Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mörner (af Morlanda), Carl Gustaf Hjalmar - Mörner (af Morlanda), Carl Göran Detlof - Mörner (af Morlanda), Carl Otto - Mörner (af Morlanda), Carl Stellan - Mörner (af Morlanda), Carl Thore - Mörner (af Morlanda), Gustaf Fredrik - Mörner (af Morlanda), Hampus Elof - Mörner (af Morlanda), Hans Georg - Mörner (af Morlanda), Julius Oscar - Mörner (af Morlanda), Karl Axel Hampus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
671
Mörner, C. G. D.—Mörner, K. A. H.
672
med en klumpig och misslyckad fris, »Odins
ankomst till Sverige», bodde han från 1830 i
London och från 1836 till sin död i Paris.
M. var en högt ansedd sällskapsbroder och
omtalades av samtida som ett stort snille.
Eftervärlden ser i honom en begåvad
dilet-tant, en spirituell typskildrare och
verklig-hetsreferent. Sitt bästa område har han i
raskt improviserade bilder av den närmaste
omgivningen — hans skildringar av
värdshusliv, baler och typer från Stockholm äga
tidsbelysande karaktär och skärpa. Utgav i
litografi samlingar av reseminnen m. m.; »M:s
sista handteckningar», litograferade av J.
Cardon, utgåvos 1839. G-g N.
Mörner (af Morland a), Carl Göran
Detlof, greve, ämbetsman, politiker (1808
—78), son till A. G. M. Blev 1848 hovrättsråd
i Svea hovrätt och s. å. J. O:s suppleant.
1851—58 var M. konsultativt statsråd och
1858—74 president i Kammarrätten. Själv
framstående lanthushållare, var M. 1858—78
dir. i Lantbruksakad. M., som motsatt sig
representationsreformen 1866, var 1867—75
led. av Första kammaren, känd som starkt
konservativ. B. E-r.
Mörner (af Morland a), Carl Otto,
frih., militär (1781—1868); jfr släktart. M.
är känd för sitt ingripande i
tronföljar-valet 1810 (se Karl, sp. 369—370). Han blev
1811 kapten och adjutant hos Karl Johan,
som allt framgent visade honom sin
bevågenhet och vänskap. Ehuru personligen
alltför obetydlig för att göra en mer betydande
karriär i statstjänst, utnämndes han 1818 till
överste i armén och innehade 1829—41 den
indräktiga tullinspektörssysslan vid
Blockhusudden. Sin insats 1810 har M. skildrat i
»Kort berättelse om ursprunget till
thron-följarevalet i Örebro år 1810» (1829; 2:a uppl.
1834). Jfr även A. Ahnfelt, »Från Europas
hof», I (1883). B. E-r.
Mörner (af Mor landa), Carl
Stellan, greve, landshövding (1761—1834), bror
till A. O. M.; jfr släktöversikten. Som
major vid Kronobergs reg:te deltog M. i 1788—
90 års finska krig, blev 1792 överstelöjtnant
och var 1793—1827 landshövding i
Kronobergs län. M. var som sådan mycket
omtyckt, hade ett tillmötesgående väsen och
befordrade i hög grad jordbruket, bl. a. genom
inrättande av ett hushållningssällskap. Han
fick 1815 presidents titel, blev 1818
serafi-merriddare och 1824 en av rikets herrar.
Han gjorde sig även bemärkt i
riksdagsarbe-tet. M:s son greve Carl M. (1792—1870) var
efter fadern landshövding i Växjö 1827—63.
Mörner (af Morland a), Carl Thore,
greve, universitetslärare (f. 1864 24/s),
sonsons son till C. S. M. Blev med. dr 1892,
s. å. docent, 1894 e. o. prof, och var 1924—29
ord. prof, i medicinsk och fysiologisk kemi,
allt vid Uppsala univ. M. har författat
»Undersökning af proteinämnena i ögats
ljusbrytande medier» (1892; gradualavh.), »Om de
ätliga svamparnas näringsvärde» (i Uppsala
Läkareförenings Handlingar 1885—86), »Om
de högre svamparna» (1919) m. m. Han har
utfört värdefulla undersökningar över
hemliga läkemedel. Led. av Vet.-akad. (1913).
