Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Möbler - Möckeln - Möckleby (härad) - Möckleby (socknar) - Mödernearv el. Möderne - Mödomshinna, Hymen - Möen - Mögelsvampar, Mögel - Möhl Hansen, Karl Kristian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
651
Möckeln—Möhl Hansen
652
som en följd av Napoleons egyptiska fälttåg.
I Sverige fick denna stil, vanl. kallad
Karl-J o h a n s s t i 1, en solid borgerlig prägel med
mahogny som dominerande träslag.
Under 1800 -talet öppnade
maskintekniken möjlighet att industrimässigt
tillverka m. långt billigare än förut, men
samtidigt sjönk den konstnärliga halten i
samband med den allmänna stilförvirring, som
inträdde. De gamla stilarna återupplivades,
stundom var för sig, stundom blandade om
varandra. Vägen ur detta kaos såg den store
engelske reformatorn William Morris
i en återgång till äldre tiders
hantverksför-hållanden. Delvis som en följd av den från
honom utgångna propagandan uppstod på
1890-talet den stil, som brukar kallas J
u-g e n d i Tyskland och art nouveau i
Frankrike, det första medvetna försöket att
skapa en modern tidsstil för m. och
inredningar. De gamla stilarna avsvuros, och den
nya stilen byggdes upp med hänsyn till
praktiska krav och med hjälp av växtmotiv och
ett böljande linjespel, i någon mån av japanskt
ursprung. Stilens främste möbelarkitekt var
belgiern H. van de Veide. Inom
möbelkonsten fortsatte denna Jugendstil, fast
alltmer dekadent och lyxbetonad, i de ledande
länderna i stort sett till mitten av 1920-talet,
samtidigt som man fortsatte att i stor
utsträckning imitera de gamla stilarna. Mot
detta inträdde en häftig opposition, utgående
från den fransk-schweiziske arkitekten L e
Co rbu s i e r s verk och propaganda. M.,
tillhörande denna s. k.
funktionalistiska riktning, utmärkas av enkel,
praktisk formgivning, ofta dessutom av en
ansträngd radikalism. Metall har av denna
riktning med förkärlek använts som
möbelmaterial. — I Sverige har under de senaste
årtiondena situationen i någon mån varit en
annan, beroende på att det rena
stilimiteran-det här ej spelat så stor roll. Däremot
uppstod tidigt en nationellt betonad riktning, som
sökte skapa en fullt modern möbelkonst på
grundval av äldre inhemsk tradition. Som
denna riktnings representanter kunna nämnas
arkitekterna Karl Westman, Ragnar
Östberg och Elis Beneker t, medan
Jugendstilen i Sverige främst företrätts av
Ferdinand Boberg. Under det senaste
årtiondet har Carl Malmsten framstått
som Sveriges främste möbelkonstnär i
traditionell anda; modernare riktningar
representeras av Uno Å h r é n, E. Sundahl, S.
Markelius, G. Asplund o. a.
Litt.: G. Upmark, »Möbler i afdelningen för
de högre stånden» (i Nordiska museet, 1912—
13); Fr. Poulsen, »Möbelkunstens historie»
(2 bd, 1918—22); R. Schmidt, »Möbel» (4:e
uppl. 1920); H. Schmitz, »Das Möbelwerk»
(1926); A. Feulner, »Kunstgeschichte des
Möbels seit dem Altertum» (2:a uppl. 1927); Fr.
de Salverte, »Les ébénistes du XVIII :me
siècle» (ny uppl. 1927); G. Munthe, »Gamla
möbler» (3:e uppl. 1929). Mthe.
Möckeln. 1. Sjö i s. Småland, på gränsen
mellan Allbo och Sunnerbo härad; 44 kvkm,
21 m djup, 136 m ö. h. Genomflytes av
Helge-ån. — 2. Sjö i Karlskoga och Degerfors
socknar, ö. Värmland; 18 kvkm, 89 m ö. h. Jfr
D e t ä 1 v e n.
Möckleby, härad
på mell. och s.
Ölands östkust,
Kalmar län; 195,10
kvkm, 2,679 inv.
(1930). Socknar:
N. Möckleby,
Gårdby, Sandby,
Sten-åsa och Hulterstad.
Längs den
långgrunda och för
strandningar
bekanta kusten
löper ö. landborgen
med häradets
huvudväg; kring
denna byar och
odlad jord. Det inre
upptages av
alvar. 5,137 har
åker; skog saknas.
Jordbruk. Tillhör
Ölands fögderi och
domsaga.
Möckleby, socknar, se Ä o r r a M ö c k 1
e-b y och Södra Möckleby.
Mödernearv el. endast Möderne, det gods,
som tillfallit någon i arv efter moder el.
mödernesläkting. Enl. rom. rätt hade fader en
viss förvaltningsrätt över sina barns m.
Däremot har, i överensstämmelse med germansk
rättsuppfattning, enligt svensk rätt fader
aldrig ägt förfoga över barnens m. annorledes
än i egenskap av förmyndare. Därav beror
det redan i de äldsta svenska rättsböckerna
meddelade åläggandet för änkling att vid nytt
gifte »avvittra sina barn» (föranstalta
bodelning). A. W.*
Mödomshinna, H y’m e n, ett tunt
slem-hinneveck, som delvis täcker nedre ändan av
slidan (vagina). M. är vanligtvis perforerad
något framför sin mitt. Vid samlag el. annat
våld brister m. E. Abr.
Möen [mön], ö vid sydspetsen av Själland,
Præstö amt, Danmark (se karta vid d. o.);
217,28 kvkm, 14,646 inv. (1925). Stad: Stege
(se d. o.). M. är uppbyggd av krita med
inlagrad flinta och avslutas i ö. av en hög,
brant klintkust, Möens klint. Strax v. om
klinten ligger öns högsta punkt, Aborrebjerg,
143 m ö. h. ön är i allm. jämn, bördig och
tättbefolkad. Betydande sockerbetsodling; vid
Lindemarke råsockerfabrik. Litt.: F. Bojsen,
»Af Möns historie» (4 bd, 1905—18). Se karta
och bild (på plansch 1) vid art. Danmark.
Mögelsvampar, Mögel, systematiskt vitt
skilda svampar, som på allehanda organiska
ämnen, t. ex. matvaror, bilda mycelhinnor av
växlande färg och ofta rätt utpräglad lukt
samt i väsentlig grad medverka till nämnda
ämnens sönderdelning. De viktigaste m.
tillhöra fam. Mucoraceae av fykomyceterna (se
d. o.) och Aspergillaceae av askomyceterna
(se Aspergillus och Penselmögel).
Även vissa former av parasitsvampar ha
betecknats som mögel, t. ex. bladmögel,
fruktmögel och snömögel (se dessa ord). Th. Lfs.
Möhl Hansen, Karl Kristian, dansk
målare (f. 1876), elev av Zahrtmann. Har
särskilt målat landskap av en viss tung
monumentalitet, som i sin gammaldags romantik
påminna om P. Chr. Skovgaard. Kunstmuseet
MÖCKLEBY H2
Skala 15OOOOO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
