Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Napoleon (Napoléon Eugène Louis Jean Joseph, Napolon IV, kejsarprinsen, fransk tronpretendent) - 5. Napoléon Joseph Charles Paul - Napoléon el. Napoléond’or - Napoli - Nappa - Naprawnik, Eduard - Naquet, Alfred - Nara (stad) - Nara (sanskrit) - Narasväxt - Narayana - Narbada - Narbonne - Narbonne, Louise de - Narcine - Narciss - Narcissism - Narcissus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
719
N apoléon—N areissus
720
olika tillfällen, ehuru
förgäves, sina anspråk
gällande. Efter resor
i Europa begav han
sig till Sydafrika som
deltagare i en engelsk
expedition mot
sulu-kaffrerna. Där fann
han, nära Ulundi, en
tapper soldats död
vid en rekognoscering.
Litt.: A. Martinet,
»Le Prince impérial»
(1895); »Napoleon III
et le prince Napoleon. Correspondence inédite»,
utg. av Ernest dTIauterive (1925). E. W.*
5. Napoléon Joseph Charles Paul, se
Bonaparte, sp. 786.
Napoléon [napåleä’] el. N a p o I é o n d’o r
[-då’r], benämning på de franska
20-francs-styckena i guld under Napoleon I och
Napoleon III. Jfr Louisd’or.
Napoli [na’påli], se Neapel.
Nappa, se Läder, sp. 474.
Na’prawnik, E d u a r d, bömisk-tysk
tonsättare (1839—1915), utbildad i Prag, sedan
1869 kapellmästare vid ryska operan i
Petersburg. Skrev operor, bl. a. »Dubrovskij» (1895)
och »Francesca da Rimini» (1903), samt
orkesterverk, symfoniska dikter m. m., där han
anslöt sig till nyromantiska skolan. T. N.
Naquet [nakä’], Alfred, fransk politiker
(1834—1916). Var urspr. läkare och kemist,
utgav 1865 en mycket spridd handbok i kemi
men ägnade sig snart helt åt politiken. N.
fängslades för våldsamt motstånd mot andra
kejsardömet och var efter dess fall sekr. i
den nationella försvarskommissionen. Under
tredje republiken tillhörde han yttersta
vänstern. Han var anhängare till Boulanger.
Nara, huvudstad i japanska kenet N. (3,730
kvkm, 583,828 inv. 1925), 40 km ö. om Osaka;
48,879 inv. (1925); en av Japans äldsta städer,
mikadons residens under 700-talet (jfr Japan,
sp. 994), från vilken tid märkliga byggnader
bevarats (jfr Japansk konst, bild 1).
I kejserliga skattkammaren Shosoin finnas
oskattbara samlingar.
Nara, skt, »man», »människa», i
Mahäbhä-rata (se d. o.) m. fl. texter gudomligt väsen,
urspr. tydligen en jordisk helig man (se
N ä r ä y a n a).
Narasväxt, Acanthosi’cyos ho’rrida, en till
fam. Cucurbitaceae hörande risig och taggig
el. tornig buske, som växer på
flygsandsdri-vor i Sydvästafrika och öknen Kalahari. De
nästan klotrunda, omkr. 1 dm tjocka
frukterna ha välsmakande, orangeröd pulpa, som
jämte de fetthaltiga fröna utgör en del
hot-tentotters förnämsta föda. G. M-e.
Näräyana, i en gammal indisk ritualtext
identisk med världssjälen och -skaparen, som
vunnit denna ställning genom ett fem dagars
offer (pancarätra sattra), urspr. kanske en
siare, som upphöjts till gudomlig ställning.
Hans namn betecknar honom tydligen som
avkomling av Nara (se d. o.). Denne N.
identifierades snart med Visnu och är i
Ma-häbhärata vanl. helt identisk med denne. N.
identifierades vidare med Väsudeva (Krisna,
se d. o.) och är den högste guden för
anhängarna av det system, vilket betecknas
såsom Bbägavata el. Pancarätra samt
kännetecknas av läran om s. k. vyühäs,
uppenbarade former, emanationer av den högsta
gudomen. Jfr L. D. Barnett, »Hindu gods and
heroes» (1922); F. O. Schrader, »Introduction
to the Pancarätra and Ahirbudhnya Samhitä»
(1916). J. Ch-r.
Narbada, flod i v. mell. Främre Indien, på
gränsen mellan Hindustan och Dekkan;
upprinner på Amarkantakplatån, rinner i en dal
mellan Vindhya- och Satpurabergen samt
faller ut i Cambayviken. Längd omkr. 1,300
km. N. utnyttjas för irrigation. N. är näst
Ganges Indiens heligaste flod, och längs
stränderna ligga flera pilgrimsorter. N. har vid
flera tillfällen utgjort demarkationslinje
mellan större välden i n. och s.
Narbonne [narbå’n], stad i franska dep.
Aude, Languedoc, i ett vindistrikt, 8 km från
Medelhavet, vid järnvägen Bordeaux—Cette
(Sète); 29,841 inv. (1926). N. förbindes med
havet genom en sidogren av Canal du Midi.
Katedralen S:t-Just (1270-talet, endast
koret är fullbordat) och ärkebiskopspalatset
(huvudsaki. 1300-talet), nu inrymmande
rådhus, arkeologiskt och konstmuseum, äro
av särskilt intresse. Musée lapidaire, i en
f. d. klosterkyrka, är en av Frankrikes
rikaste arkeol. samlingar. N. är berömt för
sin honung; driver f. ö. handel med vin,
likörer, salt m. m. — N., antikens Narbo
martius, är en av Frankrikes äldsta
städer, var huvudstad i rom. prov. Gallia
nar-bonensis och tävlade som hamnstad med
Massilia (Marseille). Det låg då vid en
havsvik, som romarna genom avledande av
floden Audes vatten sökte hindra från
igen-slamning; N. var sjöstad till in på
1300-talet. 719—759 innehades N. av araberna;
det förenades 1507 med franska kronan. Dess
befästningar slopades 1872.
Narbonne [narbå’n], Louis, greve de,
fransk krigare och statsman (1755—1813).
Uppfostrades i Versailles såsom skyddsling
åt Ludvig XVI:s faster madame Adélaide
och ledsagade henne 1791 undan revolutionen
till Rom. Hemkommen blev N.
generalmajor (maréchal de camp), omfattade i viss mån
revolutionens idéer och förordade såväl
kraft-åtgärder mot emigranterna som
krigspolitiken. Dec. 1791 krigsminister, bedrev han
energiskt rustningarna men misstroddes av
hovet och avskedades redan i mars 1792.
Under septembermorden räddades han av sin
väninna friherrinnan Stael, som dolde honom
i svenska ambassadhotellet, tills han kunde
fly till utlandet. Återkommen 1800,
återfick han 1809 sin tjänst i armén, blev 1810
Napoleons adjutant och anlitades 1812—13
i diplomatiska beskickningar till Ryssland
och Österrike. S. B.*
Narclne, zool., se Darrockor (bild).
NarcPss, bot., se Narcissväxter.
Narcissi’sm, av Narkissos (se d. o.), en i
psykoanalytisk litt. ofta återkommande
benämning på det tillstånd i barnets liv, då
självupptagenheten och jagintressena
(»auto-erotism») dominera. I vissa psykoneurotiska
(se d. o.) tillstånd framträder n. mer el.
mindre tydligt. Somliga förf, anse onani (se d. o.)
för ett uttryck av narcissism. J. B-m.
Narci’ssus, en av kejsar Claudius’ (reg. 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
