Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Neergaard, Niels Thomasius - Neerwinden - Nees von Esenbeck, Christian Gottfried Daniel - Nees von Esenbeck, Theodor Friedrich Ludwig - Nef, John Ulric - Nefas - Nefelin - Nefelinbasalt - Nefertiti - Nefrektomi - Nefrit (mineral) - Nefrit (medicin) - Nefud, Stora - Negapatam - Negation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
859
Neerwinden—Negation
860
nistärerna Deuntzer och J. C. Christensen
större och större inflytande, tills han juli
1908 blev finansminister. Vid Albertis
avslöjande s. å. övertog han konseljpresidiet,
framlade 1909 ett förslag till en
försvarsord-ning, som innefattade Köpenhamns
tryggande mot landsidan, men kunde icke genomföra
det mot Christensens motstånd och avgick
aug. 1909, varefter han till okt. s. å. var
finansminister under Holstein-Ledreborg. Juli
1910—juni 1913 var han finansminister
under Klaus Berntsen och den ledande bakom
kulisserna vid genomförandet av den nya
grundlagen. Efter valen april 1920 blev N.
statsminister och finansminister, avgick i
april 1924 och var dec. 1926—april 1929
finansminister i ministären Madsen-Mygdal. —
1892—1916 utgav N. »Under junigrundloven»
(2 bd), en på omfattande studier byggd,
mycket förtjänstfull framställning av Danmarks
politiska historia 1848—66, för vilken han
blev hedersdr vid Köpenhamns univ. 1929.
Litt.: E. Henrichsen, »Mændene fra
forfat-ningskampen», II (1914); Aage Friis i
Historisk Tidsskrift, IX, 1 (1918); J. Lehmann,
»N. N.» (1929). P. E-t.
Neerwinden, by i n. v. belg. prov. Liége,
mellan Thienen och Landen. Här slog
hertigen av Luxembourg 29 juli 1693 en
engelskholländsk här under konung Vilhelm III, och
18 mars 1793 besegrade prinsen av Koburg
med en tysk-holländsk här fransmännen
under Dumouriez.
Nees von Esenbeek [nè’s fån è’zønbäk],
Christian Gottfried Daniel, tysk
biolog och naturfilosof (1776—1858), bror till
Th. F. L. N. Till yrket urspr. läkare, var
N. en av sin tids mångsidigaste lärde. Han
blev 1817 prof, i botanik i Erlangen, 1818
i Bonn och 1830 i Breslau. Från 1818 till
sin död var han president för kejserliga
Leo-poldinsk-karolinska akad., som tack vare
honom återupprättades och fick årligt
statsanslag. Av N:s mycket talrika skrifter äga
särskilt de systematisk-botaniska, som
behandla både fanerogamer, bryofyter, svampar
och alger, bestående värde. Till de viktigaste
höra »Rubi germanici» (1822—27), »Bryologia
germanica» (2 dir, 1823—31; tills, m. C. F.
Hornschuch och J. Sturm), »Agrostologia
bra-siliensis» (1829), »Genera et species
Asterea-rum» (1832), »Naturgeschichte der
europäi-schen Lebermoose» (4 dir, 1833—38),
»Systema Laurinarum» (1836) och »Acanthaceae» (i
De Candolles »Prodromus», 1847). Under de
sista tjugu åren av sitt liv ägnade sig N.
mest åt religiösa, filosofiska och sociala
studier och utgav flera arbeten i sådana ämnen.
Han anslöt sig till socialdemokraterna, tog
verksam del i den revolutionära rörelsen
1848 och dömdes 1851 till avsättning utan
pension. C. S-g.
Nees von Esenbeek [nè’s fån è’zonbäk],
Theodor Friedrich Ludwig, tysk
farmakolog (1787—1837), bror till Chr. G. D.
N. Blev 1827 prof, i farmakologi i Bonn. Han
övertog och fullbordade praktverket »Plantæ
officinales» (1821—33; 552 pl.), författade
»Handbuch der medizinisch-pharmaceutischen
Botanik» (3 bd, 1830—32; tills, m. K. H.
