Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nea - Neagh, Lough - Neale, Edward Vansittart - Nean - Neander, Ernst Albin - Neander, Gustaf Verner - Neander, Jakob Herman Natanael - Neander, Joachim - Neander, Johann August Wilhelm - Neandertal - Neandertalrasen - Neapel (konungarike)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
821
Neagh—Neapel
822
vattnar bl. a. sjöarna Nisservatn och (genom
Fyreselv) Fyresvatn i Telemarken och
utmynnar i Skagerak, strax s. om Arendal;
flodområde 2,375 kvkm, längd 187 km. Flera
betydande vattenfall, ss. Högefoss (40 m) och
den utbyggda Böylefoss (31,200 hkr). — 2.
(N e a n.) Se N i d e 1 v e n.
Neagh, Lough [lål$ nei], Brittiska
öar-nas största insjö, på n. ö. Irland, i en sänka
i Antrims basaltplatå, 15 m ö. h., 400 kvkm,
största djup 31 m. Genomflytes av Bann. N.
har några öar nära kusten och i s. låga,
sumpiga stränder; kanalförbindelse genom Lagan
med Belfast. Forell- o. a. fiske.
Neale [nil], Edward Vansittart,
engelsk socialpolitiker (1810—92). Anslöt sig
till den av F. D. Maurice och Ch. Kingsley
ledda kristlig-sociala reformpolitiken. Hans
främsta intresse var kooperationen. Bl. a.
grundade han de första kooperativa
detaljaffärerna i London. Rättsligt erkännande
fingo de kooperativa affärerna genom en lag
av 1852, till väsentlig del en frukt av N:s
ihärdiga arbete i tal och skrift. Från 1874
var N. det engelska kooperativa förbundets
generalsekreterare. J. R. N.
Nean, se N i d e 1 v e n.
Nea’nder, Ernst Albin, astronom och
skolman (1878—-1928), bror till G. V. N. och
J. H. N. N. Var verksam som statistiker i
Luossavaara-Kiirunavaara a.-b. 1909—12 samt
sedan 1915 som folkskolinspektör; dr i
Washington 1920. N. sysslade bl. a. med
undersökningar om Norrbottens statistiska
förhållanden, var verksam som förf, i
skönlitterära ämnen samt utgav läroboken
»Ari-starkos» (1923). K. Lmk.
Nea’nder, Gustaf Verner, läkare (f.
1874 15/io), bror till E. A. N. och J. H. N. N.;
med. lic. 1908, med. hedersdr i Uppsala 1927.
N. har nedlagt förtjänstfullt arbete på
tuberkulosvårdens område dels, 1908—14, som
läkare i det av tuberkulos svårt hemsökta
Antnäs (mellan Piteå och Luleå) samt 1914
—16 som överläkare vid Norrbottens
lung-sotssanatorium vid Sandträsk och ledare av
dispensärverksamheten inom Norrbottens län,
dels, sedan 1916, som generalsekr. hos
Nationalföreningen mot tuberkulos och
föredragande för tuberkulosärenden i
Medicinalstyrelsen. A. W-dt.
Nea’nder, J ak ob H erman Natan ae 1,
präst (f. 1885 19/3), bror till E. A. N. och
G. V. N. Blev teol. lic. 1924 i Uppsala,
kyrkoherde i Estuna 1920, prost 1931; teol. hedersdr
i Marburg 1925. N. utförde nitiskt arbete
bland krigsfångar i Tyskland och Ryssland
1915—18 och var sekr. vid 1925 års
ekumeniska möte i Stockholm. Han har utgivit
bl. a. »Bland krigsfångar i Ryssland, Sibirien
och Japan» (1920), »Orientens kyrkor och den
ekumeniska tanken» (1926) och »Grubblaren
på Jasnaja Poljana» (1928). B. A.
Nea’nder, Joachim, tysk psalmdiktare
(1650—80), tidigt påverkad av pietismen, blev
1674 rektor i Düsseldorf och 1679 predikant
vid den reformerta församlingen i sin
födelsestad, Bremen. Hans psalmer »Bundeslieder
und Danckpsalmen» (1680) kännetecknas av
innerlig gudshängivenhet och konstfull
formbehandling, varför han fått namnet »den
re-formerte Gerhardt». N:s mest bekanta hymn,
»Lobe den Herren, den mächtigen König der
Ehren» (sv. psalmen 503), har vunnit burskap
överallt i den germanska världen. Li.
Nea’nder, Johann AugustWilhelm,
tysk kyrkohistoriker (1789—1850). Han var
till börden jude och hette David Mendel.
Studiet av Platons, Plutarchos’ och
Schleier-machers skrifter förde
honom över till
kristendomen; han döptes
1806. N. blev 1811
docent vid univ. i
Heidelberg, 1812 e. o. prof,
där och 1813 ord. prof,
i Berlin, till stor del
genom
Schleierma-chers tillskyndelse.
Sedermera blev han
överkonsistorialråd
samt medlem av prov.
Brandenburgs
konsistorium. N. skrev en
mängd kyrkohistoriska monografier. Hans
styrka voro grundligt källstudium och
framstående stilkonst. N. företrädde den s. k.
pektoralteologien (pectus est, quod facit
theo-logum, d. v. s. »det är hjärtat, som gör
teologen») och avvisade såväl den stela ortodoxien
som rationalismen. Sami, arbeten i 14 bd
1863—75. Flera av hans skrifter översattes
till sv. Jfr A. v. Harnack i »Reden und
Auf-sätze», I (1904). HgPl.
Nea’ndertal, dal i kalkstenslager vid
Düs-selån, Rhenprovinsen, Tyskland, 10 km ö. om
Düsseldorf. N., som genom upprepade bergras
förlorat en stor del av sin skönhet, blev 1921
naturskyddsområde. Mest bekant är N. genom
det där 1856 påträffade människoskelettet från
istiden; se därom Människan, sp. 628.
Neandertalrasen, europeisk urras från
istiden, den äldsta verkligt kända
människotypen. Utmärkes av en längd på 160—165 cm
(hos mannen), kraftig benstomme med stora
händer och fötter. Huvudet är långt, rätt
brett och lågt med sluttande panna och över
ögonen skärmlikt framskjutande skalldel,
ansiktet kraftigt med grov näsa och nästan
utan hakutskott. N. har levat i stora delar
av Europa samt i Afrika och Asien och torde
genom blandning med en el. flera raser ha
givit upphov till australnegrerna. Se vidare
Människan, sp. 628—629. Bbg.
Neäpel, it. Na’poli, fordom konungarike i
s. hälften av Italienska halvön.
Historia. Efter växlande öden under de
oroliga årh. efter Västromerska rikets fall (jfr
Italien, sp. 840) kom N. under de norman
diska härskare, som på 1000-talet
grundläde ett mäktigt rike i s. Italien (se Robert
Guiscard) och 1130 bildade
konungariket Sicilien. N. utgjorde därefter en
del av denna monarki, även sedan den 1194
övergått till ätten Hohenstaufen (se d. o.)
och 1266 till Karl I av Anjou (se Kar 1, sp.
391), men skildes därifrån 1282 efter
»sicilianska aftonsången» (se d. o.) och bildade
därefter till 1442 en självständig monarki,
konungariket N., under regenter av
huset Anjou. 1442—58 förenat bl. a. med
Aragonien och Sicilien under Alfonso V (se
d. o.) av aragonska huset, blev N. vid dennes
död 1458 ånyo ett självständigt rike men kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
