Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Möbler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
649
Möbler
650
ramverk och fyllningar. Som dekoration
använde man gotikens vanliga formvärld, på
kyrkliga m. ofta med slösande rikedom.
Renässansen betraktade hela
bostadsproblemet långt mera rationellt. Inom
möbelkonsten vinnläde man sig om att skapa
praktiska och lämpliga typer. De enstaka m.
utformades fristående, och formerna anslöto
sig gärna till antikens. Italien var även
inom möbelkonsten föregångslandet. Kistan
(cassonej blev den viktigaste
förvaringsmöbeln, forüiades mer och mer i anslutning till
gamla romerska sarkofager och smyckades
med målningar och sniderier. Men dessutom
kom även det stora, arkitektoniskt
uppbyggda skåpet i bruk. Stolarna visa en mångfald
variationer. Av kistan uppstod cassapancan
därigenom, att rygg- och sidstöd tillfogades
för att göra den lämplig som sittplats.
Sängen formades gärna praktfullt med fyra
stolpar i hörnen. I Södern blev valnöt, i Norden
ek det vanligaste materialet för m. Den
dekorativa utsmyckningen är till stor del hämtad
från byggnadskonsten. Anslutningen till
antiken blev ej så märkbar i de germanska
länderna, där den nederländske arkitekten
Vredeman de Vries fick stor betydelse
genom sina många ornamentstick med m. I
Sverige bibehölls den medeltida principen för
möblering till långt in på 1600-talet,
samtidigt som renässansdrag gjorde sig gällande,
särskilt i Vasaslottens inredning.
Möbeltyperna slöto sig främst till de samtida
holländska.
Barockens möbelkonst byggde
vidare på renässansens, uttrycksmedlen
stegrades, allt blev tyngre, pompösare och rikare
dekorerat. Särskilt typiskt var i de
germanska länderna det stora skåpet med kraftig
taklist, två höga dörrar och kulfötter. Bord
och stolar fingo gärna spiralvridna ben,
stolarnas ryggar blevo höga och raka.
Träinläggningens konst, gärna idkad redan förut,
uppdrevs mer och mer, dyrbara material
kom-mo till användning, t. ex. i de mest för
pryd-nadsändamål avsedda kabinetts- och
konstskåpen. Under Ludvig XIV:s tid kom
Frankrike att mer och mer intaga en dominerande
ställning inom möbelkonsten, och den senare
barockens stildrag utformades av de
arkitekter och konstnärer, som verkade vid
Versailles, ss. Lebrun, Bérain, Marot.
Stilen slöt sig åter närmare till de klassiska,
formen blev rakare och ornamentiken
sprödare, samtidigt som prakten och
materialverkan stegrades i högsta grad. Den främste
möbelsnickaren var B o u 11 e, som gärna
dekorerade sina m. med inläggningsarbeten i
pärlemor och brons. I Sverige var barocken till
en början starkt tyskt betonad, som man kan
se t. ex. på Skokloster, men övergick under
det karolinska skedet mer och mer till att
följa de franska förebilderna. Rikt snidade
och förgyllda praktmöbler i denna anda
ut-gingo främst från Burchardt Prechts
och hans söners verkstäder. I början av
1700-talet, delvis på grund av ofärdsårens nödläge,
blev stilen mera borgerlig och anspråkslös.
Rokokon kom som en reaktion mot
barockens tyngd och stelhet. I motsats till de
äldre stilarna, som utgått från arkitekterna,
är rokokon en ren möbel- och inredningsstil.
Den kännetecknas av spröda, mjuka linjer,
buktade ytor, nyckfullhet och asymmetri.
Frankrike var fortfarande det ledande
landet, och möbelkonsten behöll i huvudsak sin
aristokratiska prägel. M. komponerades ofta
i samband med rumsarkitekturen, varför man
helst undvek de stora skåpen. I deras ställe
blev den låga byrån tidens mest omtyckta
förvaringsmöbel. I dekorativt syfte användes
gärna fanering med tunna, ädla träslag samt
inläggningar. Dessutom spelade
brännför-gyllda bronsbeslag en stor roll; ofta
förgylldes m. helt. Stolar och soffor formades mjuka
och bekväma, nya typer i mängd kommo i
bruk. Ornamentiken hos m. byggde till stor
del på s. k. rocailler (klippliknande
formationer), snäckor, musslor o. dyl. men även
naturalistiska blommor. Exotiska motiv, särskilt
kinesiska, blevo omtyckta, samtidigt med
imiterade lackdekorerade m. från fjärran
östern. På grund av de stora krav, som nu
ställdes på snickarnas hantverksskicklighet,
utvecklades möbelkonsten även tekniskt i
mycket hög grad. Sverige hade på 1730-talet,
när rokokon just var färdig, livliga
förbindelser med Frankrike, delvis beroende på att
det nya slottet i Stockholm skulle inredas,
och en koloni franska konsthantverkare i
Stockholm bidrog till att omplantera stilen
på svensk mark. I allm. följde man de
franska förebilderna, men de svenska m. blevo
enklare och mera återhållna. Bland de många
utmärkta rokokosnickarna kunna nämnas
Nils Dahlin och Lars Nordin.
I Frankrike avlöstes rokokon omkr. 1750
av en stil, som brukar kallas Ludvig XVI:s
stil. Dess m. kännetecknas av samma lätta
elegans som under rokokon, men linjer och
ytor rakna, samtidigt som den klassiska
ornamentiken åter kommer till heders.
Konstnärligt sett stod möbelkonsten under denna tid
kanske högre än någonsin, delvis genom R i
e-s e n e r o. a. stora franska möbelsnickare.
Till Sverige kom denna stil ung. samtidigt
med Gustav III:s tronbestigning, varför den
här brukar kallas den gustavianska.
Genom inredningsarkitekter som J. E. R e h n
och möbelsnickare som G. H a u p t nådde den
även i Sverige storartade resultat,
kännetecknade av formsäkerhet, dekorativ smak och
måtta. — Medan de flesta länder mer el.
mindre troget följde de franska förebilderna,
gick England tidigt sina egna vägar. Bl. a.
undvek man i England helst att dekorera m.
med förgyllningar och inläggningar, tog mera
hänsyn till rent praktiska krav och förlänade
hela möbelkonsten en mer borgerlig prägel.
Det vanligaste materialet blev mahogny. Vid
mitten av 1700-talet skapade den store
möbelsnickaren Th. Chippendale en
säregen, av gotiska, kinesiska och rokokodrag
sammansatt stil. Han följdes senare under
årh. av Hepplewhite och S h e r a t o n,
som skapade en rad lätta, praktiska och
borgerliga möbeltyper. Denna engelska
möbelkonst kom att starkt återverka på den
franska under tiden närmast efter
revolutionen men fick snart vika för den under
Napoleon dominerande empirestilen. M. blevo
tyngre och kraftfullare, anslöto sig starkare
till antiken, särskilt den romerska, och man
upptog även en myckenhet egyptiska motiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