Ebermaier) och »Genera plantarum floræ
ger-manicæ» (1833; fullb. 1860; 662 pl.). C. S-g.
Nef, John U 1 r i c, schweizisk-amerikansk
kemist (1862—1915), från 1892 prof, i kemi
vid univ. i Chicago. Framstående teoretiker,
har N. framför allt behandlat frågan om
kolatomens valens; han har visat, att kol är
tvåvärt i ett mycket större antal föreningar,
än man förr ansett vara fallet, och har
förfäktat existensen av fria organiska radikaler.
N:s mot samtida uppfattning skarpt
stridande åsikter ha senare åtm. i vissa
hänseenden bekräftats av forskningen. G. S-ck.
Ne’fas, lat., orätt, brott mot gudomlig lag,
synd. Jfr Fas. — D i’e s n e f a’s t u s, D i’e s
n e f a’s t i, se D i e s och F a s t i.
Nefelln (av grek. nefe’le, moln, enär
genomskinliga stycken bli »molniga» i stark syra),
ett hexagonalt (se K r i s t a 11 s y s t e m)
kristalliserande mineral av
natriumalumi-niumsilikatet Na2O . A12O3.2 Si O2. Egentlig
n. i vissa vulkaniska och gångbergarter är
glasig och färglös, varieteten e 1 e o 1 i t (av
grek. e’lalon, olja) i djupbergarter och
peg-matiter fettglänsande och något färgad
(grön-el. brunaktig, röd el. grå). N. Zn.
NefelinbasaTt, petrogr., se Basalt.
Nefertiti, egyptisk drottning, gemål till
Amenofis IV (reg. 1375—58 f. Kr.), se färgpl.
(vid sp. 416) till art. Egyptisk konst.
Nefrektoml (av grek. nefro’s, njure, och
ektome, utskärning), operativt avlägsnande
av ena njuren. Åtgärden förutsätter ingående
undersökningar för att konstatera, att den
andra är frisk. N. utföres vid tuberkulos,
svulstbildning m. fl. sjukdomar i njuren. T. R.
Nefrlt, miner, (av lat. la’pis nephriticus,
njursten, så kallad på grund av dess gamla
bruk som amulett mot njurlidande), en vanl.
blekgrön, tät, ytterst seg stenart, som utgöres
av ett mycket finfiltigt aggregat av tremolit
el. aktinolit (se A m f i b o 1 m i n e r a 1). N.
har spec. v. 2,9—3,o, hårdheten 5,5—6 (se
Hårdhetsskala) och skiljer sig från
jadeit, som den mycket liknar, lättast genom
sin svårsmältbarhet. De mest bekanta
fyndorterna för n. ligga i Centralasien, i Sibirien
och på Nya Zeeland. I Europa finnes n.
anstående bl. a. i Schlesien, Graubünden och
Ligurien. — Se även J a d e. N. Zn.
Nefrlt, med., se Njursjukdomar.
Nefud, Stora N., öken i n. Arabien,
för-bindes med öknen Ruba el-Chali i s. genom
L i 11 a N. el. Dahna (se d. o. och Arabien,
sp. 1198).
Negapatäm, hamnstad i britt.-ind.
presi-dentskapet Madras; bildar tills, m. Nagar en
kommun; 54,016 inv. (1921). Livlig handel,
export av jordnötter, bomullsvaror, tobak m.
m. N. var en av portugisernas första kolonier
på Koromandelkusten, intogs 1660 av
holländarna, 1781 av engelsmännen.
Negation, nekande, gramm., ord el. orddel,
varigenom ett predikat frånkännes ett subjekt
el. ett ords betydelse förändras till motsatt.
I sv. brukas ej, icke, inte, ingalunda för att
helt enkelt negera ett predikat, t. ex. hunden
är icke ond. Därjämte ha vi särskilda n.: för
tid: aldrig, för rum: ingenstädes, o. s. v.,
samt negativa pron. ingen, intet, ingenting,
ingendera, som på olika sätt modifiera
nekandet, och nyttja en särskild n. i svar: nej
(motsats: ja), som ensamt negerar frågesatsen.
Varken — eller negerar två led. Genom
pre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
