliga kulturens allmänna utveckling och
till sin utformning rättat sig efter rådande
konststil och smak. — De äldsta fullt
utvecklade m. finner man i Egypten, där de
främst blivit kända genom fynd i
kungagra-var, bl. a. Tut-anch-Amons. På reliefer
förekomma bilder ur snickarnas liv, som visa
tillverkning av m. och de verktyg, som stodo
till förfogande, bl. a. såg, yxa, drillborr.
Hy-vel och svarvstol funnos ännu ej. Formerna
äro vanl. enkla, smärta, Bätliniga, och benen
på stolar och sängar formas gärna som
djurben. Genom rik dekorering strävade man att
förhöja m:s utseende. — I Assyrien och
Persien tillverkades m., som av bilder att
döma voro tyngre, klumpigare, präglade av
pompös prakt och gärna beklädda med
metallbleck. Assyrerna synas ha gjort den
viktiga uppfinningen av svarvstolen. — Även m.
i det gamla Grekland känner man bäst
genom bilder, särskilt på gravstenar och
vaser. Under den klassiska tiden liknade
formerna mest de egyptiska, dock utbildade
grekerna självständigt en smäcker och elegant
stoltyp med mjukt svängda ben. En
säregen möbel var den liggsoffa, som användes
vid gästabuden. — Långt högre grad av
bekvämlighet och prakt nådde man i Rom,
där efter etruskernas mönster metall gärna
användes. Även praktmöbler av marmor,
särskilt bord, förekommo i stor utsträckning.
Mera prydnadspjäser än m. i vanlig mening
är det stora antalet vaser och kandelabrar.
— Medeltiden intresserade sig ej i högre
grad för m. Den väggfasta inredningen
föredrogs, skåpen inbyggdes i rummen, utefter
väggarna löpte ofta kistor, som samtidigt
nyttjades till sittplatser. Vid festliga
tillfällen använde man som bord lösa bräder på
bockar. De lösa m. voro enkla och grova med
raka former. På dyrare m. voro ben och
stolpar gärna svarvade i rika profiler.
Förvaringsmöblerna hophöllos och smyckades gärna
med smidda järnbeslag. Under gotiken
gjordes en del uppfinningar, särskilt sågkvarnen,
som kom möbelsnickeriet till godo och gjorde
det möjligt att använda tunnare virke med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
