Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nationernas förbund, Folkförbundet - Centralorgan - Ekonomi - Kompetens och specialorgan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nationernas förbund
771
des 1922 till sex och 1926 till nio. Enl. beslut
av församlingen 1926 nyväljes varje år x/3 av
de icke-permanenta rådsmedlemmarna,
valperioden är tre år, och församlingen kan med
2/3 majoritet förklara högst 1/3 av dem
omedelbart återvalbara. Rådet sammanträder
minst en och i regel tre gånger om året, vanl.
i Genève. Då rådet skall behandla en fråga,
som särskilt berör en där icke representerad
medlemsstat, äger denna ditsända ett ombud,
som vid frågans handläggning har säte och
(i viss utsträckning) stämma. Varje medlem
av rådet har där endast en röst och ett
ombud. Ordförandeskapet alternerar mellan
ledamöterna. Rådets första sammanträde ägde
rum 16 jan. 1920. Sverige var medlem av
rådet 1923—26.
Sekretariatet ledes av en
general-sekr. (sedan förbundets tillkomst sir Eric
Drummond). Han har till sitt biträde en
vice generalsekr. och tre undergeneralsekr.
Sekretariatet är i övrigt delat på sektioner
för olika ärenden under var sin direktör. Det
bedriver vidsträckt publikationsverksamhet.
Förbundets befattningar äro i lika grad öppna
för män och kvinnor. Som regel för
anställning av personal gäller, att olika
nationaliteter i största utsträckning böra vara
representerade. — Förbundets och sekretariatets säte
är Genève, men rådet kan besluta om dess
förläggande till annan ort.
Ekonomi. Jämlikt akten skulle förbundets
utgifter bestridas av medlemmarna enl. den
fördelning, som gäller för
Världspostförening-ens byrå, men detta ändrades 1921 därhän,
att församlingen (fr. o. m. 1924) bestämmer
fördelningen. Budgeten fastställes av
församlingen. För 1931 balanserar den på över 31
mill. guldfrancs, kostnaderna för Fasta
mel-lanfolkliga domstolen och Internationella
arbetsorganisationen häri inberäknade.
Kompetens och specialorgan. Förbundet
söker verka för fredens bevarande genom
dels allmänna mått och steg, ss. allmän
begränsning av rustningarna och garanti för
medlemmarnas integritet och oberoende, dels
särskilda åtgärder, ss. ingripande vid
krigshot och fredligt biläggande av internationella
tvister. Genom akten avskaffas alla mellan
medlemmarna bestående förpliktelser, som äro
stridande mot denna. Medlemmarna förbinda
sig att ej vidare åtaga sig några dylika och
att avveckla alla förut ingångna. Fördrag,
ss. skiljedomsavtal och »vissa regionala
överenskommelser, t. ex. Monroedoktrinen, vilka
åsyfta fredens bevarande», anses icke
oförenliga med akten. Varje av medlem efter
inträdet i förbundet ingånget internationellt
fördrag eller avtal skall omedelbart registreras
hos sekretariatet och offentliggöras. Det blir
bindande först genom registreringen.
Församlingen kan föreslå medlemmarna att taga
under omprövning fördrag, som blivit
otill-lämpliga, eller internationella förhållanden,
vilkas fortbestånd utgör en fara för
världsfreden. Förbundet tillsatte 1924 för
kodifika-tion av den internationella rätten en
juristkommission, vilken 1925 började sin
verksamhet under ordförandeskap av landshövding Hj.
Hammarskjöld. Ett av italienska regeringen
till förbundet donerat institut för
internationell privaträtt i Rom skall samarbeta med
772
kommissionen. En kodifikationskonferens
sammanträdde i Haag 1930.
Enl. akten skall rådet utarbeta och för
regeringarna framlägga planer till b
e-g r ä n s n i n g av rustningarna till
det minimum, som är förenligt med den
nationella säkerheten och med genomförandet
av internationella förpliktelser förmedelst en
samfälld aktion. En stat, som antagit en
dylik plan, får ej överskrida den utan
rådets samtycke. Förbundet har visst
överinseende över handeln med vapen och
ammunition i de länder, där dylik kontroll är i
gemensamt intresse nödvändig. Det har
upprättat dels ett organ av militära experter,
den ständiga rådgivande kommissionen för
land-, sjö- och luftmilitära frågor (1920),
dels en förberedande kommission för
nedrustningskonferensen (1925), i vilken nuv. och
f. d. rådsmakter varit representerade ävensom
Förenta staterna, Ryssland och Turkiet.
Nedrustningskonferensen skall sammanträda 1932.
Medlemmarna av förbundet skola lämna
varandra alla upplysningar rörande sina
rustningar och de industrier, som kunna
användas för krigsändamål. Enl. fredsfördragen
kan rådet med majoritet besluta
undersökning av Tysklands, Österrikes, Ungerns och
Bulgariens krigsberedskap.
Medlemmarna förplikta sig att respektera
och mot alla yttre angrepp upprätthålla
samtliga medlemmars territoriella integritet och
förhandenvarande politiska oberoende. Rådet
skall taga under övervägande på vad sätt
förpliktelsen skall genomföras. Dess räckvidd
är obestämd.
Förbundet skall ingripa mot varje krig eller
krigshot. Även om ett dylikt ej omedelbart
berör någon medlem, bör förbundet taga mått
och steg för att trygga freden. I sådant fall
sammankallar generalsekreteraren
omedelbart rådet på begäran av medlem. Varje
medlem äger rätt att fästa församlingens eller
rådets uppmärksamhet på omständighet, som
kan innebära »hot att störa freden eller det
goda samförståndet mellan folken, varpå
freden beror». — Medlemmarna skola hänskjuta
tvister, som uppstå mellan dem och kunna
medföra brytning, till skiljedoms- eller
dom-stolsförfarande eller ock till rådets prövning.
Frågor om tolkningen av fördrag,
internatio-nellt-rättsliga spörsmål m. m. betecknas av
akten såsom särskilt ägnade att avgöras
genom skiljedomsförfarande eller av domstol. —
Domstolen skall vara Fasta mellanfolkliga
domstolen eller annan domstol, varom
parterna överenskomma eller som finnes stadgad
i tidigare mellan dem ingångna fördrag. Om
Fasta mellanfolkliga domstolen
se d. 0.
Om tvisten icke hänskjutes till
skiljedoms- eller domstolsförfarande, skall den
överlämnas till rådet, som skall söka
åstadkomma dess biläggande. Om detta icke
lyckas, skall rådet enhälligt eller med
majoritetsbeslut fastställa en »rapport» med
förslag till lösning. Om en av parterna hävdar
och rådet erkänner, att tvisten rör en fråga,
som det enl. internationell rätt tillkommer
denna part att ensam avgöra, skall rådet
dock endast konstatera detta i en rapport
utan att därvid föreslå någon viss lösning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
