Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mörner (af Morlanda), Karl Axel Hampus - Mörner (af Morlanda), Marianne - Mörnerska husarerna - Mörrum - Mörrumsån - Mörs - Mörsare - Mörsarfartyg - Mörsarvärn (Kittel) - Mörsil - Mörskom - Mörtsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
673 Mörner,
punkt» (1888), »Untersuchungen über die
Proteinstoffe und die eiweissfällenden Substanzen
des normalen Menschenharns» (i
Skandinavi-sches Archiv für Physiologie 1895) samt de
mycket betydelsefulla arbetena om svavlets
förekomst och bindningssätt hos
äggviteämnena i Zeitschrift für Physiologische Chemie
1902—04. Han utgav bl. a. stadgar och
föreskrifter ang. Karolinska institutet (1910) och
skildrade i Karol. inst:s historia (s. å.) den
kemiska institutionen. Jfr S. Jolin i Hygiea
1917. A. W-dt.
Mörner (af Morland a), Marianne,
sångerska (f. 1895 14/s)> dotter till C. B. M.;
elev av Clary Morales i Stockholm m. fl.
Hon har framträtt som romanssångerska med
betydande framgång i Sverige och på
kontinenten, där hennes vackra mezzosopran och
välskolade föredrag jämte hennes
konstnärliga uppfattning vunnit allmänt erkännande.
1929 blev hon svensk hovsångerska. T. N.
Mörnerska husarerna, se Mörner, H. E.,
och Kronprinsens husarregemente.
Mörrum, socken i Blekinge län, Listers
härad, kring nedre Mörrumsån; 70,80 kvkm,
4,297 inv. (1931). Tättbefolkad slättbygd,
uppdelad av höjder. 2,479 har åker, 3,692 har
skogsmark. Vid kyrkan och stationen
handels- och industriorten M. (omkr. 2,000 inv.
1931) med bl. a. a.-b. S. Mattssons stora
import- och exportfirma samt livsmedelsindustri.
Många stärkelsefabriker, laxfiske,
stenhug-geri. Egendom: Stensnäs. Ingår i M:s och
Elleholms pastorat i Lunds stift, Listers och
Bräkne kontrakt.
Mörrumsån, sjön Åsnens avloppså, genom
s. Småland och v. Blekinge (se resp,
land-skapskartor) till Pukaviksbukten av
Östersjön; längd omkr. 50 km. Som övre M.
plägar räknas Äsnens huvudtillflöde, i nedre
loppet kallat Helige å el. Husabyån,
som upprinner i Korsberga socken,
Jönköpings län, 272,5 m ö. h., och bl. a.
genomflyter sjöarna örken, Helgasjön och Salen;
tills, m. denna å är M. omkr. 175 km. Hela
flodområdets (3,390 kvkm) disponibla
medel-vatteneffekt utgör 48,000 hkr, varav 12,600
hkr 1928 utbyggts. De största fallen bildas
nedom Asnen vid Ryd, Fridafors (se d. o.),
övre o. Nedre Hemsjö (se H e m s j ö
kraftaktiebolag och Sydsvenska
kraftaktiebolaget) i M:s utpräglade dalgång
genom n. och mell. Blekinge. I nedre loppet
laxfiske (»Karlshamnslax»).
Mörs, stad i Rhenprovinsen, 28 km n. n. v.
om Düsseldorf; 26,482 inv. (1925); fordom
huvudstad i grevskapet, sedan furstendömet
M., vilket 1702 tillföll konungen av Preussen
som arv. 1801—14 tillhörde det Frankrike.
Slott från 1300-talet.