Mörner (af Morlanda), Gustaf
Fredrik, greve, militär (1768—1841), bror till
A. O. M. Deltog som sjöofficer i 1788—90 års
ryska krig, övergick till armén (och
hovtjänst; kabinettskammarherre 1809), blev 1802
bataljonschef vid Livgrenadjärreg:tet och
överste, kommenderades 1805 till Pommern,
tillfångatogs 1806 på Trave av Bernadotte,
då furste av Ponte Corvo. Under
fångenskapen väl behandlad, verkade M. efter
hemkomsten 1810 med stor iver för Bernadottes val
till kronprins och sändes att meddela denne
valresultatet. Generalmajor och chef för
Liv-grenadjärreg:tet 1811, förde M. i Norge 1814
befälet vid landstigningarna på Hvaler och
Kråkeröy samt i striden vid Kjölbergsbro.
Han blev generallöjtnant 1823 och ståthållare
på Rosersbergs slott 1826. Wdt.
Mörner (af Morlanda), Hampus Elof,
greve, militär (1763—1824), bror till A. O. M.
Blev 1801 chef för det värvade reg:te, som
till 1816 kallades Mörnerska husarerna
(sedermera Kronprinsens husarreg:te). Under
kriget i Pommern 1805—07 var M. chef för
kavalleribrigaden, blev 1807 generalmajor,
nedslog det s. k. bondeupproret i Skåne 1811
och blev 1812 generallöjtnant. Han var chef
för konungens livdrabantkår och blev 1816
inspektör för kavalleriet. Framför allt är den
glade »Hampus husar» bekant som en av den
gustavianska tidens största skämtare; se
härom bl. a. P. Wieselgren i »Biographiskt
lexi-con», bd 9 (1843), och C. D. Forsberg i
Per-sonhist. Tidskr. 1924. B. H-d.
Mörner (af Morlanda), H a n s G eorg,
frih., krigare, ämbetsman (1623—85); jfr
släktöversikten. Blev överste för Smålands
kavalleri 1657, generalmajor av kavalleriet
1669, generallöjtnant 1674, landshövding i
Jönköpings län 1672, guvernör över Kalmar
och Kronobergs län 1679 och över Jönköpings
och Kronobergs län 1680 samt frih. 1674. M.
är särskilt känd för sin tapperhet vid Krakau
1655 och Warschau 1656.
Mörner (af Morlanda), Julius
Oscar, greve, politiker, lanthushållare (1816—
88), son till A. G. M. Avlade juridiska
examina i Uppsala, blev 1838 kammarjunkare
och tjänstgjorde i Svea hovrätt 1838—46. Han
ägnade sig sedan åt skötseln av sina stora
gods Herrborum och Kåreholm i
Östergötland och var 1867—84 led. av Första
kammaren. M. var kunnig och självständig, en
flitig debattör och en av Lantmannapartiets
mest utpräglade motståndare, i övrigt starkt
konservativ.
Mörner (af Morlanda), Karl Axel
Hampus, greve, universitetslärare (1854—
1917), brorson till J. O. M. Blev med. dr i
Uppsala 1886 och s. å. prof, i kemi och
farmaci vid Karol. inst.
samt var rektor där
från 1898. Led. av
Vet.-akad. (1897). Han
tillhörde kommittén för
utarbetandet av
stadgar till
Nobelstiftelsen. Bland M:s många
skrifter inom
fysiologisk och
farmaceu-tisk kemi märkas
»Om läkemedlen från
fysiologisk, kemisk
och toxikologisk
syn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