Mörsare (ty. Mörser, eng. mörtar, fr.
mor-tier, eg. »mortel»), den äldsta kastpjäsen (se
d. o.) med det kortaste loppet; loppets längd
var vid typens införande i slutet av
1500-talet endast 2*^—4 kaliber, i slutet av
1800-talet 6—9 kaliber. M. liknar till det yttre
haubitsen (se d. o.) och har i huvudsak
undergått samma utveckling som denna. Den var
förr den mest omtyckta kastpjäsen, särskilt
i fästningskriget, emedan den gav mycket
krökta kulbanor och i förhållande till sin
M.—Mörtsläktet 674
verkningskraft var ovanligt lätt, men senare
har den alltmer utträngts av haubitsen. I
slutet av 1800-talet användes sålunda
mörsar-typen endast till belägringsartilleriets grövsta
kastpjäser av 21—27 cm kaliber. F. n. kan
mörsartypen sägas ha försvunnit ur det tunga
artilleriet för att i stället återuppstå inom
det lätta i form av nutidens
granatkastare (se d. o.).
En särskild typ av m. utgjorde de fordom i
fästningskriget använda s. k. h a n d m ö
r-sarna el. handgranat mörsarna
(uppfunna i slutet av 1600-talet) för kastning
av handgranater. G. af W-dt.
Mörsarfartyg, se Bombskepp.
Mörsarvärn, tidigare K i 11 e 1, batterivärn
(se Batteri 1) för bestyckning med
mörsare. G. af W-dt.
Mörsil, socken i Jämtlands län, Undersåkers
och Offerdals tingslag, kring övre Indalsälven
mellan sjöarna Liten och Ockesjön samt de i
Ockesjön mynnande Vålån och Semlaån; 274,60
kvkm, 1,651 inv. (1931), därav omkr. hälften i
M:s stationssamhälle. Mjukt kuperade
skogs-och myrmarker omkr. 300—575 m ö. h. I
Vålån det ståtliga Storbofallet (16 m), i älven
Äggforsarna och i Semlaån Semlafallet (med
gammal kopparhytta). 510 har åker, 18,934
bar skogsmark. På älvdalens sydsluttning
jordbruks- och industribebyggelse, bl. a.
Ägg-fors (se d. o.) träsliperi och Ocke ångsåg och
kolningsverk (gr. 1880, 40 arb.). M. är berömd
fjällkurort med det kända M:s sanatorium för
bröstsjuka. Fjällpensionatet för lindrigt
bröstsjuka och österupplands sjukhem. En
forn-stuga har inretts i M. Ingår i Undersåkers
och M:s pastorat i Härnösands stift,
Undersåkers kontrakt. — Vid M. anlades 1611 efter
Jämtlands erövring en sedermera ofta mellan
svenskar och norrmän omstridd skans nära
kyrkan vid Indalsälven. Av skansen återstå
obetydliga lämningar. G. R—11; L. af P.
Mörskom, fi. My’rskylä, socken i Nylands
län, Finland; 200 kvkm, 2,909 inv. (1930),
därav omkr. 1/3 svensktalande.
Mörtsläktet, Léuci’scus, tillhör fam.
karp-fiskar bland benfiskarna och utmärkes av
mer el. mindre långsträckt kroppsform med
medelstora fjäll. Skäggtömmar saknas,
rygg-och analfenorna äro korta, stjärtfenan
kluven, och svalgtänderna äro försedda med mer
el. mindre hakformig krona. Mörten, L.
rutilus, är en av Sveriges vanligaste
sötvat-tensfiskar, som dock i fjälltrakterna
förekommer mera sparsamt. Den finnes även längs
hela ö. kusten. Längden uppgår till 20—30
cm, men såväl dvärgformer som stora raser
på intill 40 cm äro kända. Färgen är på
ryggen blågrön, på sidorna glänsande silvervit
och på buken matt vit. Buk- och analfenorna
äro röda liksom ögats regnbågshinna.
Födan utgöres av allehanda smådjur samt av
växtämnen. Leken förrättas tidigt på
våren, helst i rinnande vatten. Köttet är
benigt och därför föga uppskattat som
männi-skoföda. Som föda åt rovfiskar och som agn
har mörten däremot stor betydelse. Iden,
L. (Idus) idbarus, kan nå en längd av ända
till 60 cm och en vikt av 2—2,5 kg. Den
liknar mörten men har något mindre fjäll, och
färgen blir särskilt hos äldre exemplar mäs-
XIV. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
